Några dagar gammalt nu, men jag har liksom inte fått läge att lägga ut det. Nu är det läge. Alldeles strax poddinspelning, och jag hinner därmed inte med någon längre morgonutläggning.

Men vad säger ni, ett av årets, kanske årets, bästa utbrott hittills?

Mario Vilella Martinez, som under säsongen förbättrat sig otroligt mycket och börjat vinna matcher på challengertouren. Han borde slagit Brkic här, och det tyckte han nog själv också.

Personligen är jag väldigt svag för avslutningen. Att stå och banka racketen i marken några gånger, det händer ju rätt ofta. Men att också avsluta med att dra racket stenhårt i stängslet bakom banan, det är liksom så oerhört mycket genuin ilska att det inte går att göra annat än att älska det. Imponerande också att han faktiskt lugnar ner sig och klarar av att tacka för matchen på ett bra sätt. Det var en del som behövde komma ut, så att säga.

Verkar som att det mesta händer i den där challengern i Kazakstan för övrigt. Det här ser man inte varje dag.

The luckiest bounce of all.

Target practice from @EvanKingChicago @VolReese in Shymkent. ?? pic.twitter.com/YIrMdOtBlL

— ATP Challenger Tour (@ATPChallenger) June 12, 2019