Storlagsmöte i FA-cupen är vad som inleder den här veckan då mitt kära Man United reser till London för att ta sig an Chelsea på Stamford Bridge. United har inte funnit här på år och dag och ett trendbrott skulle verkligen smaka mumma efter den bleka insatsen mot PSG i Champions League.

Nu kan inte FA-cupen ersätta en framgång i Champions League, men den kan däremot få agera som ett berömt ”plåster på såren” och jag tror nog inte det finns någon som skulle bli gladare än jag om United vinner ikväll.

Min känsla inför avspark är att United möter Chelsea i ett bra läge. Hemmalaget har haft en tung period efter att dels förlorat med 4-0 borta mot Bournemouth och därefter blev det hela 6-0 borta mot Guardiolas City. När Sarris gubbar gästade Malmö vann de, men dock ”bara” med 2-1 och tack vare den segern är Sarri allt jämnt Chelsea-tränare, men det är fortfarande med kniven mot strupen.

Sarri är ingen dålig coach, men så som verkligheten ser ut i dagens fotboll så handlar det bara om att prestera. Lyckas han inte föra detta miljardbygge till framgångar så offras han, så enkelt är det.

United hade i mitt tycke allt för långt tålamod med José Mourinho. Portugisen var som ni känner till långt ifrån lyckosam i United och många gläds med det då man är ”United-hatare”, men det finns också vi som lidit allt för länge sedan Sir Alex tackade för sig.

Därför skulle en seger mot Chelsea på självaste Stamford Bridge sitta finare än fint.

Jag är färgad, det vet ni. Men jag står för det. United är laget i mitt hjärta och jag hoppas att det bjuds på trendbrott här ikväll. Dels för att det såg ut som det gjorde mot PSG senast, men också för att Chelsea har vunnit mot oss allt för länge.

Om allt går som det ska så läser ni följande ord på min Twitter sent ikväll:
Glory Glory Man United!

Går det inte så bra… då hörs vi nog inte förens imorgon.

Tack för att ni tog er tid.

// Soffcoachen