Halvamatörer i svenskt landslag

Vårt fotbollslandslag har ju genom åren haft en tendens att nästan alltid få en riktig blåbärsnation i sina kvalgrupper till mästerskapen, Luxemburg, San Marino, Malta, och så vidare. Vi brukar då alltid skrocka över att det är målare, banktjänstemän, poliser, och så vidare som står på andra planhalvan.

Vi kanske inte borde skrocka så mycket dock. Så här kommer vårt svenska tennislandslag se ut i helgen när vi möter Schweiz i, en visserligen betydelselös, kvalmatch i Davis Cup.

De har ju inget jobb de här killarna, så det går inte att göra sig lustig över deras arbeten, men ska man vara sådär lite lagom elak så, de kanske borde ha ett jobb.

Filip Bergevi, som är näst högst rankad av våra spelare, har i år tjänat ungefär 50 000 kronor på sin tennis. Vi är framme i september månad och ja, knappt 5000 kronor i månaden alltså. Han måste leva rätt billigt.

Jonathan Mridha har haft det lite tuffare. Det blir ju lite lustigt när man skriver det där, men jo, så är det. Han har spelat in ungefär 10 000 kronor. En dryg tusenlapp i månaden alltså. Innan skatt ska tilläggas gällande båda de här killarnas inkomster. Men man får väl tjäna 10 000 eller något sånt där utan att betala skatt va? Så att alla sommarjobbare ska klara sig lite bättre. Eller så är det något jag hittat på i min hjärna, vad vet jag.

Andre Göranssson, som är en ganska duglig dubbelspelare på challengertouren, har spelat in 70 000 kronor. En väldigt bra lön, om man tjänar det varje månad. Göransson har tjänar mindre än 10 000 kronor i månaden, innan skatt, och viktigt at lägga till när det gäller de här killarna är att även om de spelar in några kronor, de går rejält minus, förstås. För det kostar ju lite att resa runt och spela. Göransson har spelat 20 turneringar och klarar man sig undan med 5000 kronor per turnering har man levt otroligt snålt, och hittat billiga flygbiljetter. Han har alltså gjort av med minst 100 000, antagligen 200 000, den här säsongen och är därmed rejält back. Bergevi har spelat 14 turneringar och därmed gjort av med någonstans mellan 70 000 och 140 000 och således gått superback han med medan Mridha bara spelat sju turneringar, alla ganska nära eller i Sverige. Han har därmed nog klarat förlusterna lite bättre. Antagligen har han helt enkelt inte råd att förlora lika mycket pengar som de andra och att det är därför han inte tävlar så mycket.

Lagets etta Markus Eriksson, som spelar både singel och dubbel, har spelat in ungefär 150 000 kronor på 23 turneringar. Räknar man 5000 kronor per turnering så har han alltså gått 20 000 kronor plus, innan skatt. Han är ju minus likförbannat, precis som de andra.

Undantaget i laget är förstås Robert Lindstedt, som är en professionell spelare. Han har spelat in en miljon kronor i år och även om han drar bort dyra resor och så vidare, han får boendet på turneringarna betalt då han oftast spelar på atp-touren och han landar ju på att kunna ta ut en ganska bra lön på knappa 100 000 kronor i månaden innan skatt. Totalt 30 miljoner inspelade i karriären. Dra bort hälften i skatt och att det kostat en slant att åka runt och spela tennis i närmare 20 år, han kommer nog inte kunna nöja sig med hängmattan efter karriären.

Det är alltså ett gäng glada amatörer, som kanske borde skaffa sig ett jobb, som representerar Sverige i tennis nu i helgen. Ingen kan få mig att säga att vi producerar duktiga spelare på löpande band i det här landet. Absolut ingen.