Det är inte ofta numera kan jag säga som jag skriver om något som ens angränsar till gräsrotstennis. Jag skrev en del om det förut, och så snackar vi åratal sen, men till slut så kändes det bara som att varför ska jag göra det? Odugligheten var för utbredd. Det fanns så stora problem på alla nivåer och när man till slut förstod att folk ändå var rätt nöjda med som det var, varför ska man då lägga ens ett uns av energi åt att försöka peka på vad som är åt skogen? Folk ville ju vara odugliga liksom.

Den här veckan gör jag ett inhopp i gräsroten. Jag deltar i en tennistävling i Öregrund där jag spelar dubbel med min bror. Jag var så dålig, så, så, så, så dålig i första omgången men vi lyckades trots det snubbla med oss vår match med 10-8 i supertiebreak. En kombination av att han faktiskt i grund och botten är en rätt vettig tennisspelare, man kan väl säga att det närmaste en tennismerit jag kommit är att han var en av de bästa i Sverige i unga år, trots att han egentligen inte ens spelade tennis. Det kan man ju idag kanske fundera över hur det var möjligt. Och så kan jag väl kanske ha bidragit med några någorlunda vettiga taktiska idéer när det hettade till, vem vet. Men säg såhär, är han inte bättre i nästa match, då med nysträngat racket, då ska jag starkt överväga att aldrig spela tennis igen. Kanske åtminstone inte ställa upp i en tävling när jag inte spelat en enda boll på 1,5 år, det kan jag nog lova i alla fall.

Men hur som helst, nu när jag fått den här kontakten med gräsroten, då ställer mig helt ärligt frågan, hur i hela världen orkar folk hålla på med tennis? Och då menar jag att spela tävlingar. För det här, alltså det här, det har kanske inte riktigt hängt med hur samhället fungerar i stort riktigt.

Jag vill påpeka att det här inte är någon pik, sågning, eller elakhet mot arrangören av just den här tävlingen. Jag har hört tidigare om att det helt enkelt funkar såhär, det är bara det att nu när jag upplevt det själv, då blir det liksom lite mer tydligt.

Lottningen skulle komma i lördags, vilket den också gjorde. Den lades också ut på Svenska tennisförbundets sajt för tävlingar som…ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det. Många av er har säkert använt den. När jag gick in på den nu i helgen så trodde jag att jag kommit fel. Att jag kommit till någon annan version från 90-talet men nej, det här var den uppdaterade versionen. Jag tror att det kan vara den minst användarvänliga sajt jag besökt det senaste året. Som en liten bonus är standardspråket holländska. Man måste gå in och ändra det manuellt till svenska, om man inte föredrar holländska förstås.

Under lördagen fick man också veta vilka matcher som spelades under söndagen. Bra. Inga konstigheter.

Men sen, nja, det är ju sen det inte riktigt funkar längre.

Den här tävlingen pågår under åtta dagar. Söndag till söndag. Om jag inte uppfattat det fel. Och om man deltar i en klass, i mitt fall herrdubbel, så förväntas man då vara tillgänglig varje timme under hela denna vecka. Funkar för folk som har semester. Funkar för mig också. Men hur tror ni det funkar för en vanlig barnfamilj som har en, två, eller tre små valpar som vill spela tennis? Och om man har en halvtimme, timme, ännu mer, till spelplatsen. Funkar det då att man ska vara tillgänglig för match hela tiden under en hel vecka? Det gör det ju inte.

När vår match var färdigspelad i söndags hade det inte kommit upp någon tid för bästa match. Sen regnade det i måndags, i måndags kväll kom tisdagens matcher upp, under tisdagens kväll kom onsdagens matcher upp, och idag onsdag sitter jag fortfarande och klurar på när vi ska spela igen. Det verkar inte bli idag i alla fall om de inte kastar in vår match i sista stund på någon av banorna, något jag väl i ärlighetens namn inte tror att man gör, men man har heller inte skickat ut någon kommunikation om att man inte kan göra det. Det enda man skickat ut är att man själv är ansvarig för att hålla koll på spelschemat och att man sen av någon anledning dessutom måste vara på plats minst en halvtimme innan utsatt starttid.

