Det sägs att katter har nio liv. Fredrik Rosengren har nog, kanske, inte så många, men många verkar ha. För jag har nog faktiskt aldrig hört om en människa som pensionerat sig så många gånger som han har.

Sad to announce Fidde is retiring from the tour. You’ve been an integral part of the team over the last year and a half and together we’ve reached a top 15 ranking, a Grand Slam semi-final and won a title in Antwerp in October. I will be forever grateful, enjoy retirement! ?? pic.twitter.com/JraSyaEmzN

— Kyle Edmund (@kyle8edmund) February 20, 2019

Okej, jag överdriver. Åtta gånger är det inte. Men tre eller fyra är det va? Varje gång han får sparken från ett jobb så är det för att han fått nog av resandet, och vill spendera mer tid med familjen. Det kan säkert ha stämt någon av gångerna, men jag kan ju erkänna att jag tvivlar på att det gäller i varje fall. Sen är det ju lite mystiskt tajmat det här också kan jag tycka. Att pensionen plötsligt sköljde över honom såhär en liten bit in i säsongen, när de jobbiga långresorna till stor del är gjorda och turneringar på närmare håll väntar. När man dessutom lägger till att Edmund haft brutala problem med att hitta sitt spel i början av säsongen, som sagt, säg såhär, jag hade nog inte köpt en bil av Fredrik Rosengren, hur mycket han än lovat att bilen är i toppskick.

Sen är det ju bra det här. Det är väldigt ovanligt inom tennisen att en spelare helt enkelt går ut med att man sparkar sin tränare, även om det är det som i princip alltid sker. Det är förbluffande sällan som en tränare lämnar sin spelare, det händer i princip inte utan det är spelarna som bryter i sökandet efter något som fungerar ännu bättre. I det här fallet för nog Edmund dessutom rätt. Han fick inledningsvis väldigt bra effekt av Rosengren, som han faktiskt kan få. Rosengren har brutala brister i sitt tenniskunnande, men hans inställning om att det är hårt jobb och bara hårt jobb som gäller, för vissa spelare kan det nog kortsiktigt vara bra, att skita i tennisen och bara jobba på att just jobba. Sen kommer ju verkligheten tyvärr ikapp. Tyvärr räcker det inte med att bara kämpa och vilja till slut, utan man måste kunna spela för att ta sig någonstans också. Edmund har kanske hamnat lite snett där och behöver fokusera på sitt spel igen efter att ha kämpat i något år. Som sagt, jag tror nog det är ett klokt beslut det här.

Men vi får väl se hur det blir nästa gång Rosengren blir erbjuden ett jobb, för det kommer han säkert bli. Den här typen av kortsiktig effekt som Edmund fick, det är precis såna saker som mer eller mindre begåvade spelare trånar efter. Många vill ta den kortaste, snabbaste vägen till kortsiktig framgång och Rosengren funkade för Edmund på det planet, då kommer andra spelare garanterat tro att det kan funka för dem också.

Vi får se. Min prognos är att Rosengren kommer vara pensionerad i ett halvår den här gången också. Sen kommer ett jobberbjudande, han tar det, och det varar i ett år någonting, innan det är dags för pension nummer fem.