53, Struff

53, (57) Jan-Lennard Struff

Det är ett bra namn, det är det. Kanske inte det tuffaste på något vis. Jan-Lennard var ju inte toppseedat som namnförslag när grabbarna skulle namnges, det var det inte, men det är lite härligt ändå, så länge man slipper heta det själv så att säga. Efternamnet också. Struff. Struffen. Nej, det är bra. Man kommer ihåg Struffis när man sett honom. Inte för hans tennis, utan för hans namn.

I övrigt är han inte lika spännande riktigt. En tysk bollmaskin, varken mer eller mindre. Men en mycket välbyggd sådan.

Han har ett stort problem och det är att allt han gör är rakt, enkelt, lättläst, och allmänt olurigt. Han måste tycka det är så sjukt orättvist att det är en så stor del inom tennisen att göra det svårt för motståndaren. För handlade det bara om att ha så bra slag som möjligt, då hade Struff liksom tillhört världstoppen. Riktigt bra och hård serve. Stenhårda grundslag, lika bra från båda sidor. Riktigt bra rörlighet och allmän fysik för att vara en lång spelare. Och returerna, kanonreturer. Ännu bättre returer i dubbel dock där han är riktigt duktig. Han är en av de spelare som borde försöka föra över sitt offensiva dubbelreturnerande till sitt singelspel.

Men så var det ju det där. Han är tyvärr en robot. När han möter någon som klarar av att variera faller han ur ganska snabbt och förlorar bara helt enkelt. Turligt nog för honom är de flesta tennisspelare ganska korkade och ganska dåliga på att variera. Det gör att han trots allt har rätt stora framgångar.

Svårt att riktigt förklara Struffen men han är en fruktansvärt bra tennisspelare, på sitt sätt. På det enkla sättet. På papperet, kanske man ska säga. Om man skulle gradera honom i antal plus för sina tekniska egenskaper hade han hamnat skyhögt. I många andra idrotter är det allt det handlar om men tyvärr för hans del, så är det inte i tennis.