Jag kommer som de flesta av er vet från pingisen där jag spenderade många av mina tidiga ungdomsår i diverse sporthallar runt om i hela landet. Jag har inte mycket positivt att säga om pingisen som sport, men det den har är ett fungerande sätt att arrangera tävlingar på. Tävlingarna pågår oftast en halv dag, och vill man spela två klasser kan man spela hela dagen. Sen är det klart. Orättvist att jämföra. I pingis kan man trycka in 10, 15, i stora hallar till och med 20 bord och att då få igenom en tävling på en dag, inte så svårt. Men oavsett förutsättningar, pingisens sätt måste vara det enda rimliga sättet att göra det på. För det här sättet jag upplever den här veckan, jag ska vara ärliga mot er. Nu säger man väl att barn väljer sina egna idrotter, och det kommer mina grabbar till största del få göra själva också. Så länge de inte väljer något riktigt jävla tråkigt förstås, men man kan ju knuffa dem åt något håll i alla fall, och att jag skulle knuffa dem åt det här hållet, där tävlingarna är i princip omöjliga att delta i om man inte vill överge alla möjligheter att göra andra saker, det känns kanske inte så aktuellt.

Ni vet vad jag tycker om tennisens räknesystem. Det är sportens kanske största tillgång. Kolla bara på finalen i söndags. Eller ja, i det här fallet hatar väl nästan alla räknesystemet då Federer med ett lite mer vanligt system att räkna hade vunnit, men det är vårt räknesystem att vi kan få såna här magiska matcher. Men när det gäller gräsrotstennis, små tävlingar för barn och motionärer. Som den här tävlingen, undrar om man inte åtminstone borde titta på att överge räknesystemet.

Om man spelade bäst av tre tiebreaks eller något sånt, kanske bäst av tre supertiebreaks, så skulle den bättre spelaren i största utsträckning vinna. Man skulle som en bonus lära unga spelare att alla poäng är viktiga. Och mest av allt, man skulle kunna snabba på det hela. En spelare skulle kunna spela flera matcher på en dag och en tävlingsklass skulle kunna slutföras på en eller kanske två dagar. Då skulle det plötsligt bli så mycket mer hanterbart.

Det där är inte hela lösningen. Det finns massor av andra problem. Men att arrangera tävlingar på det här sättet, visst, det är ju massor av deltagare med i den här turneringen jag spelar exempelvis, men med tanke på vilken stor sport tennis är, hur många som spelar utan att tävla, så tror jag att man skulle kunna få så otroligt många fler att delta om man gick ifrån den här normen om att en tävling ska pågå under en vecka. Sommartid skulle tävlingarna fortfarande kunna pågå en vecka om man vill det i och för sig, men klasserna skulle kunna ha en eller två dagar var, så man slapp det här, att folk ska sitta på spänn under en hel vecka utan att ha en aning om när det är dags att spela.

Jag vet inte om man i allmänhet fortfarande är nöjd med hur tennisen fungerar i landet. Det kanske är så. Men jag skulle i alla fall vilja sända ut en liten tanke om att det kan finnas en anledning till att vi inte får fram några tennisspelare längre. Och den anledningen tror jag kan vara att såna som jag, som föredrar ett behagligt liv där man själv kan bestämma vad man ska göra, inte ser det som något förstaval att sätta sina barn på en sport som per automatik gör ens liv extremt inrutat. Jag skulle onekligen föredra att köra ut grabbarna till golfbanan och hämta dem fem timmar senare. Eller kanske ännu hellre, gå där i en mysig miljö och titta på när de spelar, istället för att sitta någonstans runt en tennisbana och vänta på att de ska få spela, någon gång. Eller för den delen fotboll, där man inför säsongen får alla matchdagar och tider utskickade till sig. Det påverkar inte det övriga livet så mycket. Men tennisen, ska ens barn spela tennis, då är det tennis och ingenting mer som gäller, om man ska vara redo att skjutsa till match, dag som natt i stort sett.

Själv kämpar jag på. Vi kanske får spela imorgon. Vi får hoppas att den nytsträngade racketen gör susen. Eller ja, först och främst får vi hoppas att jag får veta åtminstone en timme innan att det är dags att spela så jag hinner ta mig till banan…

Och jag vill åter avsluta med att säga att nej, det finns ingen anledning att hänga någon som arrangerar just den här tävlingen. Och jag vill helt inte ha någon armbåge i ansiktet när jag kommer dit nästa gång. Jag vet att det är såhär det ser ut i tennissverige. Det här blev bara ett för mig tydligt exempel på att man borde gå åt ett annat håll.