På torsdag får vi veta exakt hur det blir, åtminstone den första speldagen, men redan nu kan vi ju ta oss en smygtitt. För även om atp-säsongen är över, vi får ju en jäkla godbit till i år. Sen så, sen är det slut. För en månad, men visst jag de flesta av oss lyckas leva en månad till, drygt. Det hoppas vi på. Så vi får se atp-tennis igen, för jäklar vad spännande det ska bli när de startar om i Australien precis runt nyår.

Men nu alltså, tidernas sista Davis Cup-final är på ingång.

Ni ser ju hur det glänser i ögonen på spelarna. Det är inte de där vanliga, pliktskyldiga, intervjuerna inför turneringar som de egentligen skiter i. Davis Cup har det där speciella, det som inte går att köpa för pengar, att spelarna spelar just utan att få några pengar, men för att få ära och berömmelse i sitt eget land. Det är något av det mäktigaste som funnits sen jag började följa tennisen på nära håll för snart 20 år sen. Nu kommer det försvinna, och utgångsbudet är att det kommer ersättas av en pajasturnering som ingen brinner för. Det är synd, men det är inte över en. Vi ska först stänga butiken med en värdig avslutning. Publiken ÄR Davis Cup. Eller snarare samspelet mellan spelare och publik. Nu avslutas allt med en match där världens bästa tennispublik, den franska, sitter på läktarna, och vi ska därmed få uppleva magin en gång till.

Frankrike, inomhus, det är en fotbollsarena i Lille, eller i alla fall en del av den fotbollsarenan. Jag tror man kommer kunna peta in dryga 20 000 människor i alla fall. Och det är grus. Ingen självklart val med tanke på motståndet skulle jag säga, men så gjorde de. Och jo, jag hade nog gjort så också.

Frankrike kommer (troligen) med Pouille, Chardy, och Tonga på singlarna. Herbert/Mahut som var i final i London tar hand om dubbeln. Benneteau, som krigat hela hösten lär alltså inte få någon plats om ingen av dubbelspelarna skadar sig. Ingen Monfils och ingen Gasquet. Det får ses som en liten besvikelse ändå med tanke på att det nu blev grus som underlag.

Kroatien kommer bara ha två singelspelare med som det ser ut och det är väl ungefär vad de har. Karlovic har tackat nej sen många år tillbaka ska sägas. Men Cilic och Coric, det är inte kattskit det så att säga. På dubbeln har de Pavic som i par med Marach är rankad etta i världen. Med andra partners brukar han vara rätt beskedlig. Aldrig att de ställer över honom dock. Och antagligen blir det i par med Dodig. De har blandat och gett när de spelat tillsammans, men de lär bli dem. Skugor är reserv i dubbeln, och antagligen också som singelspelare. Han är på den övre halvan av atp-touren i dubbel och i singel kan han vinna matcher på challengertouren, så han skämmer inte ut sig om han måste spela singel, men ska kroaterna ha någon chans måste det vara Cilic och Coric på singlarna.

Vad tror vi då? Om det nu blir de där uppställningarna.

Spontant så ska ju kroaterna fixa det. Tsonga är ingen höjdare på grus och är han någon höjdare nu för tiden överhuvudtaget? Kroaterna har en av världens bästa spelare i Cilic och en spelare precis på gränsen till topp-10 i Coric. Grus missgynnar Cilic liten men han är ändå lagmatchens bästa spelare. Coric är med marginal lagmatchens näst bästa spelare. Mot det har Frankrike…en publik. Och ett dubbelpar som är knappa men klara favoriter. En fransk skräll skulle man ju faktiskt kunna räkna med att de löser med publikens hjälp. Men två? Då börjar det bli lite mycket. De får nog hoppas på att Coric faller ihop en aning. Det kan hända. Han är obefintlig rutin av stora matcher. Men som sagt, utgångsbudet är tveklöst att kroaterna tar det. Med det normala utfallet vinner de fyra av fem matcher. Samtidigt, hur ofta är saker normala i Davis Cup? Just det.