Vimsigt, det är vad det är just nu från Alcaraz.

Varför vimsigt?

Ja, ni ser ju. Vad är det ens han försöker med? Nog för att val av slag alltid varit en utmaning för honom då han kan så väldigt mycket. Men det här. Vad håller han på med…

Jag ska erkänna att jag nu lite grann kommer prata emot mig själv. Jag har i så många år tjatat om det obegripliga i att spela som tagit sig upp på atp-touren, som har stora hål i sitt spel, trots att de inte skulle behöva ha det, bara nöjer sig. Jag tänker på långa spelare som Seppi, som har en serverörelse som absolut ingen kan gilla. Jag tänker på spelare som haft helt obefintliga backhands, Gonzalez, Petzschner, och så vidare. Må vara att man är hur bra som helst, men har man ett slag som är katastrofdåligt, varför försöker man inte ändra något? I servekategorin är det i min bok mest obegripligt. Man har ett slag där allt är upp till en själv. Man har de fysiska förutsättningarna. Men man nöjer sig med en teknik som bara är fullständigt värdelös. Jag har svårt att förstå det.

När nu världsettan verkar, kanske inte bygga om sitt spel från grunden, men det är i alla fall uppenbart att han är inne på att göra rejäla ändringar, förbättringar. Jag borde ju uppmuntra det. Men jag landar väl lite grann i att det är skillnad mellan att ha något som är helt värdelöst och att då bygga om det. Och att som Alcaraz vara i princip perfekt, men ändå börja göra om saker.

Nu är det väl egentligen inte slagen. Returpositionen och nätattacker är det som man kan se att det inte kommer naturligt för honom. Han har bestämt sig för att göra på ett sätt trots att han inte är bekväm med det och det utmynnar i att det blir, just det, allmänt vimsigt. Man ser att han inte har någon kontroll över huvud taget över det han håller på med.

Det är svårt att inte fundera över huruvida det egentligen var bra för honom att han fick den ultimata positionen serverad för sig. Visst har han varit bra. Visst vann han US Open. Men jag såg något uttalande från honom häromdagen där han sa att han inte trodde han skulle hamna som världsetta så fort. Han hade så klart målet. Jag tror han trodde rätt hårt på det själv också. Men jag tror han förväntade sig att han skulle behöva knuffa bort Djokovic och Nadal för att uppnå det. Nu fick han det mer eller mindre gratis, utan att vara bäst, och det känns kanske inte så hälsosamt. Jag tror det hade varit bättre för honom om han behövt pressa sig lite mer för att nå dit.

Och det är väl kanske det som detta är ett resultat av. Att han och Ferrero känner just det här. Han var inte bra nog för att bli världsetta eller vinna sin första slam. Vad gör man då åt det? Man ser till att markera det genom att göra om saker för att göra det bättre.

Det är säkert bra. Jag tror det är bra. Det är mest bara det att jag tycker det känns konstigt med en världsetta som är så pass medelmåttig som jag tycker Alcaraz är just nu. Men ännu mer, det känns konstigt att se spelaren som kanske var bäst i världen i våras, och som kommer bli överlägset bäst någonsin, vara så usel som han var idag.