Idag är Medvedev världsetta. För att sätta i perspektiv hur konstigt det är så kan det noteras att senast någon annan än Djokovic, Nadal, Federer och Murray var världsetta, då var Alcaraz i princip nyfödd. Lite ovanligt alltså men det känns bra ändå att det åtminstone är en spelare som varit uppe och bråkat med de bästa som får ta över, om än tillfälligt. Hade ju varit lite tråkigt om det varit Zverev som ramlat in som världsetta i några veckor liksom.

Samtidigt får man väl titta lite i kolumnen längst till höger kanske. Vi ska inte gegga in oss i hur små turneringar räknas in i rankingen men det går ändå ganska lätt att konstatera att det är enklare att skaffa sig 8600 poäng på 24 turneringar än det är att göra det på 13 eller 11 turneringar som Djokovic och Nadal spelat. Så att Djokovic och Nadal fortfarande är de som får anses vara bäst innan annat motsatsen påvisats, det är väl rätt givet. Samtidigt ska det väl vägas in att rena galenskaper (Djokovic) och pensionärskroppar (Nadal) också är en del av helheten. De har inte kunnat spela lika mycket som Medvedev och det är verkligen också en parameter. Även om, som sagt. Om Djokovic varit lite mindre galen och om Nadal varit lite mindre försiktig, då hade inte Medvedev varit världsetta idag.

Om rankingen i övrigt så, Nadal lär bli världsetta innan årets slut även om det inte syns. Tsitsipas kommer få kämpa för att försvara sig från spelarna bakom. Rublev åter först i kön bakom Tsitsipas, det tycker jag han ska vara. Berrettini Ruud och Felix kommer nog kunna hålla sig ungefär där. Och så har vi Hurkacz där det väl egentligen bara är en väntan innan Alcaraz tar sig in och på så vis avslutar Hurkacz möjligheter att landa topp-10 igen om ingen blir skadad. Lite spännande det faktiskt. Under ett par år har det varit 7-8 spelare som varit gjutna på topp-10 och så har det varit 2-3 stycken som varit topp-10 i brist på annat. Med Ruuds oerhörda poängsamlande på grus och Felix inväxande i kostymen tycker jag att det nu finns nio fullt rimliga topp-10-spelare som ska kunna hålla sig där. Och så väntar vi som sagt på Alcaraz som lär vara topp-10 i minst 15 år från det att han slår sig in. Kanske en hel topptia som är värdig framöver alltså. Känns lite kul, det var längesen.

Sinner då? Jag vet inte om jag riktigt tycker han står på tur där egentligen. Han får nog nöja sig med att knacka de andra på axeln ett tag, tror jag i alla fall.

Vi kan väl titta på årsrankingen. Första delen av säsongen är nu över. Vi har en månad i USA som kommer om en dryg vecka. Till vilken del av säsongen den hör kan väl diskuteras men efter de turneringar drar sommarsäsongen igång i alla fall. Så årets första hardcourtperiod är över, eller nästan över, och såhär har det gått.

Nadals försprång är så klart noterbart. Han är obesegrad hittills i år, hans bästa start någonsin. Han väl litegrann noteras på att han inte behövt tampas med Djokovic men ändå, otroligt bra. Man kan väl gissa att det bryts i USA. Han vinner kanske inte båda de turneringarna men han kommer inleda grussäsongen med omkring tusen poängs försprång till Medvedev om han inte floppar i USA. Ganska bra läge.

Lite tidigt är det kanske ändå. En vunnen turnering och man hoppar hur många platser som helst på den här listan men Zverevs start är förstås inte bra. Tstsipas start är lite bättre än det känts. Shapovalov och Bautista också spelare som lyckats bra hittills utan att kanske vara så väldans bra totalt sett. En bra turnering för båda två har räckt långt.

Hur ser det då ut framöver?

Det här är en sån där tråkvecka. Challengers i Turin och Gran Canaria, kanske inte så spektakulärt. Sen är det kval till Davis Cup i helgen men där blir det ju lite det där, Davis Cup är lite av en pajasverksamhet numera. Det kan dröja några år, men jag skulle säga att det ändå är en tidsfråga innan atp skiter i Davis Cup och börjar köra turneringar även under DC-veckorna, något som väl en gång för alla lär sänka Davis Cup som turnering. Det hade jag inte haft något emot. Sverige möter ett skadeskjutet Japan i helgen, en match man ska kunna ha en god chans i. Japan har tre bra spelare men har bara med sig en till den här matchen. Formatet gör dock ändå att det är lite öppet. Mikael Ymer kommer möta Daniel som är formstark och där kan det bli japansk matchvinst. Som sagt kommer japanerna i princip utan tvåa. Uchiyama, som inte haft ett rätt senaste åren, lär spela matchen som Elias Ymer måste vinna. Japanerna kan få till ett rätt dugligt dubbelpar. Mclachlan är lagmatchens bästa dubbelspecialist och han lär spela med Uchiyama som han en gång vann 500-turneringen hemma i Tokyo med. Det var mest flyt, men dåliga är de inte. Sverige får å sin sida svårt att vrida till ett vettigt dubbelpar. Göransson, som går okej i mindre atp-turneringar är med och han måste spela med någon av bröderna. Öppen dubbelmatch. Oavsett vilket, Sverige har en given matchvinst. Sen är det två öppna matcher. Sverige borde väl vinna en av dem kan man tycka.

Lite tråkig tennisvecka den här alltså, men sen, mina vänner. Sen börjar tennisen högtid. En högtid som pågår i ett halvår någonting. Mastersturneringarna i USA, Indian Wells och Miami är alltid helt fantastisk. Sen varvar grussäsongen igång och ni vet ju, grusäsongen går ihop med grässäsongen, som i sin tur går ihop med uppbyggnaden till US Open. Ljusa tider. Mycket ljusa tider. Så har ni något viktigt ni måste göra, passa på den närmaste dryga veckan. Sen är det dags att börja titta på tennis.