Det här är sista måndagen utan tennis. På hur länge? Det vet jag faktiskt inte. Något säger mig att challengertouren, åtminstone, kanske också atp-touren, inte kommer ta något längre vinterbreak i år. Och kanske inte kommande år heller. Det är ju ärligt talat svårt att hitta något positivt i att miljontals människor dör i en hemsk sjukdom som paralyserar världen i ett år, minst, men det kan kanske bli en liten väckarklocka gällande vinteruppehållet. När alla spelare, och andra, märker hur hur man egentligen uppskattar att det finns tennisturneringar att spela, varför ska man då med flit stänga ner en eller två månader? Det känns inte smart. Man kan bara hoppas, men jag hoppas i alla fall att man kommer ta efter exempelvis golfen och skita i uppehåll för att istället spela mindre turneringar under tiden då man annars har uppehåll och de bra spelarna vill vara lediga.

På måndag drar challengertouren igång. Två turneringar, Prag och Todi. Även om challengertouren kanske klingar mindre hett i mångas öron, nu är det dags att ta sig samman. För det är tävlingstennis på hög nivå, och att de absolut bästa inte spelar, det kan vi leva med.

12 topp-100 spelare är anmälda till dessa turneringar. Vesely, Fucsovics, Kohlschreiber och Herbert som starkaste kort i Prag, Delbonis, Seppi och Carballes Baena som starkaste kort i Todi. Båda turneringarna på grus och i och med att det är i Europa kommer det vara på bästa tennistid för oss i Sverige. Man kan se alla matcher i livesändning och det ska helt enkelt bli vansinnigt kul att få igång det igen. Det skulle egentligen spelats en challenger i USA också kommande vecka men alla planerade challengers där är inställda. I Europa däremot är det ett späckat program så långt som man planerat. Fram till oktober kommer det vara minst två europeiska challengers per vecka. Sen ser jag att det från mitten av september faktiskt finns amerikanska turneringar också som ännu inte är inställda. Det som däremot lär bli inställt är hästturneringarna som normalt spelas i Asien, men gissningsvis kommer det istället bli lite fler turneringar inomhus i Europa än vad det vanligtvis är.

Nu var det inte challengertouren jag tänkte skriva om här dock. Jag tänkte skriva om hur jag tror det kommer bli när allt drar igång.

Fotbollen har havererat. Det är bara att säga som det är. Min fru slog häromdagen med uppsluppen röst fast att jag visst inte är intresserad av fotboll längre. Vänta du bara tills tennisen kommer igång igen. Då blir det inte mycket uppsluppenhet kring mitt idrottstittande…

Men så är det. Fotbollen fungerar inte. Det är egentligen bara media som driver på när det gäller intresset för Allsvenskan, för min uppfattning är att folk inte bryr sig särskilt mycket. Det är inte kul att titta när det inte är någon publik. Jag tycker att man av de senaste veckorna kunnat lära sig att samtliga lagidrotter lever och dör med publiken. Inte ens mitt vanligtvis maniska intresse för basket har hållits vid liv, trots att det spelats NBA-matcher på bästa kvällstid för oss i Sverige. Lagidrott är ett samspel mellan spelare och publik. Tar man bort publiken försvinner samspelet och man får kvar något som inte ser ut att vara på riktigt.

För att inte tala om hockeyn. Den går inte att titta på som det är nu. Det är helt omöjligt.

Lagidrotterna har alltså inte klarat sig. De måste satsa på att få tillbaka publik, åtminstone till viss del, så snabbt som möjligt, annars kommer allt ganska snabbt haverera.

Vad har funkat då?

Motsatsen.

De individuella idrotterna har fungerat utmärkt.

UFC var bland det första som drog igång, och det har i min värld funkat bra.

Snookern spelar VM just nu, och det är ärligt talat rätt skönt att sitta och lyssna på pensionärerna som turas om att hosta på läktarna.

Men det som fungerat bäst är förstås golfen.

PGA-touren har kört på i några veckor och veckan som var avgjordes PGA-mästerskapen. Typ Australian Open för att prata tennisspråk. En major. Den klart minst prestigefyllda majorn, men ändå en major. Jag satt som klistrad under hela helgen. Jag skulle tro att jag fick ihop 15-20 timmar någonting och det är rätt mycket för att vara mig och golf.

Man tänker på det när spelarna sänker en putt. Jublet kommer inte, men det gör det å andra sidan inte alltid när publik är välkommen heller.

Golfen, och jag tror det också kommer gälla tennisen har i dessa tider en enorm styrka.

Hur ofta har man inte sett fantastiska tennismatcher med begränsad eller nästan ingen publik? Tänk alla matcher på sidobanor i Wimbledon genom åren. Tänk typ Isner-Mahut. Hur många var det som satt och såg den matchen på plats? Något hundratal kanske. Ingen brydde sig. Och när det gäller mindre turneringar, inte skiter man i att titta på normala atp-turneringar mellan måndag och torsdag för att det inte är någon publik?

Kort sagt. Vi är vana. Gäller golfen också. All publik följer de stora spelarna, men man vill ändå se när de mindre kända spelarna hittar på något på andra hål. Precis som vi inom tennisen absolut är vana vid att se de stora matcherna där det sitter 15 000 personer på läktarna. Men vi är ännu mer vana vid tisdagsmatcher där det sitter 30 personer på läktarna.

Jag tror vi kommer få ut så otroligt mycket av det nu. För det kommer inte vara en sådan enorm skillnad på samma sätt som det är i lagidrotterna.

Jag ska ärligt säga att jag inte tror tennisen kommer klara sig lika perfekt som golfen. I vanliga fall i golfen är det inget samspel mellan spelare och publik. Spelarna vill att publiken ska hålla sig helt och hållet tyst och osynlig tills de gör något bra. Då kan de tänka sig en liten applåd och eventuellt vinka lite för att tacka för denna. Inom tennisen är det lite annorlunda. Där finns det till viss del ett samspel. Spelarna suger emellanåt i sig energi från publiken och det är något man är van vid finns där. Ibland. Men ibland inte, och därför tror jag som sagt det kommer fungera så väldigt mycket bättre än i lagidrotterna.

På challengertouren kommer det inte vara någon skillnad. Det är väldigt få turneringar som har publik. Man är van vid att se matcher där det inte är en kotte förutom spelarna på banan. Och på atp-touren, till och med i Grand Slam-turneringarna, det återstår att se hur mycket det kommer försämra upplevelsen. Jag tror personligen ganska begränsat, men vi får se.

Oavsett vilket. En vecka kvar. Snart går man där och kollar livescoren två gånger i minuten igen. Samtidigt som minst en tv-apparat med tennis står på någonstans i huset typ dygnet runt.