Raffinerat, det är ett ord man kanske inte använder riktigt varje dag men jag måste säga att jag gillar räknesystemet i Laver Cup mer och mer, för visst är det lite raffinerat? Första dagen känns matcherna viktiga, och är rätt viktiga. Att ha en tvåpoängsledning inför andra dagen gör att man skickar över alls press på motståndarna i första matchen. Två poäng andra dagen gör det möjligt för ett lag som ligger under. Och tre poäng sista dagen gör att det ändå är där det alltid avgörs. När man också kan välja att använda sina svagaste spelare första dagen för att sen bänka dem när matcherna betyder mer, nej, det är ju genialt det där. Någonting med Laver Cup som är bättre än överallt annars.

Så det avgörs idag, eller?

Det gör väl det, men som världslaget hade behövt supertiebreaket mellan Kyrgios och Federer. Då tror jag vi hade fått en avgörande match idag, en avgörande match som världslaget hade haft alla chanser i då Europa inte skulle kunna slänga in något som är oslagbart men nu, nja, jag vet inte. Det är svårt att hitta tre världslagssegrar idag.

Det började med lite av en stöld när Isner slog Zverev i ett supertiebreak. Många supertiebreaks den här helgen och jag tycker det är en succé det också. Jag har flera gånger skrivit att man i 250-turneringar borde överväga att införa supertiebreak. Det blir verkligen en extra puls i matcherna och mellan Isner och Zverev skulle jag säga att det nog var avgörande. Isner var inte särskilt bra. Zverev var klart bättre utan att imponera. Men vi landade ändå i en situation där det var helt jämnt i slutet av det andra setet och i det läget var Isner bara ett break och en bra start i supertiebreaket ifrån segern. Det var precis det som hände också. Ett break där han hade massor av flyt, och sen spelade han extremt bra och bara smällde in allt i början av supertiebreaket och matchen var över. Orättvist kan man säga i och med att Zverev var den mycket bättre spelaren, men jag tycker ändå det är något bra. Att en sån här match inte blir uppgiven utan att den sämre spelaren jobbar hela vägen in i kaklet och kan vinna. Såg rätt uppgiven ut efter matchen, Zverev. Han är långt nere i källaren mentalt. Och spelmässigt. Han var alltså inte på något sätt bra han heller.

Sen var det Kyrgios-Federer som Federer vann till slut. Det är märkligt, är det exakt en timme som Kyrgios mediciner har verkan? Jag vet faktiskt inte. Det började med att jag skojade om det, men varje gång han har försökt i en match på sistone är det just nu timme han orkar vara 100% fokuserad. Sen börjar han tramsa, vilket läge det än är i matchen. Han var bättre än Federer i den där timmen. Inte mycket bättre, men bättre. Federer var i min mening lite för passiv och hoppades för mycket på att Kyrgios skulle slå bort sig. Men sen började han slå mellan benen, skutta runt, fladdra omkring, prata med allt och alla, och till slut gick det inte. Han klarade sig en stund med tramsandet också, Kyrgios. Han har tramsat så mycket på tennisbanor i sitt liv att han blivit ganska bra på det sättet att spela också, men det håller givetvis aldrig mot någon av världens bästa spelare. Jag är genuint nyfiken på vad det är. Om det är något att han bara har en timmes fokus i sig eller om det är en ovilja att vinna utan att först ha fått tramsa lite. Jag vet inte. Man måste också notera att jäklar vad bra han är ändå, Kyrgios. Tänk om han alltid spelat och uppfört sig som han gjorde första timmen igår. Då hade man ju faktiskt älskat honom, eller hur?

Första kvällsmatchen mellan Nadal och Raonic var väl lite sömnig. Nadal såg inte ut att trivas riktigt på underlaget och var alldeles för försiktig så Raonic tilläts hänga med i bollandet. Raonic, smickrande siffror för honom, men jag tycker verkligen inte han är bra alltså. Hans serve är inte tillräckligt bra sett till hur svag han är i spelet. Den matchen var bara tråkig. Nadal vann i alla fall. Tiebreak i andra men Raonic hade aldrig kunnat vinna tiebreak plus supertiebreak. Så nära var han inte ens.

Dubbelmatchen sist på kvällen blev festlig. Lite komiskt faktiskt hur stor skillnad det var mellan paren. Ett par bestående av två hyperseriösa spelare som antagligen inte satt längst bak i klassrummet i skolan, så att säga, mot två busar, clowner, eller vad man ska kalla dem som antagligen både satt längst bak i klassrummet och längst bak i bussen som barn. Clownerna vann på att de har precis allt man ska ha för att spela dubbel. Jag satt under den här matchen, och delvis under hans singelmatch tidigare under dagen också, och funderade över hur taktisk Kyrgios ändå kan vara när han vill. Det är inte som att han är korkad på tennisbanan överhuvudtaget. Det är mer att han är korkad i vanliga livet, och inte riktigt vet hur han ska sköta sig. Men hans tennisskalle är det inget fel på.

Europeerna hade vissa problem med kommunikationen också. Tsitsipas hade visst missuppfattat det där med tecknen de skulle använda lite grann.