Det här är ju stort ändå. 100 är en stor siffra. 100 atp-titlar, det är jäkligt tufft det kan jag säga er, mina vänner. Nu har det blivit lite ändring på senare år, men fram till ganska nyligen har en professionell tenniskarriär pågått i 10 år lite drygt. Plus minus något år givetvis, men slår man igenom när man är 22 och lägger av när man är 32, då har man fått vara ganska nöjd. Med de förutsättningarna är det hårda bud att vinna 100 titlar. Rätt lätträknat, eller hur? 10 per år, med en sån, normal karriär. Det går så klart inte.

Mellan 2004 och 2006 höll Federer det tempot. Drygt, till och med. Han vann 11, 11, och 12 de åren. Rätt kul när man tittar på de här siffrorna faktiskt. Federer kom fram i slutet av 2001, började vinna lite större saker 2002, slog igenom rejält 2003, och sen som sagt, mellan 2004 och 2006 vann han i princip allt.

Vad hände sen då?

Sen var det ett par gossar som blev stora. Först kom Nadal upp i 20-årsåldern, sen kommer Djokovic dit året efter, och plötsligt var Federers titlar nere på runt fem per år där han sen legat nästan hela karriären. Tänk om inte Nadal och Djokovic kommit och fördärvar. Hur många titlar hade Federer då haft? 150? Och hade han varit världsetta i sisådär 600 veckor? Det får vi aldrig veta, men jag tror det. Om inte först Nadal och senare Djokovic kommit och höjt upp tennisen till en helt ny nivå, då hade heller inte svansen av bra spelare som kunnat slå Federer kommit. Då hade det bara funnits Federer.

Jag tycker det är ett stort rekord det här, 100 titlar. Eller ja, inte ett rekord. Han måste spela minst två år till för att ha chansen att bli den som vunnit flest titlar. Det är Connors på 109, men jag vet inte, tyvärr tappar ju rekordet där lite i värde i och med att Connors inte ens är nära att vara en av de största med sina åtta Grand Slam-titlar. Och tyvärr är hans rekord på 109 titlar också ett rekord som devalverar värdet i Federers 100 något, för det handlar egentligen bara om huruvida man spelar små turneringar eller inte. När det gäller stora titlar så är Djokovic bara en bakom Federer, och Nadal bara två bakom. 53, 52, 51 står det där. Totalt har Nadal vunnit 80, Djokovic bara 73. De har genom åren fokuserat mindre på att vinna små turneringar för att istället satsa på det som betyder något, och kommer därför köra om Federer med bred marginal när det gäller stora titlar, men de kommer knappast komma ikapp och när det gäller det totala antalet. Man får välja själv vad man tycker är störst, men någonstans, ”stora titlar” låter luddigt. Att kunna säga att man vunnit 100 atp-titlar är inte luddigt överhuvudtaget.

Bra insats i finalen mot Tsitsipas. Jag vet inte om det kändes sådär superstabilt som siffrorna indikerade, men bättre var han, Federer och jag tror det här titeln var otroligt viktig för honom. Ett nytt, friskt och fräscht rekord, det är ju bra. Han älskar rekord mer än någon annan. Det är väl han och Stefan Holm som är oslagbara kungar i den kategorin, att jaga mer eller mindre fabricerade rekord. Men ännu viktigare tror jag det var att Federer fick visa för sig själv men också alla andra att han fortfarande är bättre än spelare som Tsitsipas. Man får inte förlora för många gånger, till slut måste man stämma i bäcken, och det gjorde han verkligen den här veckan, Federer. Han var klar favorit i Dubai, och han bara levererade.

Som jag nyss sa till en god vän, en stor nyhet är inte en stor nyhet förrän det stått här på vamosrafa.se. Nu har jag bekräftat det som det stått en del om senaste dagarna, att det är en stor grej att Federer nu är uppe på tresiffrigt. Det är riktigt mäktigt.

Något som också är mäktigt är hur långt mänskligheten kommit när det gäller att på konstgjord väg ändra utseendet på en människa.