Jag har ju inga kompisar riktigt. Rent allmänt går jag ganska dåligt ihop med människor. Det finns ett knippe personer som jag står ut med, men det är liksom svårt att klara kvalgränsen, så att säga. De flesta kan det vara lagom att träffa i någon halvtimme, eller kanske inte alls.

Att inte ha mycket till kompisar medför att man inte heller hamnar på särskilt mycket till midsommarfiranden. Kan ju möjligen ha att göra med att jag har två små miniatyrer till människor som följer efter mig hela tiden, vad vet jag. Och när man inte är på något midsommarfirande, då kan man ju inleda midsommardagen med att spåna kring sånt här viktigt.

Om man skulle dra ihop ett midsommarfirande med enbart spelare på atp-touren, vilka skulle det bli? Och hur skulle det gå? Det tänkte jag ägna de kommande minuterna åt att slå fast. Varför? För att jag har lust. Och jag tror att det kanske kommer bli lite roligt. Det var trots allt sånt här skrivande som en gång i tiden fick ganska många att gilla mig. Eller hata mig. Mitt skrivande då. Jag hade inga kompisar på den tiden jag var rolig heller.

Så, vi tänker oss att vi hyrt en buss, och att vi på klassiskt vis ska ta oss upp till Dalarna någonstans. Rättvik kanske. Det är rätt trevligt där. Där borde man köpa ett litet hus.

Det finns 10 platser på bussen. Jag skulle stå i dörren till bussen och bestämma vilka som blev insläppta.

Federer, nej, tyvärr. Du kan gå ett varv, Rogge. Kom tillbaka senare och kolla om det finns plats. Visst är Federer lite av den där mardrömspersonen på en fest? Han dricker ingenting eller måttligt, han sitter och försöker vara trevlig, men alla fattar bara att han inte är sig själv riktigt. Det blir allmänt obekvämt kring honom och sen går han och lägger sig klockan 23. Det blir ingen plats på bussen för Federer.

Ledsen, Novak. Det blir ingen Rättviksresa. Det går ju liksom inte att ha någon på festen som plötsligt börjar köra yoga eller krama ett träd. Man vill någonstans ha människor som är på någon slags samma nivå som sig själv, och Djokovic, han är nog på en lite egen nivå här i världen. Var den nivån är, höger, vänster, ovan eller under oss andra, det vetefan. Han fladdrar väl runt lite överallt och nej, det är få platser på bussen och Novak hade inte tillfört särskilt mycket.

Visst är jag lite lockad att ta med Nadal. Man skulle ju vilja sitta och konstant spetsa hans drinkar så att han till slut började tycka att världen var riktigt trevlig ändå och då började skoja om sina tvångstankar samt kanske dra utläggningar om vissa saker men nja, ska man vara mer realistisk så hade han aldrig släppt sitt glas ur sikte och mest ägnat sig åt att se till at att andra människors glas och flaskor stått i perfekt formation med varandra. Man hade blivit stressad över att ha Nadal med, både på bussen men framför allt när man kom fram.

Murray? Det ska vara en fest det här. Inte ett konvent som fokuserar på tv-spel och jämställdhet.

När spelarna kommer fram till bussen i rankingsordning så nekar jag dem en och en. Den första som får kliva på utan omsvep är Del Potro. Det kan lätt bli stökigt på såna här tillställningar och att ha en stor och snäll hårig björn med sig är att föredra. Del Potro får följa med som en garant för att det upprätthålls någon slags ordning.

När Fognini struttar fram till dörren är det förstås bara att flytta på sig. Jag tror inte vi behöver någon motivering där direkt.

Nästa person att få stiga på är Monfils. Känns väldigt krocketkompatibel, Monfils. Lekar rent allmänt, han kommer vara rolig och sevärd där. Känns också som att han till viss del skulle kunna bidra med att sköta musiken. Oklart hur han är som drickare, man vill helst inte ha med några nykterister, men han kan nog klara sig oavsett. Rolig och underhållande. Han ska med.

Wawrinka får följa med. Det trodde ni inte va? Han är ju jättetråkig. Japp, men jag vill göra Federer avundsjuk. Federer skulle ägna hela midsommarhelgen åt att försöka förstå varför Stan fick följas med och inte han. Känns lite mentalt labil också, Wawrinka. Det kanske inte betraktas som en bra sak i och för sig, men det bara känns som att han ska med.

