Thiem mästare!

Det där förvånade mig. Jag lyckades med konststycket att somna bara en liten stund innan matchen. Jag visste därmed resultatet när jag såg den i efterhand här på morgonkvisten, men jag blev ändå förvånad av skeendet. Det här var överraskande.

Allra mest förvånar det mig att Federer inte lyckades kravla sig över mållinjen. Det kändes som han var rätt nära rätt många gånger, kan man säga. Kolla bara bollen vid 3-4 och 40-lika i tredje där. Berätta för mig, hur misslyckas Federer med att få Thiem att slå en backhand i den bollen? Han blev lite paralyserad när han skulle krypa de där sista centimeterna över mållinjen, Federer. Kanske inget som borde förvåna, men ändå, jag blir förvånad. För han blir ju inte så nervös att han inte kan spela. Han blev igår bara så nervös att han inte riktigt vågade ta de risker som krävdes för att vinna de viktiga poängen. För mot just Thiem är det ingen bra idé att börja riskminimera när det väl bränner till. Thiem är aldrig någonsin sen att ta risker, och nu verkar han också ha fått tillbaka den där fantastiska mentala styrkan som han hade fram till för något år sen. Inget snack om att Thiem vann den här matchen på de viktiga poängen. Så är det väl kanske ganska ofta, men jag tycker det var extra tydligt den här gången.

Att Thiem skulle vinna sin första stora titel på hardcourt, den som trodde det ljuger. Han har varit nära på grus, och borde kanske fått med sig någon titel där redan, men nu kom det alltså på hardcourt istället, ett underlag där han av alla, och i synnerhet av mig, ansetts vara extremt svag under hela sin karriär. Men som han vevade på igår. Eller idag egentligen faktiskt. Den slutade mitt i natten den här matchen. Jag skulle nog säga att han faktiskt spelade lite utanför det han egentligen behärskar på hardcourt. Det var inte full kontroll när han attackerade som värst. Om man tittar lite noga ser man att bollen ganska ofta kom väldigt långt ifrån där han siktade på grund av att han blev sen och inte hann med, men det här var en sån där dag då det bara höll för honom. Precis som vissa andra honom lyckats med. Söderling mot Nadal, Djokovic i några av sina tidiga grussegrar mot Nadal, och så vidare. En spelare vet att det krävs något lite utöver det man normalt gör, har sin dag, och bara gör det. Thiem var verkligen i zonen i de två sista seten. Thiem, Khachanov, Zverev, Isner, Del Potro, Sock, Dimitrov, Cilic, Wawrinka, Ferrer, Ljubicic, Roddick, Söderling, och Davydenko. 15 stycken är de nu som vunnit masterstitlar de senaste 10 åren. Förutom då Nadal, Djokovic, Federer och Murray som har hur många som helst. Intressant utveckling där faktiskt. Under flera år var det ingen annan än de där fyra som vunnit nästan alla som vann. Men nu bara under det senaste året har fem andra spelare vunnit. De stora håller fortfarande ett stenhårt grepp om tennisen, och ingen annan vinner Grand Slam-titlar, men när det gäller masterstitlar har de tappat greppet lite. Numera vinner nästan vem som helst. Eller kanske inte. När vann en spelare utanför topp-10 en masters senast? Enkelt svar, det var Sock. Men utom den turneringen i Paris som var rätt knäpp, man vinner helt enkelt inte en mastersturnering om man inte är topp-10, det är en liten grundregel.

Federer då? Besvikelse? Lite kanske. Jag tycker inte han spelade dåligt alls egentligen, han har bara inte det där man förväntar sig från toppspelarna numera. Det där självklara mentala övertaget på lägre rankade spelare. När det gäller Djokovic och Nadal har de en rackarns förmåga att helt enkelt aldrig förlora såna här matcher. När det hettar sig höjer de sig någon liten procent. Motståndaren märker det, sänker sig någon liten procent, och så är det bara över. Federer har inte det, och det gör att han kanske förlorar lite för många såna här matcher. Senast mot Tsitsipas i Australian Open. Den matchen hade han också vunnit om han hade det där riktiga bombpsyket. Nu är det inte så. Nu blir han lite för besatt av att vinna, och klarar inte av att vara i nuet och göra det som krävs för att vinna. Det är som att han vill hoppa över det där sista och hoppas på att vinna ändå, och mot spelare som Thiem och Tsitsipas, som båda har järnpsyken där de litar på sig själva till en nivå så att det nästan inte går att göra det mer, då blir det svårt, då blir Federer utsatt, och tyvärr för hans del, det berövar honom många såna här matcher och titlar numera. På hans pluskonto vill jag skriva upp vilken god förlorare han var. Inte ofta man ser Federer vara så genuint trevlig och gratulera sin motståndare på ett ärligt sätt efter en match. Han gillar Thiem, de är goda vänner, men ändå, det är inte alltid någon garanti för att Federer ska vara en god förlora. Det var han igår, och det tycker jag var fint.

Men vilken fin match det var. Vilken kul avslutning på Indian Wells som i mitt tycke var en riktigt fin turnering. Djokovic var inte riktigt där mentalt och Nadal fick kasta in handduken. Men vi fick samtidigt se många riktigt fina prestationer av spelare vi inte riktigt förväntade det av och det är kul.

Vet ni vad som är ännu roligare?

Kvalet till Miami börjar redan idag. Med båda bröderna Ymer på startlinjen. Och sen om ett par dagar drar vi igång maskinen igen med en ny, toppintressant mastersturnering. Ny chans för Federer. Ny chans på ett möte mellan Federer och Djokovic, och en ny chans att se otroligt mycket fin tennis.

Men för nu, grattis, Thiem. Ny världsfyra också, förbi Federer på rankingen.