Vi kunde inte förlora

september 14, 2019
|In Tennis
|By David Thorstensson

Det var ett väldans hattande här. Först kunde vi inte förlora, sen kunde vi förlora, och nu kan vi inte förlora igen, eller?

2-0 för Sverige efter första dagens DC-spel mot Israel inför knökfulla läktare i Kungliga tennishallen.

Jag tror jag smög in en liten lögn där faktiskt. Den bara flög ur mig. Det var inte knökfullt riktigt.

Jag funderade lite på om jag skulle åka och titta på det här igår. Jag hade kunnat göra det. Jag fick göra det. Det var nästan så att min fru försökte tjata iväg mig. Men jag hade lite på känn att det skulle bli såhär. Att det skulle bli så lite folk där att det på något vis blev pinsamt, vilket också verkar ha blivit fallet. Det strömmade visserligen till lite mer folk varefter kvällen blev lite senare och det blev nog ändå tresiffrigt antal åskådare till slut, men lite pinsamt ändå kanske. Pinsamt att man arrangerar ett evenemang där man tror att det ska komma publik som är beredd att betala 150 kronor för att titta och så kommer det…nästan ingen. Det verkade vara en del israeler där. Och så var det de närmast sörjande tennismänniskorna. Israelerna betalade säkert de där 150 kronorna det kostade att gå in men undrar hur många svenskar som var betalande besökare igår alltså. Det kan inte på något minsta sätt ha varit många. På det stora taget ännu en tragisk hantering av något från Svenska tennisförbundets sida. Att man inför den här matchen inte valde att ha fri entre, ringa, maila, röksignalera, allt, till samtliga klubbar i Stockholmsområdet och försöka tjata dit deras medlemmar och framför allt ungdomsspelare. Gratis givetvis. För det kan man inte ha gjort. Jag såg knappt ett barn på läktarna och jag såg i synnerhet inte någon ledare i en tennisklubb med ett helt knippe barn sittandes bredvid sig. Det blir så patetiskt på något sätt att man så tydligt visar att man inte fattar hur världen ser ut. Man tror att tennis är en sport där man kan spela en match mot Israel i Stockholm och att folk ska vallfärda dit för att få betala dyrt och titta på matchen. Det är inte där vi är idag i svensk tennis. Vi är här, att ingen kommer och tittar, och då måste man försöka bygga upp det efter den situationen. Det fattar inte de som jobbar med tennisen centralt i Sverige, och det gör att utsikterna för förbättring är mycket, mycket små. De är insnöade helt enkelt, varken mer eller mindre.

Insnöad verkar däremot inte Mikael Ymer vara. Helt otroligt faktiskt. Vad har hänt med honom egentligen. Såg ni intervjun med honom efter matchen på Aftonbladet som sände matchen? Om inte tycker jag ni ska se intervjun här, eller kanske inte, jag vet inte, jag vill varna er. det är sån skämskudde så…ja, jag vet inte. Jag såg den precis igen och man vill liksom bara klappa honom på huvudet och berätta lite om livet. Mig veterligen har Mikael alltid bott i Sverige. Aldrig utomlands. Han har rest lite och spelat en del tennis, men han är 21 år gammal och har bott i Sverige i hela sitt liv. När han ska svara på frågor blir det med fraser som ”jag är overall nöjd med min performance”, och ”for sure, nej men det är bara kul att spela för Sverige”. Det är ju inte så charmigt det där alltså. Jag är ganska säker på att han klarar av att hålla isär språken om han vill. Det klarar vi andra ganska bra. Men han är så besatt av att vara något han inte är, vara som de andra, coola idrottsmännen, att det blir total pannkaka när det inte passar in på hans egen situation överhuvudtaget.

Så, det var sågningarna. Ni kan andas ut, nu ska vi vara positiva här.

Ymer slog Leshem i raka set. Han var under 1-4 i andra set. Jag vet inte vad det beror på det där att han nästan måste ha en period där allt går emot i en match, men det spelar förvånansvärt liten roll för han har ändå sån fin kontroll att det löser sig till slut. Lugn och fin inledning.

Sen kämpade Eriksson, precis som vanligt, och han kämpade tillräckligt för att ta första set mot Sela som den vek ner sen en aning, eller kanske ganska mycket, i andra set. Eventuellt lite skadad också, Sela. Men oavsett vilket, jag har ofta varit rätt hård mot Eriksson, men jag måste säga att det är otroligt bra gjort av honom att med sina ganska begränsade spelmässiga kunskaper kunna slå så pass bra spelare. Sela sladdar lite numera och är inte där han var för några år sen, men han är en i grunden duktig spelare, och tittar man på den nivå Eriksson hållit under sin karriär är det fantastiskt att han nu när han passerat 30 år kan besegra såna här spelare. Han kommer aldrig bli någon stjärna, aldrig nåt atp-touren, aldrig något sånt, men i slutet av karriären lyckas han ändå ta sig upp till en någorlunda vettig nivå och kan kanske spela på challengertouren utan att i alla fall förlora mer pengar på sin tennis under de sista åren. Otroligt bra kämpat måste jag säga.

Dubbel idag, Eriksson/Göransson är favoriter mor Erlich tillsammans med någon. Sen Ymer mot Sela om Sverige inte avgör i dubbeln. Och sist Eriksson mot Leshem om allt skulle ha skitet sig innan dess. Det ska inte kunna gå fel det här. Det vore i så fall en overklig flopp med de förutsättningar som är just nu.