Var det inte exakt såhär man trodde det skulle bli, om man fått gissa på förhand?

De pressade upp en nivå som bara de kan spela på. Det hade jag förväntat mig, att de båda skulle se klart bättre ut i den här matchen än de gjort tidigare under veckan. Det är dock inget bergsäkert mått på att de nu är bättre. Deras spelstilar gifter sig bra så att säga, och de vet allt om varandra. Det gör att spelet blir väldigt rent, och för ögat väldigt bra. Det är inte ofta de spelar dåliga matcher mot varandra så att de plötsligt hittade en högre nivå nu, det var lite förväntat.

Tre set, det var ju kanske ingen superskräll. Det känns som att det bara ska bli så när det möts.

Och att Nadal till slut var starkast, det förväntar man sig ju ändå på grus.

En väldigt bra match, en av årets bästa. Kanske årets bästa. Jag har inte konkurrensen i huvudet men rent kvalitetsmässigt så, det blir nästan alltid bäst när just de här två möts. Man förväntar det sig dock, så kanske att superlativen uteblir lite grann.

Sen är det ju det där. Visade de här att de är på en helt annan nivå än de andra? Jag tycker nog ändå det. Samtidigt som jag har deras riktiga plattinsatser från tidigare i veckan i bakhuvudet. Det är svårt att se att de här två stod och var pressade av spelare som inte ska kunna pressa dem. Djokovic plattmatch mot Tsitsipas, Nadals mot Shapovalov. Det ska inte vara möjligt när man ser dem spela såhär men det är ju lite det där. De har ganska lätt för att spela bra mot varandra. När de möter de lite yngre spelarna som ligger och pressar mer på gränsen av vad de klarar, tar större risker och så vidare, då blir det tuffare för dem.

När jag satt och tittade igenom klippen från matchen nu på morgonen. Det där jag kände under matchen igår, det stämde ju. Det var riktigt bra. Jag skulle också säga att det var väldigt jämnt. Nadal fick en bra period precis i slutet och Djokovic kunde inte möta upp honom. Samtidigt var Djokovic väldigt nära att avgöra i gemet innan avslutningen där, det var väl vid 2-2 i skilje som han hade sina chanser. Om Djokovic bryter där så vinner han. Så små marginaler, det var det även om jag tycker Nadals seger var rättvis. Det var han som för mig hade de lite högre topparna och som gjorde lite mer för att föra spelet.

Det mest intressanta som jag hittade på internet om matchen dock, det här klippet. Om man vill förklara det där jag konstant tjatar om. Skillnaden mellan när Nadal inte har längd i slagen och när han har längd i slagen, kolla från den här vinkeln. Och så tycker jag ni kan sätta er in i hur det varit om ni stått i Djokovic position. När Nadal slår de här höga looparna som studsar vid servelinjen, tycker ni det ser svårt ut? De bollarna är ganska enkla till och med för en amatörspelare, och det är väl förklaringen till att spelarna numera kan slå honom, även de som är mycket sämre. För när han inte har längd, så serverar han perfekta mackor för sin motståndare.

När han har längd? Då blir det som att få pistolskott mot sig. Jag skulle vilja se den amatörspelare som står emot det där om Nadals bollar slår ner mellan servelinjen och baslinjen. Djokovic, och ingen annan, klarar i alla fall inte av det på grus.

Jag älskar för övrigt den där låga vinkeln. Den är det närmaste man kan komma att vara på plats och jag önskar att man använde den lite mer, och i någon mån höll sig till den. Att få hänga kvar och följa spelarnas minspel efter bollarna är helt fantastiskt om man frågar mig. Allt detta klippande som man gör i tv produktioner är inte enbart av godo. Man missar en del som man bara får om man är på plats. Precis samma sak inom andra idrotter för övrigt. Golf är väl det bästa exemplet. Må vara att det är en fantastisk tv sport och man missar 99% av det som händer om man är på plats. Men det är helt omöjligt att förstå hur bra spelarna är, och hur snygga slagen är, när man ser det via tv. Står man precis bakom dem när de slår däremot, då förstår man. Precis som i klippet här ovan. När Nadal fräser in sina kanoner. Sådär omöjligt ser det inte ut på tv. Men från den där vinkeln förstår man hur extremt lite tid man har på sig.

Ska vi säga ett returmöte om exakt fyra veckor? Jag kunde inte hoppas mer på något. Och någonstans så, bäst av fem set, det skulle inte missgynna Djokovic. Så tar han sig bara fram till att få möta Nadal i Franska öppna. Han kan slå honom. Alla gånger.

Avslutningsvis, en reflektion.

Fan vad jag gillar att se hur Djokovic sväljer den här förlusten. När man sett har han skrikit, frustat, kastat grejer omkring sig, och med bara varit jävligt arg när snorungarna försökt slå honom. Det där var nu utbytt mot en acceptans, bara för att han förlorade mot den enda spelare han nog verkligen respekterar, som han tycker det är acceptabelt att förlora mot. Det känns ju inte alldeles olockande att han och Nadal gör gemensam sak i att hålla stången mot barnen så länge de bara kan. Det hade ju varit skönt att slippa välja liksom. De två jag helst vill ska vinna accepterar bara förluster mot varandra. Det hade varit fint det.