Man ska passa på och sammanfatta lite precis i början av uppehållet för jag vet hur det blir. Plötsligt närmar det sig jul och allt handlar genast om kommande säsong. Spelarna börjar spela träningsmatcher, och att sammanfatta året som var känns plötsligt iskallt. På detta ämne, vi måste givetvis komma igång med min topp-100-lista snart också. Annars blir det ju inget roligt där på slutet.

Men nu, vi tittar till vilka som klättrade mest för att avsluta rankade topp-100 i världen i år.

Andujars hopp räknas egentligen inte. Han hade ju inget ranking alls då han drog igång i januari. Han spelade tre matcher på futuretouren 2017 och vann en. Han hade således en atp-poäng att försvara i år. Då är det kanske inte så svårt att klättra, men grym säsong. Jag får erkänna att jag inte trodde han skulle lyckas ta sig tillbaka.

Humbert, otroligt fin klättring där också. Jag har inte trott jättemycket på honom, men han har gjort det bra på challengertouren helt enkelt, och även någon enstaka bra match på atp-nivå.

På tal om atp-nivå, Garin vann ingen match på atp-nivå i år. Hur många han spelade? Egentligen ingen. Några kval. Och så kvalade han in i Wimbledon där han åkte i första rundan men Grand Slam-turneringarna arrangeras ju inte officiellt av atp, så Garin har i år blivit topp-100 utan att vinna, eller ens spela, en match på atp-touren. Det ska inte kunna ske, så klart. Rankingsystemet behöver slipas.

De Minaur, hyfsat genombrott. Hyfsat. Topp-10 nästa år? Fullt, fullt möjligt.

Hurkacz, jag förstår mig inte riktigt på honom som spelare. Jag tycker inte han är jättebra. Men mycket fin klättring, och han har också vunnit några matcher på atp-touren så det får ses som välförtjänt det där.

Andujars klättring är förresten den tredje högsta någonsin under en säsong. Bara Haas som 2004 klättrade från att i princip inte ha någon ranking till plats 17 och samma år, Thomas Johansson som inte spelade alls 2003 hoppade upp till plats 30 under ett och samma år. Otajmat det där, att året efter att man vunnit en Grand Slam-titel gå runt och dra benen efter sig istället för att spela tennis. Kanske var det en för stor smäll att få smörj av Federer i Shanghai 2002, vad vet jag. Det kan få även den bäste ur balans.