Inför veckans turneringar

Vilken finaldag det blev alltså. Federer var lite pressad i första set mot Goffin men nja, var han det? Jag kanske tar i. Sen spel mot ett mål och titel nummer tusen för Federer. Nästan. 102 är det väl han är uppe i. Han var överlägsen i Halle den här veckan, och man kan skriva hur mycket som helst om hur fantastiskt det är att en snart 38-åring är överlägsen i en ganska stor atp-turnering men han är Federer och jag förväntade mig något sånt här från honom. Precis som jag antydde tidigt under veckan var Tsonga nog turneringens näst bästa spelare. Tråkigt att han och Federer fick mötas redan i andra omgången.

Men det var ju i London det var riktigt festligt.

Otroligt spännande mellan Lopez och Simon. Lopez vann till slut i ett avgörande sets tiebreak, men han borde väl ha vunnit lite tidigare tycker jag. Han var klart bättre, men Simon lyckades på nåt vis klamra sig kvar väldigt länge. Han är svår att bli av med, Simon, och Lopez är väl trots allt lite av en ickevinnare. Han är inte direkt den bästa på att stänga igen viktiga matcher. Även om det faktiskt känns som att han borde vara det, men han är det inte. Jag ljög lite tidigare i veckan. Han har visserligen vunnit den här turneringen i London förut, men då var den en 250-turnering så det här var Lopez första 500-titel. Som snart 38-åring han också. Federer är bara ett par veckor äldre än Lopez. Måste vara ett rekord va? Att två spelare som är 37, snart 38 år gamla vinner veckans två turneringar. Det kan omöjligtvis ha hänt förut att en spelvecka får en så hög snittålder på vinnarna.

Och så var det dubbeln, som Lopez också vann. Fan vad jag gillar Lopez. Inte bara för att han är snygg, delvis, men jag älskar också hans rätt att vad ska man säga…tävla, som Wikegård hade sagt. Det beskriver det rätt bra. Kämpa är fel ord. Han kämpar inte mer än någon annan, men han har ett fokus och en vilja att vinna som är magiskt. Bara att kolla när han någon timme efter att ha vunnit sin största singeltitel hoppossar efter att ha dragit in en retur som gav honom och Murray matchboll till 9-4 i supertiebreak. Säger man ossa i tennis? Annars får ni lära er ordet. Rätt skön situation där förresten. Lahyani glömde bort att säga ställningen, så Lopez fick vänta med att jubla trots att hans boll var långt inne. Där har han inte sin största styrka kan jag säga för övrigt Lopez. Han är fascinerande dålig på att veta var hans slag dimper ner. Han kanske ser dåligt, vad vet jag. Han är lite gammal.

Murray vinnare i sin comeback alltså och det var rätt härligt att se hur mycket han ville vinna också. Det är ju liksom inte som att det spelar någon roll egentligen. Han skiter så klart i om han vinner ett par dubbeltitlar eller inte. Men när han väl spelar vill han vinna på en nivå som knappt är hälsosam. Han sa det förresten i intervjun också. Han gick in till veckan rätt avslappnad och brydde sig inte så mycket men för varje match blev han mer nervös och ville vinna mer och mer. Han är nog en sån som fuskar i kubb om det krävs för att han ska vinna. Ingen smärta i höften och det lät helt och hållet ärligt när han sa det. Man rör sig knappt i sidled i dubbel så man ska inte dra för stora växlar men jag såg verkligen ingenting i sättet han rörde sig som talar för att han var begränsad så det här ser faktiskt väldigt bra ut inför framtiden. Han kan mycket, mycket väl komma tillbaka.

Så, det blev en rätt lång utläggning det där. Jag som skulle skriva om kommande veckas turneringar. Vilket jag också ska. Närmare bestämt nu.

Pella, Djere, Lajovic. Hör ni mitt hånskratt?

