Aprilskämt eller inte

Det är en skojandets dag det här. Jag har ”gått på” ett skämt hittills. Jag såg en rubrik på Facebook från en slagsmålssida där det stod att han som Alexander alltid förlorar mot var dopad igen. Ingen stoppa pressarna på den riktigt, så jag tänkte att jaja, sjunde gången gillt. Någon minut senare gick jag tillbaka och klickade på rubriken och jodå, precis så tråkiga var de. Intressant det där faktiskt. De hade kombinerat aprilskämtet med klickbetet. Ett skämt som är tillräckligt tråkigt för att folk ska klicka på det. Sen finns det andra skämt som blir roliga, för att den som knåpat ihop skämtet inte förstår att det tragiskt nog mycket väl hade kunnat stämma. Snabbmatskedjan, eller vad man ska kalla den, Pinchos skämtade, också på Facebook, om att deras rätter skulle börja säljas som lunchlådor i matbutiker. Med tanke på att de värmer i princip all sin mat i mikrovågsugnar eller motsvarande, uppvärmd mat alltså, på sina restauranger redan, steget till att börja sälja mat som kunden själv får värma upp är ju inte jättelångt kanske. Det hade nog snarare varit en jävligt bra idé. Vi får väl se om någon smart person inom företaget kapar skämtet och gör verkligheten av det.

Mitt eget lilla aprilskämt. Eller kanske snarare Julles, inträffade några timmar för tidigt. Han kan nog inte klockan än riktigt. Eller ja, nog, det är ju en överdrift. Han kan ännu inte skala en banan på korrekt sätt, så att han skulle kunna klockan, osannolikt. Aprilskämt verkar han dock förstå sig på, bara det att han misstajmade det hela en aning. En halvtimme innan mastersfinalen i Miami valde hade att hoppa in i ett element. Det är något vi vuxna sällan gör, men han tyckte att det var värt det, för att få till det där perfekta aprilskämtet. Jag tror i och för sig att han kanske ångrade sig. Det gjorde nog rätt ont, och det blev att besök på barnakuten. Då vi lägger pengarna på andra saker än vård i det här landet tog det några timmar innan han fick hjälp, och därmed lyckades det hela. Det perfekta aprilskämtet. När vi kom hem igen framåt klockan 22 var finalen slut, och pappa hade missat Federers uppvisning.

Det tar säkert några år. Jag kommer använda mycket, mycket tid till att planera det här men Julle, hämnden är ljuv. När du minst anar det kommer du åka på ett ruggigt saftigt aprilskämt signerat din pappa.

På tal om tråkiga skämt.

”Federer, snart 38 år – bäst i världen i tennis”.

Säg att ni hade varit nedfrysta de senaste 20 åren. Osannolikt, jag vet, men försök föreställa er. Om ni då blev upptinade och första dagen ni läste tidningen såg den rubriken den första april, inte hade ni trott på det? Det är ju liksom typiskt aprilskämt. Ett perfekt aprilskämt. Det är precis lagom osannolikt för att det ska vara lite roligt. ”Federer tog sig in på banan med hjälp av en käpp och tvingades ha en läkare som kontrollerade hans fladdriga hjärtrytm i varje sidbyte.” Det hade ju funkat det där. Men nu är det ju sant, det vet vi som inte varit nedfrysta, och hur sjukt är det inte?

Det blev ingen match för mig igår, men jag har sett den nu på morgonkvisten. Isner lite skadeskjuten? Lite kanske, absolut i slutet, men möjligen lite tidigare i matchen också. Ytterst marginellt i så fall, och han hade inte slagit Federer igår vilket skick han än varit i. Titta bara i klippet. Titta som Federer dansade. Det är sådär det ser ut när Federer hittar sin rytm. Han gör förhållandevis sällan det. Är duellerna för långa, om motståndaren gör något han inte trivs med, då kommer han aldrig hundraprocentigt in i den där rytmen. Men när han spelar en sån här match, där han inte oroar sig ett skvatt över vad motståndaren, då kan han göra det, och det syns enklast på hans fötter. Det är som att det börjar spritta i fötterna varje gång han ska ta sig mot en boll. Han blir liksom sugen på att göra någonting med bollen, för han vet att han kan göra precis vad han vill med den.

Igår gjorde han också vad han ville med bollen när bollen inte var i spel.

Jag är säker på att många av oss skulle säga att ”det där kan jag också göra”, och det stämmer faktiskt, men det handlar mer om det där jag precis skrev om. När Federer är sådär sugen på att busa med bollen. Då ska man akta sig, och helst inte spela mot honom.

Federer obestridlig och överlägsen segare i Miami. Och lyssna på det här, Federer ny världsetta, på årsrankingen. 65 poäng före Djokovic och nästan 700 poäng före Nadal.

Ryktet och mästarens frånfälle är ganska överdrivet va, eller vad säger ni, mina vänner?

Och jodå, Julle, han klarade sig hur bra som helst han också. En vacker dag ska jag berätta för honom, inte bara om hur han berövade mig den här matchen, utan om storheten i den Federer som en gång spelade tennis som ingen annan någonsin kommer göra vid nästan 38 års ålder.