Det finns flera olika sätt att se på det här. Men det finns bara förlorare i det hela. Faktiskt. Och riktigt rättvist blir det inte heller.

Hur mycket får man dra alla över en kam egentligen? Italienare betraktas väl i och för sig likt oss svenskar som ett privilegierat folk, och då brukar det vara okej. Jag drar inte alla italienska tennisspelare över en kam, men säg såhär då, hälften av alla italienska spelare som under betydande tid spelade på challengertouren under sent 2000-tal och tidigt 2010-tal var inblandade i någon form av matchfixning. Det är klart fler än hälften, det kan jag garantera, men vi säger hälften.

Bracciali, som på den tiden var en bra singelspelare, han var som bäst faktiskt topp-50 i världen år 2006, var utan minsta tvivel en av dem. Otroligt nog, och det här är verkligen helt otroligt, helt osannolikt, var han så dum att han kommunicerade digitalt med sina samarbetspartners, och han gjorde heller inget för att sopa igen spåren. Något säger mig att han inte är något tekniskt geni direkt utan att han mer tänkte, ”det är ju ingen som har mitt skypelösenord”, typ. Hur som helst, det finns sparade skypemeddelanden där han snackar igenom strategier för att på mest lämpliga sätt tjäna pengar på en match där han är inblandad och han skriver även om att komma överens med sin motståndare om hur de ska samarbeta kring resultatet. Kort sagt, han gjorde det precis som det gick till på den tiden, men han var så jävla dum att han dessutom lämnade de bästa spår man kan lämna efter sig.

Runt 2010 började han satsa helhjärtat på dubbel och det gick bra. Han var en av världens bästa dubbelspelare, som bäst rankad 21:a år 2012. 2015 blev han avstängd för sina brott som jag angav ovan. Och givetvis trodde man att han lagt av. När avstängningen var över var han 39 år gammal. Han spelade några ströturneringar på hemmaplan förra året, men var inte ens i närheten av att hålla. Det kändes givet att han lagt av, och bara hoppade in och spelade för att det var kul, typ.

Men otroligt nog, i somras kom han tillbaka. Otroligt nog hade han trots sin avstängning kvar en skyddad ranking, och han spelade några challengers med mer eller mindre svaga dubbelpartners. Han vann några matcher, och lyckades få spela med Seppi i Franska Öppna där han nådde den tredje omgången. Efter några magra månader där han med svaga partners förlorade direkt varje gång på challengertouren började det efter Wimbledon plötsligt lossna fullständigt. Han vann en challenger, han vann en challenger till, han gick till final på atp-touren i Kitzbuhl tillsammans med Delbonis. Han började spela lite med Bolelli som är en av världens bästa dubbelspelare, och det rullade på helt enkelt. Han avslutade den här säsongen rankad topp-100 i världen i dubbel. Inte så tokigt för en 40-åring som knappt spelat på tre år.

Det tyckte inte ITF om. Och nu, i slutet av november, efter att han kunnat spela en hel säsong på challenger- och atp-touren, meddelades det att han är avstängd på livstid för sina överträdelser. Inte något han gjort i år. Utan de där överträdelserna runt 2011. Det är sju år sen det. Och han har redan varit avstängd för dem en gång.

Bracciali, och flera av hans kompisar, borde redan vara avstängda på livstid för längesen. Starace, som är till höger på bilden ovan, blev samtidigt avstängd på livstid han också, mer än tre år efter att han spelade sin sista match. Man bryter mot reglerna 2011. Får spela fyra år till, hinner sluta i tre år, och blir sen avstängd på livstid. Man kan ju vara glad att det civila rättsväsendet inte fungerar på samma sätt. Folk hade hunnit dö innan de blev frihetsberövade och fick sina domar.

Jag tycker det här är lite obehagligt, för det kan inte finnas någon rimlighet i att man hinner spela mer än en halv professionell karriär innan det tas beslut om saker man gjorde i forntiden. Att man dessutom gör en sån här grej nu när han på ett otroligt imponerande sätt kommit tillbaka, och dessutom hållit sig i skinnet under hela året, vad är det för jävla sätt liksom? Ge honom en chans att visa att han kan sköta sig, nu när man låtit honom löpa från början.

Det finns ytterligare ett stort problem med det här och det är att jag inte tror att man kommer våga löpa linan ut.

Cecchinato stod i år för ett fantastiskt genombrott där han slog Djokovic i Franska Öppna och avancerade till plats 20 i världen på atp-rankingen. Jag kan garantera, och det är inte bara jag, att även han var inblandad i såna här saker för 7-8 år sen. Kommer man göra samma sak med en så pass profilerad spelare, att stänga av honom på livstid för saker han gjort förr i tiden? Han har tidigare haft en dom om 18 månaders avstängning för matchfixning på sig. Efter ett överklagande lyckades han ducka den, på något märkligt vis. Jag antar att om man drar en sån här grej till civilrätt så håller sällan bevisen, om man nu inte är så värdelös som Bracciali var på att dölja det, men att Cecchinato ägnat sig åt sådant, det vet alla, och ska han då också bli avstängd på livstid nu efter en fantastisk säsong?

Det finns fler. Många, många fler. En annan italienare, som nu är en av världens mest omtyckta spelare. Han spelade på challengertouren under den här tiden, och han hade en del tveksamheter kring sig, minst sagt. Och en ung liten kille som senare blev tidernas bästa tennisspelare, exempelvis. Undrar om man helt och hållet granskat hans förehavanden i unga år. Om man gjort det, och kommit fram till att det aldrig funnits tecken på att han skulle kunnat vara inblandad, då skulle jag bli förvånad.

Rätt, men fel. Att man får bort såna här problemspelare, det är som det ska vara. Men det borde inte skett på det här viset. När Bracciali nu fick chansen att komma tillbaka, då borde man inte dömt honom en gång till för hans gamla synder. Det blir bara dumt och fel.