Jäklar vad nästan det blev till slut. Det var i ärlighetens namn inte nära, men varför skulle det behöva vara nära? Han fick vinna sina set. Han fick visa att han fortfarande kan spela. Och han fick bjuda publiken på en sista liten show. Det här blev alldeles lagom, tycker jag. För ska jag vara riktigt ärlig så vill jag inte se Murray så mycket mer. Nu när man vet att det är slut, och det inte är bättre än såhär, då tycker jag det kan vara. Om jag fått välja hade han antingen klivit av nu direkt. Eller väntat till sommaren och bara spelat Wimbledon. Vad finns det för mening med att spela några turneringar till liksom? Ingen, tycker jag.

Om man skulle avgöra matchen på poäng så, ett halvt set kunde han väl fått med sig. Mer än så var det inte, om man går efter hur bra de var. Bautista gjorde ett par riktigt dåliga tiebreak, men var egentligen bättre i alla set, utan att han spelade särskilt bra. Murray har det tufft ute i backhandshörnet, och ska man gå efter hur han grymtar gör det ont varje gång han slår. Han borde nog inte spela i det här skicket och det är helt otroligt långt ifrån något som funkar men som han kämpade, och det fanns väl faktiskt två lägen som kunde tippat över matchen till honom. Det började ganska jämnt, och om han fått med sig sin breakboll i första set, då hade det kunnat rulla vidare på ett helt annat sätt. Och kanske mest av allt, efter ett bra första servegem i avgörande set hade han rejält bett i Bautistas serve. Om han brutit där hade han ju vunnit. Så det var inte många poäng som saknades inte men å andra sidan var Bautista en poäng från att avgöra flera gånger i både tredje och fjärde set. I min värld var Bautistas seger odiskutabel, men med det inte sagt att Murray inte hade kunnat vinna.

På något sätt känns det lite bättre efter att ha sett det här. Man såg att han försökte allt vad han hade, men det finns inte tillräckligt med funktion kvar i kroppen, och det känns inte heller som något som kan komma tillbaka. Det är kört, och det är bara att acceptera. Lättare det än att känna att han hade kunnat köra vidare, men av någon annan anledning väljer att inte göra det.

Ska man fortsätta sammanfattningen så, har man den spelstil Murray har, eller den Nadal har för den delen, då kanske man inte kan förvänta sig att man håller så mycket längre än till man fyller 30. Murray höll inte så länge. Murray var 30 när det brakade ihop 2017. Nadal kämpar vid snart 33 års ålder fortfarande, och han kanske kan hitta rätt i några turneringar till, men efter att ha sett honom i årsinledningen här, det hänger på en skör tråd där också. Ska man hålla en bra bit efter 30, då ska man spela som Federer, kanske som Djokovic också. Han spelar åtminstone klart mjukare än Murray och Nadal, men att det är just Federer som håller, det är ingen slump. Det är kanske inte riktigt mänskligt att kroppen ska hålla längre än till 30 om man spelar som Murray, så det är bara att acceptera.

Vi kommer så klart snacka otroligt mycket mer om Murray framöver, men nu tänkte jag att vi skulle gå igenom lite av det övriga som hände inatt också. Det är för många resultat för att lägga ut, men ni har alla siffror här om ni vill kolla in dem.

Nadal var ganska precis vad man kunde förväntat sig. Han gjorde mer än han gjort i träningsmatcherna hittills i år, och det han gjorde var fullt tillräckligt, men han gick fortfarande inte för fullt. Han sprang inte på bollar som han normalt hinner och han sprang långsammare än han kan till de bollar han sprang på. Han kanske tänker att han ska varva upp mer och mer match för match och slagmässigt såg det riktigt bra ut precis som det gjorde tidigare. Om han vågar röra sig lite mer så är det egentligen inga mil kvar till en helt okej nivå.

Federer såg magisk ut här på förmiddagen. Noll motstånd. Istomin såg ut som en enda stor oformlig klumpeduns. Men han har den där träffen på bollen, Federer. Han blir att räkna med de här veckorna, det kan jag säga.

Cilic gjorde en bra match mot Tomic, men Tomic klart under det man kan förvänta sig av honom. Väldigt tamt såg det ut.

Anderson tappade ett set mot Mannarino. Känns väl som en liten skräll. Men inte hotad i något av de andra. Lugnt och säkert.

Berdych imponerade stort. Total slakt av Edmund. Han bestämde precis allt från start till mål och det var tydligt att det var två spelare på helt olika nivå. Vilket det också är. Berdych kommer utmana om topp-10 i år. Edmund får nog rikta in sig på att försöka vara topp-20. Jag är tveksam till om han klarar det. Typexempel på en spelare som utnyttjade att många var borta förra året, Edmund. Nu när vissa kommer tillbaka kommer det bli andra bullar.

Tsitsipas var rejält i gungning. Det kändes som Berrettini snudd på hade kontroll på matchen när han tagit första set men sen sänkte han sin nivå på ett märkligt sätt, Berrettini. Väldigt tveksam insats av Tsitsipas.

Isner borta. En av skrällarna det och den bästa spelaren som åkte ut. Fyra tiebreaks mot Opelka. Brukar alltid få med sig såna matcher, Isner, men lite tveksam form i början av året kanske. Blir intressant att se var opelka kan landa i år. Det är en ny servekanon i staden, så att säga. Isner vann essmatchen den här gången dock. 47-40 där.

Rublev också borta. Förvånar mig rejält att han förlorar mot McDonald men så blev det. Såg inget där så inte mycket att säga men Rublev var tillbaka från underläge 0-2 i set innan tappade allt i slutet av fjärde.

Det var väl det, som är av mer eller mindre stort intresse. För resten får ni nöja er med resultaten. Vila någon timme nu så hörs vi senare inför tisdagens spel.

Härligt att vi är igång, eller hur?