52 veckor om året. Nej, nu ljuger jag. Det finns ett uppehåll i december, men 46 veckor om året, någonting, följer jag dubbeln väldigt nära. Jag är nämligen antagligen bäst i världen på att förutse vem som vinner dubbelmatcher i tennis, det ni. Och det tänkte jag fortsätta vara, då måste man följa det.

En vecka om året blir även ni på tvingade dubbel, och det är den här veckan. I slutspelet får dubbelspelarna för en vecka om året stå i rampljuset på nästan samma sätt som singelspelarna, och det är ju lite härligt på något vis, särskilt som man ser att de uppskattar det så väldigt mycket. Det här är liksom deras julafton, på något vis.

Vi springer igenom hur startfältet i slutspelet ser ut, lite snabbt och effektivt sådär.

Här hamnade alla bra par, kan man faktiskt säga. Otroligt nog är detta i min mening slutspelets fyra bästa par, så det här blir tajt, minst sagt.

Marach/Pavic är årets redan klara världsettor. De har varit överlägsna, med andra ord. Även om det är en sanning med lite halv modifikation. Efter att Mike Bryan började spela med Sock på grund av broder Bobs höftskada har amerikanerna varit totalt överlägsna. Det har bara varit de på banan det senaste halvåret, i stort sett, och då har de ändå bara spelat några få turneringar tillsammans.

Kubot/Melo var världsettor över ett år, men har tappat lite i år. Livsfarliga dock, och de har varvat upp de senaste månaderna med titlar i Shang och Beijing plus final i US Open. De är absolut vinstkandidater här.

Herbert/Mahut, det par som egentligen kanske borde vara bäst om man frågar mig, men resultatmässigt är de inte det. Rackarns bra är de dock, och de vann Franska Öppna i år. På grus, det underlag som egentligen inte passar dem alls. Tyder på en viss kapacitet det. Om de spelar sin bästa tennis har de alla möjligheter att vinna.

Och Bryan/Sock, som jag nämnde lite däruppe. De måste vara favoriter i turneringen.

Rätt tuff grupp med andra ord. Jag skulle nog säga att de redan klara världsettorna är de som har minst chans att gå vidare. Hårda bud.

Det är jämnt inom dubbel. Det är nämligen på det viset att alla par i den här gruppen också kan vinna turneringen, i stort sett. Även om jag tror att de har lite mindre chans att göra det.

Cabal/Farah har i år klivit upp, från att vara ett par precis utanför slutspelet till att vara rankade tvåa i världen. Så bra är de inte. Men de har plockat en rackarns massa poäng i år. Bara en titel dock, Rom. Märkligt att man kan vara tvåa på rankingen med en enda titel. Bara tre finaler också. Otroligt konstigt. De måste helt enkelt ha bluffat sig till sina poäng.

Murray/Soares är aldrig bäst, men ibland är de nästan bäst, och de är alltid i närheten. Inte ofarliga alls.

Mektic/Peya, det får man säga är årets stora skrällpar. Peya har sladdat rejält de senaste åren men plötsligt var han tillbaka i världstoppen. Förklaringen till det stavas Mektic. Helt otrolig utveckling på honom. Han var en supermisslyckad singelspelare som kvalade till challengerturneirngar för bara ett par år sen. Nu är han en av världens absolut bästa dubbelspelare. Det allra mest märkliga med honom är att när han spelade singel var han en extrem grusspelare, en långbollare från baslinjen helt enkelt. Nu är han en dubbelspelare som alla andra med bra serve och grym volley. Svårt att förstå faktiskt. Som att det inte är samma kille.

Klaasen/Venus, ja, de är bra, men totalt ur form, och kanske lite på gränsen till att inte vara bra nog för att vara med i ett slutspel. De lär knappast gå hela vägen.

Odds? Jajamensan. Men kan lita på Bethard. det finns slutsegrarodds på dubbeln i slutspelet. Riktigt kul. Lägg en slant, och dubbeln kommer plötsligt bli riktigt rolig under veckan.

Jag förstår ju att det kan låta konstigt, men värdet här ligger på det par jag skrev om senast, och skrev att de inte riktigt räcker till. De är inte i form, och de är kanske sämst i slutspelet, men det är extremt små marginaler i dubbel och aldrig att Klaasen/Venus ska stå i dubbelt så högt odds som det par som ges näst minst chans att vinna.

I övrigt jämnt på oddsen, som synes. Det är ju korrekt.

Jag skulle inte spela Murray/Soares. Jag tror inte de vinner och tredjehandsfavoriter är de inte. Absolut inte Mektic/peya heller. De borde vara sjundeplacerade på oddsen. Peya har varit borta länge med skada och nej, de är inte sådär bra, absolut inte. Så att de är så feloddssatta gör ju att det blir lite intressant på vissa andra par.

Bryan/Sock är favoriter, rätt klara favoriter enligt mig, så de kan man spela till det oddset, utan tvekan.

Herbert/Mahut, Kubot/Melo och Marach/Pavic, visst har man en känsla för något av paren, då kan man köra. De är inte dåliga de där oddsen, men i och med att oddset på Bryan/Sock ligger så nära så är det större värde på amerikanerna, som alltså är klara favoriter.

Cabal/Farah? Ja, varför inte. De har klart större chans att vinna än vad Mektic/Peya har, och inte mindre än de fyra par som ligger precis framför dem i den där listan. Världstvåor, då är man ju bra.

Värlsettorna med tredje högst odds. Det är lite fel egentligen, men jag tror inte Marach/pavic vinner den här turneringen.

Slutligen noterbart att inget av paren som är med har vunnit slutspelet tidigare, det är lite sjukt egentligen. Kontinen/peers, som vunnit de två senaste åren, hamnade i år precis utanför de åtta som tog sig hit. En plats bakom dem slutade Rojer/Tecau, som hade magisk form precis i slutet, men det räckte inte hela vägen. Synd, om inte Tecau varit skadad så mycket i år hade de lätt tagit sig in. Bryan/Bryan vann för fyra år sen, men broder Bob var inte tillgänglig denna gång. De var dock kvalificerade med marginal, trots att de bara spelade första halvan av säsongen. 13 och 12 vann spanjorer. Granollers/Lopez och Marrero/Verdasco. Mellan 07 och 11 vann Nestor fyra av fem titlar med tre olika partners, bara Bryan/Bryan 2009 störde honom. Och sen 2006, håll i er, då vann Björkman  i par med Mirnyi.