Hur är det, hur många spelare var det som la sig i British Open som avgjordes för nån timme sen?

Var det nån som inte kämpade?

Nån som inte hade råd att åka dit för att spela?

Såg ni någon spela i trasiga kläder?

Rätt fascinerande faktiskt hur det kan skilja så mycket i mentalitet mellan två idrotter som ändå har vissa saker gemensamt, och är ungefär lika stora.

Jag tittar på väldigt mycket golf, och jag kan egentligen bara komma på en sak som jag inte riktigt gillar när det gäller hur de stora tourerna är uppbyggda. Jag gillar inte det här att så mycket avgörs i den årliga, eller de årliga, ska man väl säga, kvaltävlingarna där man om man presterar kan kvalificera sig för en tour för ett år framåt. Det går att ta sig in på andra sätt. men där gillar jag tennisens system bättre där man mer måste nöta sig uppåt istället för att pricka rätt en vecka om året.

Men i övrigt, vad otroligt bra golfen fungerar, och vad mycket tennisen skulle kunna lära.

Expressen har en golfbloggare. Eller vad han nu är. Jag tycker han lägger ut rätt bra saker ofta. Idag la han ut vad man fick för de olika placeringarna i British Open, enligt de flesta skulle jag säga den största tävlingen i världen.

20 miljoner någonting för att vinna. Drygt 10 för att komma tvåa. Och sen löpande ner till drygt plats 70. Om man kom runt 70 fick man 250 000. Alla siffror i kronor så klart. Prispengarna föll alltså från 20 miljoner ner till 250 000. Inte helt olika tennisen. Man får lite mer än 20 miljoner för att vinna en Grand Slam numera, och man får över 500 000 för att komma sist. Så tennisens prispengar är större i de största turneringarna.

Så, vad är skillnaden då?

Jo, att komma på plats 70, det var ju en jävla prestation det. För den som hamnade där hade halva fältet bakom sig. Halv fältet i världens största golftävling fick noll kronor för sin prestation den här veckan.

Jag är inte lika insatt i golf som jag är i tennis. Otroligt långt därifrån. Så jag vet inte. Det kanske var någon som gnällde, men jag har faktiskt aldrig hört något snack inom golfen om att man ska få betalt för att komma sist i tävlingarna. De som inte klarar kvalgränsen efter de två första dagarna får inget, för de har inte presterat något. Så oerhört hälsosamt.

Varför hälsosamt?

För att man inom golfen måste prestera något för att få något förstås. Det borde vara det mest självklara i världen, men inom tennisen är det lika självklart att alla ska få betalt. Davidovich Fokina, som fick ett wildcard till Båstad den här veckan, fick exempelvis 60 000 kronor någonting för det. Han kvalificerade sig inte för turneringen av egen kraft, fick en friplats, kom hit, förlorade, fick 60 000 kronor, och åkte hem. McIlroy, som var favorittippad att ta hem British Open på hemmaplan, som började med ett totalt haveri första dagen, +8, sen bjöd på en enorm andra runda, -6 blev det väl, men missade kvalgränsen med ett slag, fick noll kronor för det. Så oerhört sympatiskt på något vis. Om man misslyckas, om man inte presterar någonting i en tävling, så får man inget. Tennisens system, synnerligen osympatiskt. Det är sånt där som får folk att förakta idrottsmän, att de får betalt utan att prestera något.

Betyder detta att golfspelarna tjänar mindre pengar än tennisspelarna då? Eftersom hälften av spelarna inte får betalt i tävlingarna?

Nepp. De tjänar ändå mer.

Stenson är rankad på plats 90 på PGA-touren i år, den stora touren, och han har spelat in 15 miljoner ungefär. Popyrin som är rankad 90 i världen i tennis har spelat in drygt 5 miljoner.

Det får mig att komma in på en annan sak som fungerar så otroligt bra inom golfen, men mindre bra inom tennisen.

Tennisen har på senare år hamnat i ett läge där det är Grand Slam-turneringarna och mastersturneringarna som är turneringar som intresserar folk. Resten börjar hamna i ett läge där det inte fungerar längre. Kolla bara på Båstad den här veckan. Det kommer inte hålla länge till att de små turneringarna har så dåliga startfält.

Golfen? De har lite samma upplägg. Väldigt likt faktiskt. Fyra majors, som Grand Slams, och sen ett knippe WGC-tävlingar som är lite större än vanliga PGA-tävlingar. I majors och WGC deltar alla spelare som är kvalificerade precis som det är o slams och masters inom tennisen. Man kan slingra sig från vissa WGC om man vill, precis som man kan göra från masters om man vill, men det är i princip ingen som vill det.

