Sällan det är så tydligt i så många matcher samma dag. De kanske var bättre spelmässigt också. Åtminstone två av dem, inte den tredje, men igår i Toronto var det skallarna som avgjorde. De mentalt starka spelarna vann.

Det finns så otroligt mycket att lära av Anderson. Det är inga försök att vara cool, inga kastade racketar, inget jävla trams. Han är som en sån här leksak som man skruvar upp i ryggen och sen bara kör den till laddningen är slut, oavsett om man plockar upp den, den välter, eller någonting annat. Den bara kör. Exakt så är Anderson. Det är ingen seghet i början. Ingen negativitet hur mycket det än går emot. Inget deppande över misstag. Bara nästa boll. Nästa boll. Och nästa boll. Precis hela tiden. Jag vill inte ens tänka på hur det är att ställas mot det när man dessutom är lite sämre. Det finns liksom inget att hoppas på. Det kommer inga sammanbrott, inga svackor, inte ett skit. Han bara kör. Han får vara hur tråkig och menlös som helst som person och spelare. Som sagt, det finns så otroligt mycket att lära av honom på det mentala planet. Det finns inget som är mer effektivt än det där, att hela tiden lyfta sig själv och med maximalt fokus försöka vinna varje poäng. Vi såg det igår. Han är numera jättemycket bättre än spelare som Dimitrov. Han är bättre än någonsin, Anderson. Sen räcker han inte till spelmässigt mot de absolut bästa, men hans topp-10-plats är numera oerhört välförtjänt.

Tsitsipas då. Är det årets minst rättvisa seger på atp-touren det där? Om man går på det spelmässiga, vill säga. Kastar man in lite skalle i det hela så är det genast fullt rättvist.

Krossad i första.

Klart sämre i andra.

Överkörd i tredje.

Han vann två av de där seten. Helt otroligt. Han är pampig, Tsitsi.

Khachanov och Haase spelar likadant. Med den lilla skiljande detaljen att Khachanov är bra på det, Haase inte särskilt bra. Rimligt att Khachanov vann.

Han pangade på rätt bra i början, och stundvis under resten av matchen också, Cilic. Otroligt bra match av honom. Såg ni klippet? Kolla Nadals blick efter breaken i första set för Cilic snudd på förlöjligar hans andraserve. Hade man kunnat översätta hans blick till text så ”jaja, stå där du, jag vet att du börjar missa till slut likförbannat och då vinner jag”. Skalle. Mental styrka. Att inte påverkas av motståndaren. Nadal är bäst på det. Det är ibland det som fäller honom, att han alltid litar på det han kliver in till en match med. Det är det som gjort att han förlorat mot Thiem ett par gånger. Att han kalkylerat med att Thiem ska börja missa och därmed inte försökt vinna på något annat sätt. Men som i den här matchen är det en fantastisk styrka. Man vet att Cilic inte kommer spela sådär i två av tre set. Det händer kanske en eller ett par gånger under hans karriär att han gör det, och de dagarna, då får man helt enkelt släppa segern till honom. Alla andra dagar är det bara att stå och vänta för Nadal. Göra det han ska, vänta, och inkassera de där missarna som till slut sänkte Cilic. Han känns inte direkt svag i huvudet för närvarande, Nadal. Han måste känna sig väldigt fräsch fysiskt, för det är bara då han känns såhär mentalt stark.

Det var det om kvartarna det. Ikväll och inatt semifinaler. Vi hörs inför det mina vänner.