Det får ju inte bli för lugnt. Det kan vara det absolut viktigaste, och därmed är det bara att släppa in Paire. Oerhört oberäknelig. I värsta fall kommer han bränna upp huset men i bästa fall blir han festens medelpunkt med sitt showande. Han är värd chansningen.

Kyrgios ser lite moloken ut när han går fram mot dörren, han vet ju att jag inte tycker så mycket om honom, men här kommer en skräll. Kyrgios får kliva på. Han passar inte för att spela tennis, men för en sån här resa tror jag att han skulle passa otroligt bra. Om han skulle bli för stökig skulle Del Potro dessutom bara vika ihop honom och stoppa in honom i ett skåp av något slag, och det skulle ju kanske vara den mest tillfredsställande syn man sett. Dessutom, att få sitta bredvid när Wawrinka och Kyrgios diskuterar vilka som Wawrinkas tjej egentligen legat med, det hade kunnat bli en upplevelse.

Monfils kunde hjälpa till med musiken, men något huvudansvar kan man inte ge honom. Huvudansvaret hamnar på Chardy, det är givet. Varför? För att han ser ut som en dj. Om han kan något om musik eller inte har jag ingen aning om. Jag går på utseendet. Viktigt att notera att Chardy inte ska vara med och festa. Han ska jobba. Sköta musiken. Men med måste han.

Inte för lugnt var det. Det kan vara bra att plocka med en helt orimlig ettrig liten snorunge så att alla i värsta fall får en gemensam fiende att vara arga på. Moutet är tennisens kanske mest osmakliga person, och då han med nöd och näppe faktiskt har åldern inne för drickande så, jag chansar och tar med honom. Som en garant för att det inte kommer bli för bra stämning.

Sen har vi det här med betalningen också. Det kommer bli en del omkostnader, och då kan det vara bra att ha någon som tar det. Om man det skulle vara dåligt väder, för mycket mygg, eller nåt sånt där i Rättvikstrakten så kan man bli tvungen att hyra in ett privatplan som kör ner sällskapet till Ibiza istället. Gulbis tar sig visserligen in här på kalasmässiga meriter. Han vet hur man gör. Men framför allt, är det något som blir lite för dyrt kan han alltid använda pappas kreditkort. Gulbis ska med på bussen.

Den sista platsen då? Lopez. Om det för någon sekund vill man ju åtminstone ha något att titta på, och då är det förstås bra att ha med Lopez.

Uppställningen klar och bussen kan tuffa iväg. Del Potro, Fognini, Monfils, Wawrinka, Paire, Kyrgios, Chardy, Moutet, Gulbis och Lopez börjar resan mot att spendera en helt uppe i Rättvik. Hur det skulle sluta? Jag hade tänkt att skriva en mindre roman om hur kvällen skulle utveckla sig men nja, jag ljuger ju lite, jag ska faktiskt dra mig mot mitt lilla midsommarfirande här och min fru kommer bli jättearg om hon får veta att jag sitter här vid datorn och latar mig med att skriva trams. Ni får fylla på i kommentarerna istället. Vem skulle bli fullast? Vilka skulle slåss med varandra? Vem skulle vara uppe längst? Vilka tjejer från wta-touren skulle bjudas in?

Möjligheterna är oändliga. Ni får givetvis också ge förslag på vissa byten som skulle kunna göras på bussen.

För nu nöjer jag mig i alla fall med att ha bilden i huvudet där Federer med färdigpackad väska och ett sexpack 2,8:or under armen blir nekad att kliva på bussen.

Avslutningsvis, det är ju midsommar och klockan är bara åtta på morgonen. Man skulle kunna tro att jag var full när jag skrev det här men det får jag tyvärr dementera. Precis såhär konstiga saker har jag i huvudet, även när jag är nykter.

Och avslutningsvis, man trampar alltid någon på tårna när man försöker vara lustig. Jag ber om ursäkt. Och om jag i denna text på något sätt uppmanat till drickande eller annat lösaktigt beteende så tar jag givetvis avstånd från det här och nu. Dricka är dåligt. Spela tennis med er istället.