Tredje gången gillt
Tre gånger den här veckan har Djokovic motståndare antagligen gjort sitt livs bästa match mot honom. Två gånger klarade han det. Den tredje gången gick det inte. Som han spelade sent igår kväll, Bautista, och vilken fantastisk match det var. Otroligt hög nivå.
Som jag skrev igår i min uppsamling av turneringarna, den här säsongsstarten, den har varit ruskig. Det brukar vara sömnigt första veckan. Det har det absolut inte varit nu. Det har varit toppklass, och många av de bra spelarna är rejält på gång. Nu förlorade Djokovic, men han ska absolut inte skämmas över det där. Det är klart att det inte är bra att förlora mot Bautista, och han hade ett övertag han inte ska släppa. Plus att han under delar av matchen lät sin ilska påverka prestationen negativt. Det är inte något som skulle hända Djokovic i en stor turnering. Det kan verka som en floppvecka, att spela tresetare mot Fucsovics och Basilashvili för att sen förlora mot Bautista men jag tror alla som såg matchen igår kväll är överens om att det här var ingen flopp. Det var bara en motståndare som spelade utanför det normala.
Intressant med underlagen den här veckan. Ni ser hur bollen glider va? Det blir extremt när Bautista spelar eftersom han nästan har underskruv i sina offensiva slag, men man har kunnat se det i alla matcher. Det är extremt snabba underlag i början av det här året. Anledningen är givetvis att det väntas ett extremt snabbt underlag även i Australian Open. Både bra och dåligt tycker jag. Bra såtillvida att det är klart mer möjligt för vissa spelare att hota de allra bästa på ett sånt här underlag än på en normalsnabb hardcourt. Dåligt såtillvida att de där alldeles perfekta matcherna rent kvalitetsmässigt inte kommer när bollen glider såhär.
Djokovic ska inte skämmas, det har jag sagt några gånger, men jag tycker det är intressant att tre spelare i rad gör så bra matcher mot honom. Slumpen till viss del, men inte bara. Det låter ju helt otroligt när man snackar om tidernas bästa spelare, men han är ganska lättspelad, Djokovic. Mot Nadal och Federer är det väldigt svårt att spela bra. Mot Djokovic är det ganska enkelt. Han bjuder upp till bra spel, så att säga, och även om han normalt ändå är på tok för bra för sina motståndare, det är intressant att se att om några av spelarna precis bakom toppen spelar helt perfekt, då kan de faktiskt mäta sig med Djokovic.
