Jag ska börja med att säga att det finns en annan text. Den är skitbra. Ni ska få läsa den imorgon tänkte jag. Den passade dock inte nu riktigt. För verkligheten överträffade…verkligheten, kanske. Tvärtom vad väldigt många tror, min egen fru kommer nog exempelvis aldrig förstå det, har jag inga problem med att säga att jag haft fel. När jag för två timmar sen skrev att Nadal var klar mästare i US Open och precis var på väg att trycka på knappen hade jag rätt, egentligen, men det hände något som förändrade verkligheten. Den verklighet som fanns då försvann, och en ny uppenbarade sig.

Nej, jag är inte full. Alls egentligen. Inga droger heller. Jag berättar bara exakt som det är. Att något riktigt, riktigt, riktigt sjukt hände. Och har hänt de senaste två timmarna.

Jag har aldrig sett det här förut, men jag tror faktiskt att jag precis för första gången i mitt liv sett en tennisspelare utvecklas, lära sig nya saker, under en tennismatch gång. Man kan komma in i matcher. Man kan anpassa sig till saker. Man kan göra massor av saker. Men man kan inte göra det Medvedev gjort de senaste timmarna. Det är omöjligt. Det ska vara omöjligt.

Ni minns min införtext kring matchen. Jag skrev att jag trodde att Medvedev skulle få det väldigt svårt att stå emot Nadals kraft och att han inte riktigt har tekniken för att hantera högt studsande bollar. Det stämde. Det stämde då. Det stämde för två timmar sen. Men det stämmer inte nu. Han utvecklades som spelare under den här matchens gång, och jag har ju liksom aldrig sett på maken. Inte i tennis, inte i något annat. Det här är den sjukaste utvecklingen av en match som jag sett. Jag har sett många resultatmässiga vändningar. Många spelmässiga förändringar, men jag har aldrig sett det här. Jag har aldrig sett någon göra det Medvedev gjorde i den här matchen. Han lärde sig hantera Nadals tryck. Han lärde sig trycka ner högt studsande bollar. Under matchens gång. Han utvecklades, i realtid. Han ser visserligen lite robotaktig ut. Särskilt under den här matchen. Han bara kör. Han skiter i vad som händer. Den där killen som skrek, gnällde, allt sånt. Han är borta. Nu är han en robot, Medvedev. Han skiter i allt. Han bara kör. Det kanske är så han lyckades med det där, att han inte är mänsklig riktigt.

Han skulle ha vunnit också. När han hade breakbollarna i andra gemet i femte set, där och då skulle han ha vunnit. För Nadal var så sjukt nervös att han knappt kunde hålla i racketen. Och håll i er nu. Nadal räddades av domaren. Jaha, ett felaktigt domslut, det händer ju? Men nej, han räddades av ett korrekt domslut. Domaren tog bort Nadals förstaserve på grund av att han för femte, kanske tionde gången i matchen tog för lång tid på sig. När Medvedev hade sin andra av slutligen tre breakbollar i det gemet. Nadal blev arg. Han kommer aldrig förstå sig på det där tror jag. Att man behöver följa vissa regler. Men han visade det inte, och den där ilskan som garanterat bubblade i honom vände han till en sån energi att ja, det vamos:ades lite, så att säga och det under en tidpunkt då han var så långt nere i skorna mentalt och var så nervös att jag nästan aldrig sett honom så förut. Han får väl göra som Medvedev gjorde när han tackade publikens buande för en seger tidigare under turneringen. Tacka domaren för att han gjorde honom arg.

Nadal hade alltså 2-0 i set, 7-5 6-3, och siffrorna ljög något alldeles oerhört. Han var helt överlägsen. Medvedev gjorde det sjukt bra som ändå höll så många egna servegem, men det var klasskillnad och Nadal hade total kontroll över matchbilden. I början av tredje set var det sån klasskillnad att det var hundra procent tidsfråga innan Nadal skulle skaffa sig det avgörande breaket. Det kom i det femte gemet, var det väl. Det var bara det att det sen som sagt uppstod en alternativ verklighet, som jag på något sätt fortfarande lever i, för tro inte att matchen är slut. Det är just nu matchboll för Nadal så vem vet, det kanske uppstår en fjärde, femte, eller hur jävla många dimensioner finns det? Massor säkert. Det landar väl ett rymdskepp på banan snart också. Det är typ det som är kvar.

Men det som sen hände. Från 3-2 Nadal i tredje, till 1-0 Medvedev och breakbollar i det femte setet, jag kan fortfarande inte förstå det. Jag kan inte förstå hur en spelare som inte kan något plötsligt kan börja göra det, och helt ärligt, jag har aldrig sett en människa vara så mycket i zonen som Medvedev var under den här tiden. Nu använde jag ett sånt där uttryck som jag tidigare ikväll, i den text som ni kommer få läsa imorgon, hånade folk för. Men jag vet verkligen inte hur man beskriver det utan att använda uttrycket zonen. För vad säger man. Han spelade utanför det han normalt ska klara av. Allt stämde, allt gick med honom, jag har aldrig och då menar jag verkligen aldrig, sett någon träffa baslinjen så många gånger utan att ha en felmarginal överhuvudtaget. Det förvånar mig att Nadal inte började slita i det lilla hår han har kvar. För det ska vara statistiskt omöjligt att ha en sån flyt som Medvedev hade. För oavsett hur fantastiskt han spelade, och hur mycket han än lyckades lära sig, Nadal var fortfarande bättre och hade som det kändes chanser att avgöra både tredje och fjärde set massor av gånger, det var bara det att det inte var möjligt, för Medvedev befann sig i en zon som inte gick att rubba honom ur.

