Visst var det någon vecka för några år sen som Christian Lindell var högre rankad än Elias Ymer? Jag tror det. Men bortsett från det, om det nu var så, har Ymer varit landets bästa tennisspelare i många år nu, trots att han bara är 23 år gammal, och trots att han aldrig varit rankad bland de hundra bästa. Säger rätt mycket om vår nivå som tennisnation kanske.

Men nu kan det mycket väl bli skifte, redan om två veckor, efter Franska Öppna. För Elias Ymer är ute ur kvalet, Mikael Ymer är vidare. Elias var i andra omgången av huvudturneringen förra året. Han slog en skadad Sela i första omgången och blev sen överkörd av Fognini i andra omgången. 70 poäng fick han för det, poäng som han nu tappar, och han kommer landa runt plats 130.

Åt andra hållet kommer Mikael Ymer, som vann idag, och som nu bara är två vinster, jag tror det kommer krävas att han kvalar in för att skiftet ska ske redan nu men det blir på håret. Men möjligt är det i alla fall att det nu slutligen är dags för skiftet, och det är väl lite välkommet. Det är lillebror som är spelaren som vi kan ha någorlunda stora förhoppningar på när det gäller framgångar. När det gäller storebror, det kan låta lite negativt men jag tycker att han redan haft rätt stora framgångar sett till sin spelstyrka. Det är inte första gången jag skrivit det direkt. Men för hans del handlar det framöver nog mer om att fortsätta hålla sig nära hundrastrecket snarare än kliva in innanför det.

Stor besvikelse förstås att Elias, som var högt seedad, åkte idag. Men egentligen inte sådär vansinnigt konstigt. Och när man såg matchen, han var faktiskt sämre. Det var ingenting att säga om. Han mötte Martineau som är rankad 450 i världen. Spelade riktigt bra idag, Martineau, men ska man vara lite elak så kan man väl säga att det inte ska spela någon roll. Om man är precis utanför topp-100 ska man inte kunna förlora mot en spelare på Martineaus nivå. Men nu är Elias inte så bra riktigt, och därmed kunde han förlora. Han blev utbollad från baslinjen. Hans serve biter just nu inte alls som den bet när det fungerade för honom på challengertouren i slutet av förra året, och när bollen var i spel så, då var han bara för osäker. Han har inget eget spel riktigt utan vill bara kontra, och när man möter någon som Martineau som har rätt bra grundslag, då är man alltid, utan undantag, utsatt om man spelar som Elias gör.

Man ska inte dra alla växlar på en gång, men han har två kvartsfinaler på challengertouren som bästa resultat i år, Elias. Det signalerar snarare en ranking på 200 än 100, och det är någonstans där vi kommer landa om han inte får det att fungera snart. I takt med att hans ranking försämras kommer hans seedningar försämras också och det kommer bli stora problem för honom. Det där ofelbara lottningsflytet som under flera år hjälpte honom att trimma rankingen är inte lika ofelbart längre, och det är också en del i det. Han har fått möta lite bättre spelare än vanligt, och har inte riktigt räckt till. Personligen tror jag att någonting skulle behöva hända med hans spel. När jag ser honom idag så ser jag inte riktigt något som kan ta honom in på atp-touren. Han kan mycket bättre än det han visade idag, men det är väldigt begränsat. Han är inte riktigt tillräckligt bra på någonting, och då slår man väldigt sällan bra spelare. Han har egentligen det mesta, men han har ingenting som sticker ut, och ingenting som ens sämre spelare behöver oroa sig för. Det är ett stort problem, tycker jag. När han hade Robin Söderling som tränare lyckades han slipa serven till att bli ett vapen och i bakvattnet av det lyckades han också hitta ett vettigt offensivt spel. Nu är inte serven giftig, och då får man inte med sig något från bakvattnet heller. Kölvattnet kanske det heter, inte fan vet jag. Gillar inte båtar.

Bättre från Mikael, även om han väl egentligen var lite väl hotad av Marcora för att man ska vara riktigt nöjd. Men han har en sån trygghet, Mikael. Han har ett helt annat spel att falla tillbaka. Han är extremt säker, och det är svårt att slå honom i längden. Det är lite därför han spelar så många tresetare, ibland mot spelare man kanske tycker han borde slå lite enklare. Har man en bra stund går det absolut att ta ett set mot honom, för han är ganska tillbakadragen, defensiv. Men det är riktigt svårt att vara bra tillräckligt länge för att vinna två set, och det var där det föll för Marcora idag. Han var bättre en stund i första, men dippen kom, och då var Mikael direkt där och vägrade missa. Sen viftade han till sig andra set, Marcora, kanske lite orättvist, men när det vankades skilje var det ändå Mikaels stadighet som härskade.

I min värld är Mikael redan atp-mässig. Han har en spets. Han har ett försvar som är tätare än väldigt mångas på atp-touren, och även om det kanske inte är det mest moderna spelsättet, för att slå spelare mellan 50 och 100 i världen tror jag att det kan fungera väldigt bra. Sen den här förmågan att få med sig de jämna matcherna också, som sagt, den kommer ta honom långt. Han har några poäng kvar innan han är inne på atp-touren, men han är en poängplockarmaskin på challengertouren och det handlar bara om att han inte ska bli skadad. Om han kan köra på året ut tror jag faktiskt att jag kan lova er att han är topp-100 vid det laget, och det vore väl kul att ha en svensk som startar nästa säsong på atp-touren, eller hur? Ett rimligt mål kan väl vara att komma in i US Open utan kval. Jag tror det är fullt realistiskt.

Ställs nu mot Tatlot, en rätt medelmåttig spelare ärligt talat. Jag tror inte han förlorar där. Och sen lutar det väl lite åt Laaksonen i kvalfinal, jag tycker han är favorit där också, Mikael. Så det ska kunna gå vägen det här.