Har ni tänkt på vad bra vi har det inom tennisen ändå? Vi var den första idrotten som lyckades med det som förefallit, och faktiskt fortfarande förefaller, omöjligt. Vi tog in tekniken på ett sätt som enbart förbättrade idrotten och det från första stund. Ni minns att Federer klagade lite i början va? Han gillade inte Hawkeye. Jag har faktiskt fortfarande ingen aning om varför, och jag vet inte om han någonsin lyckades presentera ett argument för varför han inte gillade det, men när han märkte att ingen annan knorrade och alla bara tyckte det var fantastiskt, han har gett upp det där och numera finns det väl ingen som säger ett enda negativt ord om Hawkeye.

Det som jag tror gjorde och gör, Hawkeye så extremt framgång är att man från första början minimerat samspelet mellan människa och maskin. Det är nämligen ett samspel som sällan fungerar. Man har också gett fasen i att plocka in fler människor i det hela. Man har inte utsett några videodomare, utan Hawkeye bestämmer, punkt. Det är ingenting som ska tolkas, det är ingenting som ska bedömas godtyckligt. Hawkeye bestämmer om bollen är inne eller ute, ingen annan har något att säga till om. Huvuddomaren har inget att säga till om, och den tjänsteman som sitter och plockar fram bilden från Hawkeye och levererar resultatet av den till domaren har inga möjligheter till att ta egna initiativ. Han levererar bara resultatet.

Varför skriver jag det här då?

Jag har ju lite av ett svart bälte i att gnälla. När något bara är lite, lite, lite dåligt, då säger jag det. I morse var det exempelvis nära att jag skrev ett inlägg om att Svenska tennisförbundet la ut en video där de körde någon slags dans som uppvärmning inför dagens spel i Kalle Anka Cup. Eller rättare sagt, det stod några barn, och en vuxen, på en balkong och försökte få folk nere på marken att följa med i dansen. Det var ingen som följde med. Men jag struntade i det och tog ett kallt bad istället. Ibland tjänar det liksom ingenting till att håna folk och att håna Svenska tennisförbundet, det är liksom inte som att skjuta på sittande fågel. Det är som att skjuta på en sittande fågel som redan är skjuten. Varför man ni ska skjuta fåglar. Idiotiskt.

De flesta av oss har nog tittat på VM i damfotboll de senaste veckorna. Nej, jag ska inte dra min långa utläggning om vilka regeländringar man skulle behöva göra där med mindre plan, mindre mål, mindre boll, och så vidare. Däremot tycker jag det är intressant med fotbollens VAR som jag gissar att man önskar att man hade fått det att smälta in lika bra som man lyckats med Hawkeye inom tennisen. Galenskaperna kulminerade väl lite grann igår när USA fick sin andra straff efter att deras spelare kanske träffats lite av en fot på sitt ena ben, men sen med all önskvärd tydlighet ramlat helt med vilje. Videodomarna valde att döma straff i den situation, och ingen jävla kommentar om att det faktiskt var straff, jag vill inte ens höra det. Olof Lundh tyckte det var straff efter matchen för att amerikanskan blev ”störd”. Om man skulle blåsa straff varje gång någon blev störd, då hade det blivit lite tufft.

Men helt ärligt, vad glad man ska vara ändå över att Hawkeye fungerar så bra som det gör, eller hur? Man tar det för givet, men i alla andra idrotter som försöker eller försökt föra in teknik fungerar det ganska dåligt. Vi har lyckats få tekniken till att enbart vara positivt och det är både unikt och något vi ska vara sjukt nöjda med.

Eller vad säger ni, hade man velat ha en videodomare som sitter och tittar på en poäng i fem minuter och sen på högst oklara grunder meddelar sitt beslut om vem som vann bollen? Det låter som taget ur yttre rymden, men faktum är att det är så de hamnat inom både fotbollen och hockeyn nu. Man kan vara rätt glad att vi inte är där inom tennisen.

Vi har dock våra egna problem. Och dessa problem uppkommer just när vi blandar ihop människa och maskin. Ta de här skottklockorna som sprider sig mer och mer till fler och fler turneringar. En klocka börjar ticka ner från 25 sekunder och när tiden är ute måste spelaren ha satt igång nästa boll. Jättebra tycker jag, om man lät maskinerna sköta det. Nu är det istället domaren som sköter det. Han klickar igång klockan när han tycker det är 25 sekunder kvar till det att nästa boll ska börja, och det gör exempelvis att när Djokovic är lite trött håller domaren klockan, när det kliar jättemycket i rumpan på Nadal pausas klockan, och så vidare. Det är så man formar ett tandlöst och rättvist användande av teknik och jag hoppas verkligen att man inte låter det breda ut sig inom tennisen också. Den här klockan borde givetvis börja ticka exakt när föregående boll tar slut, vad som än händer. Om man är trött får man starta nästa boll trött, om publiken låter får man spela ändå, och så vidare. Då skulle den där klockan vara ett mycket intressant hjälpmedel som också skulle snabba upp spelet. Nu är den där klockan mer av ett skämt i min mening, just för att den är precis lika godtycklig som fallet var när det var domaren som på sin egen klocka skulle ha koll så att tiden inte överskreds.

Kan eventuellt vara mitt minst spännande inlägg i år. Svallen, som gubben skulle ha sagt. Men mja, kan man itne få vara lite nöjd och stolt över sin sport ibland eller? Jodå, det tycker jag.

För övrigt har jag namnsdag idag. Gratulera mig.