57, (42) Adrian Mannarino

Plats 22 i mars i år på atp-rankingen, Mannarino. Han måste ju ärligt talat vara en av de sämsta spelarna som varit så högt uppe. För sådär vansinnigt bra, det är han ju inte. Men han fick maximalt flyt där under ett år, allt gick med honom. Han hittade rätt turneringar, han presterade i rätt turneringar, och absolut, han spelade också sitt livs tennis. Men jösses så överrankad han var.

Den rankingen har också gjort att han haft fantastiskt fina seedningar hela den här säsongen, och det har gett honom många sköna, enkla poäng, något som gör att han slutar den här säsongen med en grym atp-ranking. Lite för grym. Jag tycker som ni ser att han är klart sämre än så.

Final i Moskva och final i Antalya, där har ni grunden i hans poängskörd och som ni vet, det där är inte direkt de starkaste turneringarna på året.

Men jag gillar ju Mannarino, på ett sätt. Jag brukar alltid säga att om jag skulle lära någon spela tennis från grunden så skulle jag rekommendera personen att sätta sig och titta på Mannarino. Det behöver nämligen inte vara mer avancerat. Man behöver inte ha stora, tekniskt perfekta svingar. Det går att göra som Mannarino också. Att i princip skita i baksvingen för att istället använda sig av bollens hastighet och liksom bara dutta över bollen. Otroligt effektivt sätt att spela på, särskilt om man inte har så goda tennismässiga kunskaper. Så om ni inte riktigt är nöjda med ert eget spel, titta lite på Mannarino och se om ni kan kopiera något av det han gör, på er egen nivå givetvis.

Otroligt fin bollkänsla. Det är grunden i Mannarinos spel. Han har en jäkla känsla och han läser spelet mycket bra. En stor talang, helt enkelt. Han hade säkert blivit bättre om han i ung ålder skolats med lite bättre, mer rejäl teknik. Han blir väldigt begränsad av att han är så väldigt dålig på att sätta egen fart på bollen. Det gör att han blir utsatt och kan förlora mot riktigt svagt motstånd om man spelar rätt mot honom. Men spelar man fel mot honom blir han en mardröm, för när han får lagom tempo mot sig, då missar han inte, och hans flacka slag är nog ingen höjdare att möta.

I teorin fantastisk på gräs, och även i verkligheten. Extrem grässpecialist. I stort sett allt i hans spel passar fruktansvärt bra på det underlaget. Det överraskande med den här säsongen var att han gjorde några helt okej matcher på grus, ett underlag som för en spelare med hans spelstil är en fullständig mardröm och ett underlag där han heller aldrig presterat någonting överhuvudtaget, fram till i år då.