Det här är ju faktiskt helt sjukt. De där tre hade inte vunnit Wimbledon om så 99% av jordens befolkning utplånades. Det här blir ju liksom lite patetiskt på något vis. Men det är dålig klass veckan innan Wimbledon så klart, och de här grusarna vill passa på att få någon matchs grästräning. Men det blir ju sjukt löjligt att de är seedade på de tre första platserna, för de har ju liksom inte minsta chans att vinna.

Vem vinner då?

Fritz, Johnson, Opelka, Hurkacz, Edmund, Chardy, Herbert, Evans, Albot, Verdasco, Qurrey, och Simon har chansen. Nästan halva startfältet alltså.

Vem som är favorit? Det vetefan. Jag har full förståelse för att Bethard fegar lite och ännu inte har några slutsegrarodds här för vilken mardröm alltså. Måste vara otroligt jämnt mellan de där 12. Jag hade nog tagit Edmund. Han har i och för sig usla siffror på gräs, men han borde vara bra på gräs egentligen, och det här kan väl bara ett bra läge kanske.

Jag räknar förstås med att Lopez inte kommer till start. Han antydde det efter dubbelfinalen i alla fall. Han påstod att han skulle fatta beslutet med ett glas vin i handen. Och vi vet ju, med ett glas vin i handen tar man sällan beslut om att göra sitt liv särskilt mycket jobbigare, snarare tvärtom. Han kan med gott samvete vila upp sig lite den här veckan tycker jag. Snudd på topp-50 i världen nu igen. Kul, tycker jag.

Och så har vi upplösningen, sista upplagan, av den här turneringen i Antalya som väl i ärlighetens namn aldrig borde blivit en turnering. Vad var det för jävla idé det här? Idén att spela grästennis i en turkisk charterort är faktiskt ännu sämre än den idé som svenska superentreprenör Mårten Hedlund har om att försöka ta över den här licensen och arrangera en grästurnering vid ett skånskt slott nästa sommar. Jag vet inte riktigt hur det går med det där faktiskt, men någon ska få arrangera en grästurnering den här veckan nästa år, och som jag förstår det har Hedlund både sökt licensen och är inte helt chanslös. Hedlund, ni minns honom va? Det var han som låg bakom Vinciguerras matsatsning för ett knippe år sen, jag är inte helt säker på att det såldes så mycket mat där. Han har också varit rätt delaktig i konkursen av hockeyklubben Panthern. Samt några andra grejer som man kanske inte hade skrivit upp på sitt cv i första taget. Men på något sätt tar han sig ju fram, och om han driver det här i mål och får arrangera grästennis på atp-nivå i Skåne nästa år, hade varit något det. Undrar om han ska bygga tak över banorna också. Känns lite lynnigt med svensk sommar i kombination med grästennis.

Rätt sjukt faktiskt, Antalya har ett starkare startfält än Eastbourne den här gången skulle jag säga. Troligen många spelare som tänkt samma sak, att ingen annan orkar åka till Turkiet veckan innan Wimbledon och att det därmed ska gå att hämta enkla poäng. Sen till viss del kanske också att det lockar lite att ha besökt Antalya och spelat turneringen innan den läggs ner.

Otroligt jämnt, och till skillnad från Eastbourne mestadels spelare som kan gräs. men visst måste Mannarino vara favorit i en sån här turnering på gräs numera? Jag tycker ju det. Men precis osm i Eastbourne, väldigt många spelare som kan vinna. Och väldigt många spelare som varit bra, och har kapacitet, men kanske lite tveksam form eller nivå numera. Gulbis, Troicki, Seppi, Tomic, och Tipsarevic. Spelare som genom åren presterat mycket bra på gräs, men som rent nivåmässigt numera är lite tveksamma. Någon av dem kan säkert få en träff och gå långt eller hela vägen.

Det var det om veckans turneringar. Det känns väl ärligt talat inte stekhet. Den stora grejen den här veckan är Wimbledonkvalet, men vi ska givetvis följa det här också.