Tisdagen var lite roligare än måndagen kan man ju säga. Jäkligt mycket mer spännande i alla fall. Sen var väl kanske inte alla matcher sådär högkvalitativa, men spännande var det. På tal om kvalité, jag är lite tveksam till om man verkligen ska hålla kvar vid det underlag som man har i Paris. Alla andra inomhusturneringar, bortsett från slutspelet till viss del, har gått ifrån de här underlagen som är som studsmattor där bollen i princip studsar rakt upp efter att den tagit i marken. Det gör att det nästan blir löjligt långsamt och i vissa fall försöker inte spelarna ens sätta press eller avgöra då det inte ger något så länge man inte har väldigt, väldigt bra läge. Jag tycker det här känns lite gammaldags. Det var kanske den här typen av underlag som hjälpte spelet lite på traven när de allra bästa möttes och fick matcherna mellan dem att se helt fantastiska ut men när det är lite sämre spelare som spelar på det, då blir det lite sömnigt på något sätt.

Äh, hur som helst, här har vi tisdagens resultat.

Raonic-Tsonga var förstås en höjdpunkt. Spänningsmässigt. Spelmässigt var det verkligen inte bra. De är inte i form riktigt, kan man utan överdrift säga. Fullt rättvist att Raonic vann. Han var den som totalt sett var överlägset närmast att få med sig ett break.

Carreno Busta, han måste försöka få lite ordning på någonting. Han kan bli nästa säsongs Sock om han inte hittar någonting helt annat under uppehållet.

Tsitsipas hade ingen bra dag. Jag blir ändå imponerad av hans inställning. Han spelade så dåligt att…ja, vi som hållit på med sport vet hur det känns när bollen liksom känns som en blandning av ballong och tegelsten. Ena gången man träffar är den en ballong, nästa gång en tegelsten. Svårförklarat hur det kan bli så. Han är ju rätt duktig på tennis, Tsitsipas, men i den här matchen, det var bara misärartat. Men, han kämpade precis hela vägen, och det är imponerande. Han måste vara rätt mentalt trött, och hade en katastrofdag, men orkade ändå göra allt för att vända matchen. Det är en fin egenskap det.

Kukushkin-Herbert var en sån där match som inte mådde så bra av underlaget riktigt. Herbert behöver på något sätt kunna avgöra poäng. Han lyckades med det ibland genom att komma fram på nät för att avsluta de poäng som redan borde vara avgjorde. Kukushkin, han spelar ju rätt flackt, minst sagt. Han får bara mer och mer sidounderskruv i sin offensiva backhand för varje gång jag ser honom. Otroligt nog fungerar det rätt bra, men när bollen som här som sagt studsar rakt upp, då blir det inte så effektivt. Herbert har det tufft på hemmaplan.

Simon krossade Pouille. Han är på något sätt tillbaka, Simon. Mycket imponerande. Med tanke på att nivån från typ 15-30 på rankingen är sådär, han kommer kunna klättra rätt högt om han fortsätter såhär.

Ja, ska vi säga så tro? På grund av två oerhört morgonpigga miniatyrmänniskor såg jag inte kvällsmatcherna men verkar ju inte ha varit några direkta konstigheter där.

Vi tar lite bilder från speldagen också.