Vad hände, Wawrinka?

Det måste ha blivit sent för Wawrinka inatt. För han måste verkligen ha funderat över vad i hela världen det var som hände.

Vad det var som hände?

Medvedev sa efter matchen att han gick in till matchen och kände sig helt fräsch. Att han mer eller mindre såg ut som en tejprulle hela han var bara försiktighetsåtgärder enligt honom. Inte omöjligt, men jag vet inte, visst var han lite orolig efter det som hänt tidigare under turneringen.

Sen tror jag att han trodde att han sträckte sig i början av första set. Han har krampat tidigare under turneringen i baksidan av låret och när det nu drog till trodde han nog att muskeln pajat och att det var kört. Han spelade resten av setet med den inställningen vilket medförde att han spelade halvt uppgivet. Han chansade, han kämpade inte riktigt, han slentrianspelade helt enkelt. Vilket faktiskt passar honom rätt bra i och med att han har sån magisk talang och bollkänsla, så även om det inte är hans spel i vanliga fall, han kunde plocka fram Santoro-spelet när det behövdes, så att säga. Att Wawrinka inte lyckades avgöra det här setet när Medvedev knappt rörde på sig, och knappt kämpade, det är väldigt märkligt och väldigt svagt. Han hade en märklig dag, Wawrinka. Det var som att han hade en studsmatta i racketen. Han hade ingen kontroll överhuvudtaget i slagen utan de bara flög, och flög, och flög. Emellanåt i alla fall. Emellanåt spelade han rätt bra också, men det var väldigt ojämnt. Framför allt spelade han dåligt i fel lägen och bra i lägen då det inte hjälpte. Hade han bara spelat hyfsat i slutet av första set hade han vunnit matchen, för om Wawrinka vunnit det setet, exempelvis tagit setbollen, då hade Medvedev gett upp, antingen direkt eller efter ett par gem.

Men Medvedev vann första set. En knuten näve och ett lite hånflin mot sin tränare. Som att, ”hur fan ska jag göra för att förlora egentligen, jag är för bra”. En näve värktabletter i slutet av första set också, och några gem in i andra set tror jag att han märkte att benet fortfarande fungerade. Eller att det var bortdomnat. Möjligen båda. Det var säkert något, men det var inte den sträckning som han trodde att det var. Inte så kul för Wawrinka. Plötsligt kunde Medvedev röra sig igen, och när Wawrinka inte kunnat slå honom när han var enbent, då kändes det nog inte så lätt.

Sen vann Wawrinka tredje set. Orättvist faktiskt. Medvedev var ganska mycket bättre i det setet.

I början av fjärde, samtidigt som kommentatorsduon Strandlund/Enqvist hade stor show, avgjorde Medvedev. De är helt otroliga på att hålla med varandra de där två alltså. Det blir rent av löjligt. Det spelar ingen roll vad den ena säger. Den andra måste tvångsmässigt säga ”jag håller med sig helt och hållet”. Det blir så jävla löjligt. Och uselt. Kulmen nåddes när Strandlund lanserade idén att det var konstigt att Wawrinka returnerade så dåligt idag för han brukar ju returnera bra. Enqvist hängde på med standardfrasen jag håller med och så vidare, och berättade om Wawrinkas förträffliga returer. Wawrinka har varit med i några år. Han är en fantastisk tennisspelare, som är bra på nästan allt. Allt utom då att han alltid haft, och fortfarande har, en stor, stor, stor svaghet i sitt returspel. Att man då ens kan sitta och säga en sån där sak, i en annan sport hade det kommit någon chef och bara bett dem gå och duscha, så att säga, för någon slags grundkunskap måste man liksom ha. Och kanske också att man ska våga ha en enda åsikt. Strandlund frågade Enqvist två gånger i början av fjärde set vem han trodde skulle vinna matchen. Han började med en lång utläggning om något som…ja, jag vet inte vad han sa ens. Sen frågade hon en gång till. Då svarade han att om Medvedev är 100% fysiskt vinner nog han, om inte vinner nog Wawrinka. Lite triumferande frågade Enqvist om han nu svarat på frågan. Strandlund svarade nej, det ska hon ha heder av. Hon vågar åtminstone någon enstaka gång ha en egen åsikt. Hon frågade en tredje gång. Man riktigt kände hur obehagligt det var för Enqvist att behöva ta ställning till något men samtidigt som Medvedev bröt och avgjorde matchen lyckades han krysta ur sig ”Wawrinka”. Jag är 100% säker på att Enqvist är en fantastiskt trevlig person. Han verkar vara sådär snäll så det liksom inte går att tycka illa om honom. Snygg är han också. Men jävlar vad värdelös han är på att kommentera tennismatcher alltså. Det är hemskt. Strandlund blir också usel med honom, men får hon sitta själv så funkar det ändå.

Medvedev avgjorde i början av fjärde alltså, och även om han hade det lite bökigt i tredje gemet, han var så bra då att det ändå aldrig hade funkat för Wawrinka att komma in i matchen igen. Han var för mycket bättre, Medvedev.

Ovanligt dock, Medvedev var uppe i över 10 gånger pengarna i slutet av första set. Alla trodde att han skulle ge upp. Så också jag. Jag har nog aldrig varit med om att en spelare som sett så skadad ut redan i första set kört på hela vägen och vunnit en match mot en så stark motståndare.

Sen så, visst är det lite troll över honom, Medvedev? Någonstans så tror jag ju han har en liten räv bakom örat ibland. Det känns som att han har nättrollat en del i sina dagar. Jag känner igen mig i honom. Han är lite busig. Något Strandlund inte gillar tydligen, för att fortsätta recensera kommentatorerna. Man märkte under matchen hur mycket kommentatorerna och i synnerhet Enqvist hejade på Wawrinka. Inte så konstigt, han är kompis med Norman så klart. Men efter matchen, från ingenstans, fotknölssågade Strandlund Medvedevs uppförande tidigare i turneringen och hoppades att han skulle ”ställa saker till rätta” i intervjun efter den här matchen. Efteråt meddelade hon besviket att så inte blev fallet. Man berättade extremt ödmjukt att han bara varit sig själv och det riktigt kändes hur publiken accepterade det. Han är charmig, Medvedev och när man är charmig kan man uppföra sig dåligt ibland, folk kommer alltid älska en ändå. Det var mer jubel än buande när han istället för att be om ursäkt för hånandet av publiken tidigare under turneringen berättade att han är så som person, att han bara kör, och att det säkert kan hända igen och så vidare, men att det inte betydde att han tyckte illa om dem, typ. Sånt där funkar, tro mig. Att säga det som förväntas funkar visserligen också bra, men det där funkar bättre på mig. Jag börjar verkligen gilla Medvedev mycketmycket, som min ena son brukar beskriva sitt gillande av glassmackor.

Det viktigaste till sist.

Vad bra han är, Medvedev. Han är så sjukt, sjukt, sjukt bra. Titta på hur han liksom absorberar kraften från motståndarens slag i sin racket och sen sänder iväg bollen i exakt rätt hastighet så att den inte ska kunna gå långt. Rätt unikt faktiskt, jag tror inte jag sett någon göra på det sättet förut och jag förstår faktiskt inte hur han gör det men det ska man nog inte förstå, för han har en sån sjuk bolltalang den där killen att vi dödliga inte ens är riktigt värda att förstå. Igår visade han både att han tål hur högt tempo som helst och att han kan driva på spelet med en otrolig kraft. Om det inte är något fel på hans ben, vilket jag tyvärr tror är osannolikt, men om, då tror jag att han kan vara bra nog för att vinna hela skiten.