Vi är igång på allvar. Riktigt fint. Och precis som vi alltid kan göra nu under dessa USA-veckor, vi börjar med ett litet klipp på några av matcherna.

Man kan väl lugnt säga att det inte var någon fara på taket för Djokovic. Det handlade bara om när han skulle bestämma sig för att trampa på gasen. Måste kännas helt sjukt det där, att ligga under med 4-5 med motståndaren vid serve, och liksom inte ens vara hotad. Han kan bara välja att vinna fyra raka poäng. Visst kan han förlora både en och två, i något enstaka fall hela gemet, men när Djokovic möter en spelare som Fratangelo, och behöver ett break, då är allt upp till honom. Gör han ett hyfsat gem så bryter han. Då är man bra. Jag tycker han överlag såg grym ut när han försökte. Några riktiga fantasislag också. Matchbollen. Nej, nu får det räcka, och så bankar han bara in en otagbar boll helt plötsligt, trots att han är pressad. Nej, de får se till att vara bra om de ska slå honom den här veckan.

Felix! Vi får försöka komma överens om att han helt enkelt heter Felix. Det går inte att hålla på med alla de där efternamnen som ingen varken kan skriva eller uttala. Han har växt till sig nu. Titta på hans kropp nu och jämför med i slutet av förra säsongen. Han börjar se ut som en idrottsman ska se ut, och visst ser han rätt hyfsad ut spelmässigt också. Den där forehanden, den är så barnsligt enkel och så otroligt skarp. De gula strängarna gör att hans racket ser dubbelt så stor ut som alla andras också. Tsitsipas? Jag tycker inte han gjorde någon dålig match egentligen. Det här kan skrivas upp på det konto som jag skrivit så extremt mycket om. Det konto som handlar om att hans spelmässiga egenskaper helt enkelt inte är så jäkla bra. När han möter någon som bara är bättre spelmässigt, då hamnar han inte i de där lägena där han kan utnyttja sin magiska mentala förmåga. Då förlorar han bara. Man ska inte bra några större växlar på en match, men jag tycker ändå man såg vem av de här två det är som kommer bli topp-3 i framtiden. Och jag är säker på att Felix kommer bli en väldigt omtyckt topp-3-spelare. Han känns rätt lätt att gilla jämfört med några av de andra snorungarna.

Kyrgios ställde ut skorna. Det var kanske inte som att han inte ville vinna, men han var inte beredd att göra ett skvatt för att vinna, och då slår man inte en spelare som Kohlschreiber, i alla fall inte när denna spelare gör en riktigt bra match som Kohlschreiber gjorde. Allt som vanligt med Kyrgios. De enda gånger han kan prestera är när ingen förväntar sig det av honom. Nu när folk förväntade sig att han skulle kunna ge Djokovic en match, då var det åter viktigt för honom att visa att det är han som bestämmer när han ska anstränga sig och när han inte ska det.

Tänk om Monfils hittat den här balansen mellan showande och fokus tidigare i sin karriär. Då hade han kunnat bli något. Nu är han knappast som bäst spelmässigt och snabbhetsmässigt. Han har varit vassare, men ändå kanske totalt sett bättre än någonsin på grund av just det där, nu använder han showandet som något som lyfter honom, inte som något som tar fokus från honom. Jag vidhåller, det är den där tjejan som gjort det. Nu lever han tennis, Monfils. Det har han inte gjort förut.

Resultaten, såhär gick det i övrigt.

Karlovic slog Coric alltså, bra gjort. Men Coric givetvis precis som med Tsitsipas. De är båda på gränsen till topp-10, men när det gäller det spelmässiga är de bara inte så bra, och då blir man alltid en utsatt favorit.

Gunneswaran måste tro att han drömmer. Tror aldrig han spelat en mastersturnering förut. Nu i tredje rundan. Fantastiskt.

Det var här Nishioka slog igenom för några år sen. Han skadade sig, var borta länge, men är nu på väg tillbaka dit han var innan skadan. Tänk om han kunde hitta en tränare som kunde låsa in honom i gymmet, eller åtminstone tvinga honom att äta lite, då skulle han kunna bli otroligt bra. Han är för lätt, för fladdrig, men annars har han allt. Vilken bollare han är.

De Minaur hade set och break på Giron, men tappade precis allt. På tal om att tro att man drömmer. Giron i tredje omgången. Han hade vunnit en match på atp-touren innan den här veckan.

Man får kanske ta Djere på lite allvar. Han har helt enkelt blivit bättre.

Kecmanovic torskade mot just Giron i kvalet, men Anderson kastade in handduken med sin armbågsskada, Kecmanovic kom in direkt i andra omgången, fick en drömlottning i form av en superformsvag Marterer, och är nu i tredje rundan. Bananskal, brukar man säga va? Och nu får han möta Djere, där är han nog lite favorit också. Det hade ju varit lite roligare om det varit Elias Ymer som torskat i sin kvalfinal och fått den här chansen. Han hade kanske inte tagit den, vem vet, men det borde ju varit han.

Det var det om lördagen. Ikväll och inatt kliver de sista spelarna in i turneringen. Vi hörs senare inför det.