Han föll till slut och även om det inte är hela sanningen så måste man ju säga det. Han föll på samma sätt som han alltid fallit när han varit bäst en tid.

Lite av Federermänniskornas favoritgrej att håna det här. De har nästan ingenting att håna, så de får gripa efter halmstrån och det här är ett sådant. Att såna som är neutrala alltid säger som det är, att Nadal ofta är skadad när han förlorar. Och att han när han är i form förlorar förhållandevis sällan så länge han inte är skadad.

Skadad var han vid den här förlusten också. Så klart. Knappast som att han hittade på. Men frågan är hur lite det behöver kännas för att Nadals varningsklockor ska börja plinga med full kraft? Jag tror personligen väldigt lite.

Det går inte ihop riktigt, men så är Nadal också en lite udda fågel, kan man väl lugnt säga. Han en av de främsta vinnarna som funnits inom idrotten. Det finns inget annat för honom. Han gör precis allt för att vinna också ofta lite utanpå det. Så länge det känns bra, vill säga. När något inte känns bra, då försvinner väldigt mycket av den där viljan att vinna. Eller snarare, då övertrumfas den känslan av något annat. En oro för att bli skadad på allvar och då inte kunna spela tennis på länge. Jag brukar alltid säga att Nadal är den som är sämst på att vinna matcher trots att han är skadad. Han är fullständigt sämst på att bara skita i att det gör ont, köra på, och vinna ändå. Tittar man på andra spelare. Federer ett mycket bra exempel faktiskt. Så är de bra på det här. Federer har de senaste åren vunnit en hel del stora matcher mot mer eller mindre starkt motstånd trots att han haft så ont i ryggen att han knappt kunnat böja sig. Han har kört på, skitit i smärtan, och ofta kunnat vinna ändå.

Är detta något man kan hålla emot Nadal?

Lite grann skulle jag säga. Ser man till hur det såg ut sent igår kväll så, inte fan var han mycket skadad. Han bestämde sig i första set för att det inte kändes bra och slog då inte alls igenom slagen. I andra set, troligen efter att han fått ett lugnande besked av en medicinman snarare än någon behandling som funkade, så kunde han spela skulle jag säga. Men han tänkte så mycket på det att han ändå påverkades rätt mycket negativt. Men jag skulle knappast säga att det var själva skadan som försämrade honom. Det var hans oro för att det var något som kunde bli värre.

Nu till det viktigaste. Nadal hade vänt och vunnit den här matchen om det inte var för att precis allt och lite till stämde för Fritz. Det är inte många gånger jag sett en spelare ha ett sånt flyt. Och då menar jag inte flyt som i tur utan flyt som i att man är så mycket i zonen att det inte spelar någon roll vad man gör. Han stod och vevade allt vad han har från båda sidor, han la till och med stoppbollar och fick in någon volley. Han har ingen bollkänsla och kan inte spela volley. Men i den här turneringen och den här dagen spelade det ingen roll vad han gjorde. Om han så hade siktat i planket bakom hade han fått en felträff som smällt in perfekt på linjen.

Nu låter det som att jag kapar Fritz jäms med fotknölarna här. Det gör jag inte. Jag säger bara att han spelade utanför det han egentligen kan. Han har varken teknik eller spelstyrka för att egentligen vara sådär bra men säg såhär, det har hänt förut. Ingenting kan jämföras med amerikanernas förmåga att överprestera när det gäller och i synnerhet på hemmaplan. Det är någonting. Det är något slags självförtroende. Någon slags vetskap om att de egentligen är lite bättre än alla andra som gör att de inte har det som vi andra har. Begränsningar som gör att vi bryr oss om att det kanske inte ska vara omöjligt men i alla fall väldigt svårt. Amerikanska idrottsmän tänker sällan så. De kastar sig in i skiten och bränner på med tanken att ”det här ska nog lösa sig” och ungefär så kändes det med Fritz. Varför inte liksom? Varför ska inte bollarna gå in om jag slår 50% hårdare än normalt? En annan person hade kanske tänkt att nja, det är ju troligt att det går lite sämre om jag spelar på ett sätt som jag normalt inte klarar.

Det ska definitivt sägas att Fritz inte är någon uteliggare som ramlat in och vunnit en mastersturnering från någon slags soptunna. Står att han är världsåtta på atp:s hemsida idag förresten. Måste fått nåt frispel. 13 är han rankad idag, och det blir man inte på bara en turnering.

Men.

Han förlorade i andra rundan i Kvackapulko mot Nishioka. Han förlorade i andra rundan i Dallas mot Giron. Går man tillbaka bara ett halvår så hade han ett stim där han förlorade mot Kudla, Duckworth och Ramos. Jag ska inte kalla honom ett luftslott, verkligen inte, men jag kan ju säga så mycket som att han kommer fortsätta förlora mot en hel del dåliga spelare för han har verkligen inte spelet för att vara stabil på en nivå som är ens i närheten av den han höll i den här turneringen. Hans spel är helt enkelt alldeles för fladdrigt för det. Den här gången gick allt in. Nästa vecka kan nog allt gå ut igen.

Fritz som vinnare i Indian Wells alltså. Helt otrolig skräll men just den här gången spelar det ingen roll. Indian Wells var en grym turnering denna gång.

Nadal har sen tidigare lämnat återbud till Miami. Han gjorde det väl innan Indian Wells till och med tror jag. Häromdagen lämnade även Djokovic återbud till Miami. Han kommer fortfarande inte in i landet. Mikael Ymer kom då in i Miami men han lämnade också återbud direkt för övrigt. Hur det blir med Nadal nu, det vet man inte. Någon slags bröstmuskelskada eller känning var det väl. Jag minns hur det gått när han haft muskelskador i magen tidigare. Han har inte kommit tillbaka och chansat direkt. Bara några veckor till starten av grussäsongen och det är väl just gruset som gör att vi åtminstone han ha ett hopp om att han står på baslinjen. Hade det varit grässäsongen som hägrat, då kan vi vara otroligt säkra på att beslutet för honom att kasta in handduken hade varit helt givet.