Hjälteaktigt Pim Pim

Jag har en liten allergi, eller ja, jag är i och för sig allergisk mot nästan allt. Och är jag inte allergisk mot det så hittar jag gärna på att jag är allergisk mot det. Till exempel bestämde jag i 5-10-årsåldern att jag är allergisk mot nötter för att jag tänkte att jag kan ju vara det, och då är det onödigt att ta risken och chansa genom att äta en nöt. Jag tror in te det är så många i den åldern som tänker så kanske men så blev det för mig och vid 35 års ålder har jag därmed fortfarande aldrig ätit just en nöt. Jag har klarat mig bra ändå. Jag börjar dock bli lite nyfiken på om jag faktiskt är allergisk eller inte. Förmodligen inte och vem vet, nötter kan ju vara gott.

Men det var inte min hälsoångest vi skulle prata om här. Vi ska prata om att jag är lite allergisk, eller snarare, jag tycker inte om, när idrottsmän som bestämt sig för att lägga av blir rädda. Rädda för att någonsin ägna sig åt idrotten igen för att man för sig själv eller andra inte vill verka dålig. Det här är ju liksom så mycket trevligare. Att bara göra det man har lust med. Att bara köra.

Jag tror inte det finns någon av våra gamla tennishjältar som inte på något sätt spelar tennis längre. Vissa av dem spelar så mycket att de garanterat håller en viss nivå fortfarande. Andra spelar lite grann och skulle med lite träning kunna bli riktigt bra igen. Jag är rätt säker på att i princip alla skulle älska korta comebacker från er också, jag tror ni vet vilka av er jag pekar på.

Pim Pim är inte rädd dock. Han gör som sin spelstil, bara kör, och jag tycker verkligen det här är så underbart. Sen vad anledningen är, om han tycker han börjat få lite för lite uppmärksamhet eller något annat, det skiter jag i. Han är en av de spelare jag älskat mest att se spela under min tid med tennisen och nu kanske jag får en chans till.

Han ska spela det lokala förkvalet till Stockholm Open. Klarar han det blir det deltagande i kvalet till Stockholm Open. Och två vinster där och han är i så fall inne i huvudturneringen. Det ska väl inte kunna gå, men det ska bli väldigt intressant att se hur det går.

Någonstans tror jag ju kanske att han hållit upp lite för länge i kombination med sin ålder. Man ska komma ihåg att senast han gjorde comeback för han bara 31 år gammal. Då hade han lagt av för flera år sen, men han var ju inte gammal. Nu är han väl 37 år fyllda, och rätt gammal. Det finns en risk att serven inte är lika bra längre. Men om den är det, då kommer han stå sig hur bra som helst, även i kvalet till Stockholm Open om han klarar det första kvalet.

Och mest av allt. Jag tror att han själv tycker det här är så jävla kul och det är välförtjänt. Jag tror det finns flera andra av våra gamla tennishjältar som hade tyckt att det varit lika kul om de bara vågat.

Im preparing to play Intrum Stockholm Open 2019. I have a great team behind me with coaches and physios – Oliver…

Publicerat av Joachim Johansson Tisdag 1 oktober 2019