Igår hände det ju lite grejer ja. Kan man säga.

Det började rätt lugnt. Djokovic hade faktiskt problem med Nishikori men det kändes liksom inte världsomvälvande. 1-1 i set och problem i tredje, men sen gick det fort. Det bara smällde till och Djokovic hade vunnit matchen. Fin match, men man kan lugnt säga att den hamnade i skuggan av det övriga som hände under dagen.

Federer började med att kontrollera Anderson helt och hållet. Anderson körde fast totalt i sitt servande i första set och Federer läste sönder honom. Andra set blev svängigt, men det var kvar det där. Federer hade full koll på Andersons serve. 2-0 i set och allt kändes klappat och klart. Nästan i alla fall. För tydligen, precis som det lite grann kändes, Federer fick problem så fort en match blev lite längre än vanligt. Inte fysiskt. Jag tror inte han var särskilt trött, men det märktes att han inte kände sig särskilt van vid att vara nära att förlora en match han verkligen vill vinna. Så fort Anderson fick lite medgång försämrades Federer spel kraftigt. Ingenting blev självklart längre. Det blev stelt, lättläst, och allmänt krampigt. Anderson bara körde på och framför allt, det viktigaste som vände matchen, han hittade en variation i sitt servande som gjorde att Federer fick svårare och svårare med sitt returnerande. Otroligt imponerande. Det brukar nästan alltid vara tvärtom. Att man blir mer och med sönderläst ju längre en match lider men Anderson började med att vara sönderläst igår, och tog sig sen ur det. Mycket bra gjort.

Otroligt tråkigt att Federer rök. Jag tror han hade vunnit hela kalaset bara han snubblat med sig det avgörande setet igår. Det var inget fel på hans spel egentligen, det var mest bara att han blev strykrädd, och mötte en typ av spelare som man inte kan ha kontroll på i jämna lägen. När man möter en servekanon som Anderson blir det till viss del slumpartat när det är första breaket vinner och Federer åkte dit på det. Tittar man spelmässigt så var Anderson varken bättre eller lika bra sett över hela matchen men han var inte strykrädd och han lyckades hålla och till och med höja sin nivå under matchens gång. Andersons fokus är mycket imponerande.

Som sagt, trist att Federer rök. Inte allra mest för att jag tror att han hade vunnit annars utan för att om han nu ska falla så är det ju mot någon av de som kan vinna turneringen. Det är onekligen lite hårt att säga att Anderson inte kan vinna. Han är en av fyra kvarvarande spelare, men jag tror verkligen inte att han vinner. Vinnaren kommer nu komma från den undre halvan, där Federers konkurrenter i den här jakten på att varas tidernas största, bästa, vackraste, och allt möjligt, återfinns.

Riktigt klar för den här turneringen är han emellertid inte, Federer. Han har fortfarande en viktig grej kvar. Nu gäller det för honom att göra allt för att jobba in att Nadal inte vinner. För om Nadal vinner, då kryper han sådär superobehagligt nära när det kommer antal vunna Grand Slam-turneringar, det rekord som Federer bara måste behålla om han ska ses som tidernas odiskutabelt största spelare när alla dessa tre slutat. Federer står på 20. Nadal står på 17. Om Nadal vinner bara två efter. Och visst har Nadal ytterligare någon garanterad Franska Öppna-titel, jag tycker nog allt det. Och även om Federer nog är väl så fräsch som Nadal i kropp och själ, Nadal är fem år yngre. Det borde tala för att Nadal kanske kan komma att ha något mer år kvar att vinna titlar än Federer har. Intressant också att den här Grand Slam-turneringen blivit till en manifestation för att det fortfarande är de riktiga toppspelarna som härskar. De har varit borta till och från, de har varit dåliga, men nu är det Federer, Nadal och Djokovic som gäller igen. Det är de som är bäst, de som vinner turneringarna, och det är så det ska vara. Ungtupparna är fortfarande inte ens nära att varken ta över eller kliva upp till deras nivå.

Federers torsk var den stora grejen. Men den stora matchen var Nadal-Del Potro, så klart. Läste precis på twitter att en av de bästa damtennisspelarna tyckte det var den bästa match hon någonsin sett. Kanske säger en del om att damtennisspelarna inte är så gamla, vad vet jag. Men jäkla spännande var det, hela vägen in i kaklet och en sådär jämn och lång match, mellan två av de största spelarna som dessutom båda är i mer än okej form, det blir ju liksom inte så dumt.

Del Potro visste hur det låg till. Det är jag helt hundra på. Han visste att Federer åkt, och att det fanns en fantastisk möjlighet att vinna Wimbledon. Annars hade han inte varit så förstörd efter matchen. Det brukar han inte vara. Men kan visste, och kände att han var tillräckligt bra. Jag håller med. Jag tycker faktiskt han var lite bättre än Nadal igår, men Nadal var ännu mer obehagligt jämn över hela matchen igår än han normalt är, och det säger inte lite.

Del Potro borde gjort mer på returerna. Nadal har i den här turneringen dragit ner rejält på farten i sin förstaserve för att istället få börja med att styra spelet med sin forehand på duellernas tredje tillslag. Har varit väldigt vinstgivande det. Han är så pass säker med sin forehand att det där lilla övertaget han får av serven räcker för att han ska vinna poängen med hjälp av sina välplacerade forehands. Jag tycker dock att Del Potro kunde gjort mer. När inte Nadals servar var hårdare än de var borde Del Potro klivit in lite mer och försökt få övertag direkt. För det var just övertag i duellerna som hela tiden avgjorde. Det var väldigt tufft för båda två att försvara sig till poängen. Grymt fin match. Jag tycker att Del Potro kanske borde vunnit. Han missade lite på taktiken vilket alltid är synd men det går samtidigt inte att säga att det på något sätt var orättvist att Nadal vann. Det är kanske inte precis första gången han promenerar iväg med en sån här match.

Isner-Raonic som var den match som avslutade speldagen var väl kanske ingen höjdare. Raonic hade chansen att avgöra med ett rejält övertag och setboll i det andra setets tiebreak. Isner hade aldrig kommit tillbaka från underläge 0-2 i set. Men Isner vann det tiebreaket via någon fin retur och sen var Raonic snudd på slagen. Det faktum att Isners returer är överlägsna blev avgörande. Raonic orkade inte vara bättre i spelet när bollen så mycket oftare kom i spel i hans serve.

Vi är alltså redo för semifinaler, och matchen på den undre halvan är den moraliska finalen. Jag tror verkligen inte att Nadal eller Djokovic förlorar mot Isner eller Anderson. Det blir ingen tråkig final, för en servekanon hänger alltid kvar och gör det mer eller mindre spännande, men det är på fredag vi ska vara redo. Redo för att få fram Djokovic till att vara tillbaka, eller Nadal till att krypa obehagligt nära Federer i status. Det blir en match det där. Ojojoj.

Idag dubbelfinaler. Ska vi snacka något inför dem kanske? Vi får se. De är lite trevliga då det är andra par än vad det brukar vara i såna här sammanhang. Och en viss dansk har obegripligt nog häng på en andra Wimbledontitel. Vi lovar inget, men kanske lite snack om det under den tidiga eftermiddagen här på sajten.

Jäklar vad härligt det är med tennis när de riktigt stora finns med. Fantastiskt, jag älskar det.