Förrän hans skosnöre gick sönder.

Nu blir det riktigt flummigt här, och jag har full förståelse för att det här kan låta lite konstigt, men vid 2-2 och 30-0 i femte set gick skosnöret på Medvedevs ena sko sönder. Jag tror att alla andra tennisspelare i världen hade gått och ersatt snöret med ett nytt, så det gick att spela vidare, men Medvedev, nejdå. Han pillade in snöret i skon på något sätt och körde vidare. Ett par poäng senare, vid 40-30 fortsatte han försöka tråckla ihop snöret, och några poäng senare var han bruten för första gången sen i början av tredje set. Jag tror att han började fundera på skosnöret, och kom ut i verkligheten igen. Han kom ur zonen.

Det hände ytterligare lite sjuka grejer i matchen här så jag hann googla. Det finns tre dimensioner. Eventuellt en fjärde rymddimension och det kan också finnas en femte rumsdimension. Medvedev hade precis breakboll till 5-5 i femte, efter att ha legat under 2-5 med dubbelbreak. Nadal var så nervös att han hade kunnat tappa racketen. Det hade varit den sjätte dimensionen i så fall, antar jag.

Men nu är det slut. Jag lyckades på andra försöket med att börja skriva om matchen innan den var slut och jodå, Nadal vann den här gången också. Han fick in ett par servar, fyrade av ett par panikartade nätattacker och det funkade. Medvedev slog ett par mänskliga slag till slut. 6-4 i skilje för Nadal efter fem timmars spel.

Det här var inte den bästa match jag sett, men jag tror faktiskt det var den knäppaste tennismatch jag sett. Och Medvedevs insats är också något av det knäppaste jag sett. Det är också en av de 10 bästa matcher jag sett rent nivåmässigt. Rent spänningsmässigt vet jag inte, topp-3 kanske. Det var liksom bara förvirrande till slut. Man visste inte vem som skulle vinna, eller ens vem man ville skulle vinna. Det var hur som helst, oavsett vilket och med bred marginal, den bästa match jag sett där Djokovic inte medverkat. Och det är ju ett ganska gott betyg kan man säga.

Bara det att Medvedev fick Nadal att bli mer nervös än han någonsin varit tidigare. Han har knappt varit nervös så det påverkat honom negativt tidigare överhuvudtaget. Och nu det här. Han kanske har blivit gammal som alla oss andra, Nadal. Ni vet det där jag skrev om för någon dag sen. Vi alla blir nervvrak på äldre dar.

Vilken mästare, Medvedev. Så fysiskt starkt, så otroligt bra gjort, så fruktansvärt sportslig efter matchen, det där kommer bli något. Och så vansinnigt värd att vinna kanske mest av allt. Han hade det. Han hade gjort något av det bästa som presterats och höll på att driva det i mål. Så kom det där jävla skosnöret, eller nåt. Det enda man kan trösta sig med är att han kommer vinna, oj vad han kommer vinna. För han är såhär bra nu. Han kommer bråka med de bästa så länge de fortsätter spela. Och efter det. Då kommer det vara Medvedevs tennisvärld vi lever i.

Värdig avslutning på natten. Båda två sitter och smågråter. Medvedev är nog lite trött, och kanske lite ledsen. Nadal sitter och tittar på tv-skärmen inne på arenan där hans tidigare Grand Slam-vinster spelas upp. Han är nog lite trött han också. Tyvärr har jag en jävla oförmåga att kunna gråta, men kanske att jag hade klämt fram en tår om jag haft förmågan, för jag är rätt trött jag också. Det här var en kraftmätning på fem timmar där jag började med att titta i badet, avancerade till projektorn, gick upp och satte på teven i sovrummet och skulle lägga mig, sa att ”jag går ner och skriver om matchen så jag har det gjort”. Det blev gjort. Typ tre timmar senare.

Äh, nu tar vi natt. Det är inte jag som lämnar grabbarna på dagis imorgon, det kan jag säga. Det kommer ta ett tag att hämta sig från det här.

Nadal upp på 19 Grand Slam-titlar. Han kommer troligen gå om Federer nästa år och då bli tidernas största tennisspelare. Tidernas bästa tennisspelare kan han aldrig bli. För absolut, det här var fantastiskt, men lika bra som Djokovic när han varit som bäst har han aldrig varit, och kommer aldrig bli. Störst däremot, det blir han nästa säsong, eller möjligen 2021. Hända kommer det nu göra i alla fall.

Medvedev, ja, vi har en ny superhjälte i staden, så att säga.