Skillnaden då?

Alla PGA-tävlingar har med någon, några, eller många av de bästa spelarna i världen. Topp-10-spelarna spelar vanliga PGA-tävlingar också. De spelar olika veckor, det sprids ut, men det finns nästan inga tävlingar som inte har något riktigt stort namn.

Varför lyckas de med det då?

Prispengarna är jättestora även i de vanliga tävlingarna. Jarry fick en miljon för att vinna i Båstad idag. På PGA-touren är det runt 10 miljoner till vinnaren i de vanliga tävlingarna. Man spelar också om rankingpoäng som betyder något även i dessa tävlingar och den kombinationen gör att de bra spelarna vill spela. Rankingpoängen kokas sen ihop till ett slutspel i slutet av året där spelare slås ut vecka för vecka och sen har man en sista tävling med bara de absolut bästa spelarna under året. Där gör man upp om närmare 100 miljoner kronor.

Vad säger ni, låter tennisens plojgrej till slutspel intressant i jämförelse? Kanske inte nej.

Det mesta av det här har jag nog skrivit om förut, men jag blir frustrerad, för jag vet hur mycket roligare tennisen skulle kunna vara om man bara sprängde upp det nuvarande systemet gällande turneringar fullständigt och gjorde om det till något som fungerar.

• Ta bort prispengarna för att förlora i första omgången. Att prestera ska betyda allt, så är det inte nu.
• Uppmuntra arrangörer att i mesta möjliga mån inte betala spelare bara för att ställa upp i tävlingar för att istället lägga pengarna till prispotten. Om man gjorde det och tog bort pengarna som spelarna får för att förlora i kval och första omgångar skulle man säkert kunna åtminstone tredubbla förstapriset i Båstad, och tre miljoner skulle nog fler spelare vara sugna på.
• Inför ett system där även de bästa spelarna behöver spela och vinna några 250-turneringar på en säsong. Exempelvis genom att införa någon slags rankingbonus om man kommer upp i tillräckligt många mindre titlar. De små turneringarna behöver stora namn, annars kommer de dö, både gällande publik, sponsorer, och tv-tittare.
• Sänk prispengarna i Grand Slam-turneringarna för att lägga det i en pott till ett slutspel. Det behöver inte vara 30 miljoner för att vinna Wimbledon. Djokovic kommer vilja vinna det exakt lika mycket för 15. Och med dessa pengar skulle man kunna få till något riktigt sjukt i slutet av året där man skulle kunna resa runt till flera spelplatser i slutet av året där man med samma system blir färre och färre spelare för varje vecka. Varför inte avsluta med en vecka med bara två spelare som möter varandra i en bäst av tre under en veckas tid. Det hade nog kunnat fylla de flesta arenorna kan jag säga.

Det enda som på något sätt är svårt med det där är att atp inte styr över Grand Slam-turneringarna. Det är itf:s turneringar och arrangörerna har nog också en del att säga till om, minst sagt. Wimbledon vill givetvis dela ut prispengarna i sin turnering och inte ge bort dem till något annat.

Allt annat däremot, det skulle bara vara att genomföra. Inga problem överhuvudtaget skulle jag säga, och det skulle också kunna få mycket positiva bieffekter. Om fler bra spelare skulle spela mindre atp-turneringar skulle exempelvis bättre spelare tryckas ner till challengertouren än vad fallet är nu, och även dessa turneringar skulle kunna få ett visst intresse kring sig, särskilt om man lyckats komma till att det blev något ännu större att spela på atp-touren än det är nu. Om det blev väsentligt större prispengar för att vinna matcher på atp-touren, då skulle turneringarna som kan ta spelare dit vara mer intressanta. Man skulle också kunna titta på system där spelare som vinner en challenger får en plats i en liten atp-turnering den närmaste månaden. Att behöva vinna saker för att nå någonstans, som jag sa jag gillar inte det där som golfen har att en tävling betyder allt för ett år framåt, men man skulle ju kunna plocka godbiten ur det ändå.

Jag kan erkänna att jag är ett bra exempel på att något skulle behöva göras. Atp-veckor som den som precis var, med Båstad, Umag, och Newport. Visst tittar jag, men jag ser ju vad jag ser. Så jävla roligt är det faktiskt inte.

Och just det. Golfen har tävlingar året runt. När den sista slutspelstävlingen tar slut dröjer det typ tre dagar innan nästa säsong drar igång. För varför ska inte de spelare som vill spela få spela? Det kan man fråga sig, men i tennisen är svaret solklart. Under två månader om året ska det inte spelas några turneringar, för då ska Federer vila, och när Federer vilar, då får inga andra spela heller.

Så oerhört snurrigt.