”Men du fokuserar ju alltid på det dåliga din bittra jävel!!!”

Då är det ju, om man går efter hur media utvecklats i det här landet de senaste åren. Det ska vara kärlek, och ingenting mer. Det spelar ingen roll om någon är bra eller dålig, man ska ändå älska personen, vilket i och för sig är helt rätt i de flesta fall. Det kan finnas undantag. De människor som springer omkring och skjuter varandra i närheten av det område i Uppsala där jag tidigare bodde, och flyttade ifrån, för att jag inte riktigt gillade vad som var på väg att hända, de är kanske lite svårare att älska än andra. Det finns såna exempel inom idrotten, och tennisen, också. Hur älskar man en AIK:are? Hur älskar man Kyrgios? Också vidare. Men i grunden tycker jag det är rätt. Man ska inte hata, och inte sprida hat om folk. Däremot måste man kunna vara ärlig, objektiv, och berätta vad det är som verkligen händer. Hur någon verkligen gjort ifrån sig, och där har vi tyvärr tappat i ärlighet i det här landet inom sportens värld på sistone. Ta bara exemplet häromdagen. En spelare i hockeyallsvenskan, AIK:are faktiskt, de har rätt att finnas till de också, berättade att han tyckte att en domare var totalt värdelös och borde bli fråntagen sin domarlicens. Det måste man få säga. Man måste få säga att någon är dålig. Det är inte hat. Det är en åsikt. Svaret från den domarens chef var ”hur kul är det för hans barn att du säger sådär”. Något av det dummaste jag hört. Om man överhuvudtaget ägnar sig åt något som folk bryr sig om måste man för fan tåla att någon säger att man gjort något dåligt, och att domare ska vara fridlysta från det, vilket de i stort sett blivit. De behöver aldrig uttala sig, de har nummer istället för namn på ryggen, eller ingenting alls, och de behöver helt enkelt inte ta något kritik överhuvudtaget. Idiotiskt. Man ska inte tycka illa om dem för det, men man måste få säga sånt där.

Blev en jäkla harang det där. Jag har blivit lite förkyld över natten. Kanske där jag är på dåligt humör redan nu.

Fokusera på det dåliga var det.

Den som tror att Khachanov hade vunnit Paris masters 2018 om Djokovic gjort en bra match i finalen, upp med en hand?

Ingen, nej. Tänkte väl det.

Ska man då i det här läget fokusera på Khachanovs fantastiska genombrott?

Det tycker jag inte.

Jag funderar bara över hur det här kunde hända.

Vad var det för fel på honom? Han brydde sig ju liksom knappt? Helt blankt kändes det från Djokovic den här dagen. Han måste ha åkt på det som Nadal åkt på så många gånger. Att helt enkelt inte klara återhämtningen mellan semi och final. Det är orättvist. Khachanov spelade en kort match klockan 14 under lördagen. Djokovic spelade en jättelång match sent under lördagskvällen. Den var väl slut runt 19 någonting. Khachanov hade fyra timmar mer vila, och fick det dygn som är ungefär det man behöver mellan två matcher. Djokovic fick bara 20 timmar, och jag kommer inte på någon annan förklaring. Det måste ha handlat om det. Att han inte var återhämtad, kanske inte mest fysiskt utan psykiskt. Som jag skrev om igår var det nog en väldigt påfrestande match mot Federer. Det ville sig liksom inte för Djokovic. Han fick lite vinstkramp och känslourladdningen när han vann kanske gjorde att han var lite avtrubbad inför finalen.

Sen tror jag också att det här är största hotet mot Djokovic framöver. Det som drabbade honom förra gången han började droppa ifrån. För det var faktiskt inte bara skador som gjorde att han föll ifrån toppen under något år. Det var också att han vann ihjäl sig. Han var så överlägsen att det inte fanns något som pressade honom att höja eller åtminstone hålla sin nivå. Han blev likgiltig, och även om det är otroligt långt dit, han har ju precis blivit överlägsen igen, det är nog bara det eller skador som kan ta honom ifrån tronen igen.

Vilken vecka för Khachanov. Han promenerade liksom igenom det lugnt och fint. Matchboll emot sig mot Isner tidigt under veckan men det var en match där han var överlägsen och det var enbart Isners spelstil som gjorde att det var jämnt. Sen, som sagt, rätt lugnt och fint. Raka enkla set mot en skadad Zverev, raka enkla set mot en plattmatchande Thiem, och raka relativt enkla set mot en för dagen något vek Djokovic. Erkänn, nu känner ni att jag sprider lite Khachanovhat här? Jag fokuserar inte på hur fantastiskt bra han spelade, och vilka spelare han slog, utan berättar istället att de andra var dåliga? Så är det, men det är inte för att vara elak, negativ, eller för den delen bitter. Det är för att det var så det var. Han är en väldigt bra spelare numera, Khachanov, och det var en tidsfråga innan han skulle slå igenom stort, men den här veckan behövde han inte göra något annat än att hålla sin nivå. De andra skötte resten åt honom.

Ingen slump kanske att alla andra mastersturneringar har samma vinnare varje år. Det är Djokovic, Nadal, Federer, och kanske någon av de andra spelarna i den absoluta toppen som vinner. Paris masters däremot, där är det Söderling, Tsonga, Sock, Khachanov, och så vidare, som vinner. Den är lite speciell den här turneringen. Dels är underlaget väldigt speciellt, och kanske inte helt rättvist. Det är så väldigt olikt allt annat man spelar på under säsongen att det blir lite fel, tycker jag. Men mest av allt. Spelarna är slitna, de absolut bästa tänker redan på slutspelet, och några står över. Paris är en av mina favoritturneringar, men det är kanske inte den mest rättvisa, eller den där toppspelarna presterar det absolut bästa spelet.

Djokovic ny världsetta idag. Det förstår ni nog att jag tycker är rätt rimligt. Rätt sjukt dock. Nadal har förlorat fyra matcher i år, men är ändå inte etta på rankingen inför slutspelet. Khachanov nu elva på rankingen, och kan därmed ha lite smyghopp om att få spela slutspelet som startar på söndag. Nadal kan mycket väl kasta in handduken under veckan, och sen krävs det bara en till. Zverev, kanske? Det såg inte särskilt bra ut för honom i fredags.

Därmed är den ordinarie delen av atp-säsongen avslutad men nja, vi väntar med att hänga läpp. Vi har juniorslutspelet imorgon, vi har slutspelet nästa vecka, och vi har sen tidernas sista Davis Cup-final. Det är långt ifrån över ännu, mina vänner. Vi har nästan en månad kvar av härlig tennis innan ökenvandringen i december startar. Eller nja, då ska vi ju köra min topp-100-lista, bland annat. Det blir jävligt kul det också.