Titta på bollen vid 2-1 och 40-lika i tredje. Det räcker, så förstår ni. Ni kan förstå varför Dkjokovic är bäst. Och även varför han tveklöst är bäst någonsin, om man ska dra det lite längre. Del Potro går in i väggen, under pågående boll. Han orkar inte. Bollen kommer tillbaka, och kommer tillbaka, kommer tillbaka igen, sen kommer den tillbaka, och så kommer den tillbaka, och sen tillbaka några gånger till. Mannen med världens giftigaste offensiv står och slår sig trött. Forehandslägen, smasklägen, andra lägen, alla lägen. Det spelar ingen roll. Djokovic murar igen. Han är en jävla mur, det är vad han är.

Siffrorna ljuger. Det var inte ojämnt. Del Potro hade två rejäla chanser att ge sig själv en fin chans att vinna matchen. I de första gemen var han minst lika bra som Djokovic och i mitten av andra set, i det där evighetsgemet vid 4-3 Del Potro och Djokovic vid serven, det gemet hade kunnat sluta precis hur som helst och om Del Potro tagit det hade han haft ett jäkla momentum. Så absolut, lägen fanns, spelet var inte alls ojämnt, men det är ju lite sådär. Det finns två spelare där utgångsbudet alltid är att de vinner om ingenting konstigt händer. Det är Djokovic och Nadal. De behöver inte vara så mycket bättre, än mindre överlägsna. De behöver oftast bara stå och vänta, och så var det här. Del Potros spel är så mycket svårare att de dåliga bollarna, de dåliga gemen, de dåliga perioderna till slut kommer här och där, och i och med att Djokovic inte kör med svackor, det blir avgörande.

14 Grand Slam-titlar och han är 31 år gammal, Djokovic. Han är tre, eller kanske bara två, bra säsonger från att vara ikapp Federer högst däruppe. Tre bra säsonger, då snittar han garanterat två Grand Slam-titlar per år. Motståndet i den absoluta toppen kommer inte bli tuffare. Federers dagar som utmanare i de stora turneringarna är räknade och Nadal är ett osäkert kort som inte kommer bli bättre. Och de yngre spelarna, visst, de finns där, men ska man vara riktigt ärlig så har de några år kvar innan de på allvar kan sägas vara mogna för att kliva upp på en nivå som ens är i närheten av Djokovic. 34 år, det är ju ingen ålder egentligen. Inte för en spelare som visserligen varit skadad en del, men inte har mycket till förslitningsskador. Hans kropp känns generellt i bra skick, och tre eller för den delen fyra år till, det känns rätt realistiskt, särskilt när han börjar få upp kornet på att bli den mest vinstrika någonsin. Federer sitter nog i något hörn, någonstans, och kramar om sina rekord i hopp om att Djokovic inte ska hitta dem. Det kan lyckas. Han kan hoppas på att Djokovic blir skadad igen eller råkar träffa fel guru som säger åt honom att han ska göra något knäppt, vilket hänt en del gånger senaste åren, men han kan nog inte räkna med det, Federer. Det kommer bli svettigt det här.

För kolla på honom, Djokovic. Mannen ni ser där i klippet, som från åttondelen och fram till titeln inte förlorade något set, ser det där ut som någon som är på väg att falla ifrån? Kanske inte det nej. Han är mästaren, och finns det någon slags rättvisa, någon slags rimlighet, så kommer han nu fortsätta vara det ett bra tag framöver.

Jag tror inte det hade spelat någon roll vad man kastat mot Djokovic i den här turneringen. Federer, nja. Nej. Känns inte som något att diskutera. Nadal? Näe, jag tror inte det. Han var bra, men inte tillräckligt bra. Vägen kunde blivit jobbigare än den blev för Djokovic, men resultatet hade blivit detsamma oavsett. Han var för bra för dem helt enkelt. Han ÄR för bra för dem. Han är bäst.