Det är mycket uppvisning och mycket träning över turneringen i Abu Dhabi. Det är det liksom inte mycket snack om kan man ju säga. Men vi tar ändå med oss några saker.

Att Murray krossade Evans i torsdags är nog det jag mest tar med mig faktiskt.

Evans kämpade, och han är rankad 25:a i världen. Att Murray bara kör över en sådan spelare, det pekar någonstans ändå mot var han kan landa nästa säsong. Sen tycker jag i och för sig det säger en del om hur överrankad Evans blivit också. Han hade några magiska månader i våras men han är nog inte bättre än typ 40 i världen egentligen och vi kan vänta oss ett ras där.

Sen möttes Murray och Nadal. Fem år sen sist. Fantastisk att man får se dem spela mot varandra igen men själva matchen var väl inte superintressant. Nadal använde sig av den sengångarversion av sig själv som han alltid kör med när han varit borta länge. Märkligt faktiskt. Det måste vara svårt det där. Som att han på alla sätt stryper sig själv till att gå på 70% av vad han kan. Han är förstås försiktig, han vill inte ta några risker. Han vill få igång kroppen i lugn och ro. Det är sådär han gör det helt enkelt och därför går det inte att säga något mer om matchen än att det väl får ses som positivt att ingen av farbröderna gjorde illa sig.

Finalen spelades mellan Murray och Rublev. Tuff, tuff motståndare för Murray. Att möta Rublev när man själv mest hoppas att motståndaren ska slå bort sig, det är inget kul. Nu är ju Rublev så klart bättre än Murray, men han är också en spelare som Murray nog får sägas ha direkt svårt för. Det är ungefär som Rublev man ska spela om man ska slå Murray så enkelt som möjligt.