Löjligt skön titel för Tomic

Det här måste ju ha varit så skönt att…ja, han ligger nog och sover gott just nu, Tomic.

Lika mycket som jag ogillar honom som person, lika intressant tycker jag att det är att se honom spela. Det finns så fruktansvärt mycket att lära från honom. Att det håller så väldigt bra att bara spela konstigt. Om Tomic stod och bollade på banan bredvid en i den lokala tennishallen skulle man antagligen inte tycka att det såg så superbra ut, men han är så listig, han ger bort så lite när han är på det här humöret och hans slag är så sjukt obehagliga att möta. Riktigt fin match den här finalen, och någonstans väldigt kul att Tomic nu är tillbaka. Från plats 123 till plats 76 på rankingen och han kan nu inleda nästa säsong på atp-touren, precis som han med sin nivå givetvis ska göra. Sen blir det nästa bit att närma sig toppen igen men det känns som att han numera verkligen är seriös med sin tennis och jobbar hårt, det kan räcka en bra bit det även om konkurrensen onekligen hårdnat sen han var topp-20 för snart tre år sen.

Fyra matchbollar räddade han förresten innan han vann. Något säger mig att det inte gjorde segern mindre skön.