Sjuka grejer i Metz

Jag hintade lite om det i fredags, att det blivit lite knasigt i Metz när seedade spelare hoppade av, men det här. Det här är helt, helt, helt otroligt.

För mig skulle det vara en av tidernas största skrällar om Bachinger nu går hela vägen och vinner i Metz. Och chansen finns. Det är ett svagt finalmotstånd idag i form av Simon. Dessutom ett motstånd som passar honom väldigt bra. Sen ska han ändå vara alldeles för dålig. På tok för dålig. Men man kan ju lugnt säga att han är väldigt mycket för dålig för att slå Nishikori också.

Det låter som att jag har något emot Bachinger, eller hur? Så är det inte. Jag har alltid gillat honom, och lidit lite med honom. Han har haft svårt med det mentala, tror jag. Ibland har det synts väldigt tydligt att han inte trott på sig själv. En del skador också och helt enkelt ingen kontinuitet. Han var uppe på topp-100 för sju år sen någonting och då såg det bra ut. Han var 24 år och hade chansen att vara en atp-spelare under hela karriären. Så har det inte riktigt blivit. 31 år gammal har han spelat in drygt 10 miljoner kronor, och har man gjort det under en drygt 10-årig tenniskarriär, då har man det inte så fett. Rankad 160 i världen nu vilket är lite bättre än han oftast varit på senare år. På måndag skulle raset ha kommit. Han vann en challenger Sydkorea den här veckan förra året och när de poängen försvunnit hade han inte varit rankad bland de 200 bästa på måndag. Nu blir det ett skutt uppåt istället. Inte så stor som om han inte försvarat de där poängen, som just nu är en fjärdedel av hans totala poängsumma, men det blir bra. Det blir runt plats 130 i världen. Om han förlorar. Om han vinner? Nästan topp-100. Runt 105 kommer han landa i så fall. Vi kan väl gissa att han är rätt taggad. Snacka om att kunna förändra sitt liv på bara en vecka. Vinst idag och sen någon bra turnering till i årets slutskede och han kan starta nästa säsong på atp-touren med Australian Open och så vidare och plötsligt så börjar miljonerna rulla in, utan att han ens behöver vinna matcher. Tennisen är sjuk på det sättet. Lite flyt och en fantastisk match och allt kan förändras. För Bachinger den här veckan har det varit 70% magiskt flyt med lottningen och 30% jättebra spel.

Hur kunde han slå Nishikori då?

Ja, Nishikori tog honom inte på allvar helt enkelt, inte ens när det hettade till. Eller så orkade han inte ta honom på allvar. Spelare som Nishikori behöver ju liksom inte tänka på varken pengar eller rankingpoäng i såna här turneringar, och då blir det såhär ibland, att de bara kör på istället för att göra något åt saken när det börjar barka åt fel håll. Som ni kanske såg i klippet, om ni inte sett honom förut, så är Bachinger en väldigt speciell spelare. Många spelare vill ju spela bollen från höfthöjd. Det är det vanliga, det mest naturliga. Bachinger vill spela bollen ur knähöjd, ungefär, och är otroligt känslig för att få lite högre bollar mot sig, särskilt på backhandssidan. Nishikori kan knappast ha missat detta, men han valde att inte försöka göra någonting åt det. Lustigt med Bachinger för övrigt, på grund av sin minst sagt speciella teknik är han ungefär så inomhusspecialiserad som man kan bli. Och när det gäller challengertouren, där han normalt håller till, är han fantastiskt bra på de hypersnabba golv som numera inte är tillåtna på atp-nivå, men som fortfarande finns på challengertouren. Där kan han vara minst sagt svårtuggad när han är i form. Märkligt nog har han aldrig varit någon höjdare på gräs. Borde passa honom fantastiskt bra.

Blev en rejäl utläggning detta, men det är ju kul när något sånt här kan hända. Att allt förändras för en spelare på bara några dagar. Finalen i Metz startar klockan kvart i fyra senare idag. Jävla knepig starttid, men ingen har väl någonsin påstått något annat än att fransmän är knepiga, så varför inte.