Så, idag startar det lite mer på riktigt. Det finns inte matcher nog för sju dagars tennis om man har en 28-lottning men när man bara spelade strömatcher igår så, sex dagar går att fylla ut relativt bra.

Här kommer dagens program.

Det är liksom sådär smygbra matcher hela vägen, eller vad säger ni?

Albot-Nishioka, jag håller med, det låter inte bra. En i grunden högst medelmåttig moldav mot en japan som…mest är kort. Men samtidigt, Albot har blivit topp-50 i år och vunnit en atp-titel. Nishioka är bättre än sin ranking och är en fantastiskt duktig och rätt sevärd bollare. Jag tycker mycket talar för att det kan bli riktigt bra spel i den matchen.

Carreno Busta har stått för en otroligt imponerande rankingklättring senaste månaderna. Jag kommer ihåg hur jag i somras skrev att han var på väg att ramla ut från topp-100 i värsta fall. Nu har han hittat sitt spel helt och hållet igen och är rankad 35:a i världen just nu. Fortfarande lite på väg uppåt fortfarande som det känns. Mot Millman som gjorde sitt livs turnering i Tokyo nyligen och sen också följde upp det med att göra en grym match mot Pella i Shanghai innan han föll ihop mot Rublev. Inte de mest spektakulära spelarna, snarare tvärtom, men fantastiskt duktiga bollare och gillar man när bollen är i spel och högt tempo, då kommer man gilla den matchen.

Querrey är någonstans faktiskt en av de mest meriterade spelarna som är med i Stockholm Open i år. Eller är det mest jag som känner så? Jag har nästan alltid sett Querrey som en topp-20-spelare, oavsett om han varit rankad där eller inte. Oftast har han ju inte det, men nästan lika ofta har han känts klart bättre än sin ranking. Bara drygt 1,5 år sen förresten som han hade sin högsta ranking någonsin då han var på plats 11 i världen. Han slog Bautista och Schwartzman i Asien men har också förlorat mot några spelare han inte ska förlora mot på sistone. Lite oklar form, och hösten är sällan hans bästa årstid, men Novak ska han ju slå kan man tycka. Trist lott för Novak som kvalade in förresten. Båda två som kommit in som lucky losers fick en klart bättre lottning.

Elias Ymer är precis tillbaka från skada och hans nivå känns inte självklar. Alltid lite halvtufft för honom med pressen av att spela på hemmaplan också. Jag tycker han ska vara lite bättre än Sugita, men frågar man rankingen är det nästan helt jämnt och spelstilsmässigt, jag vet inte riktigt. Risken är väl att Sugita kommer få föra spelet lite som han vill. Jag hoppas och tror dock att Ymers serve kommer bita ganska bra, och att den överlägsna utdelningen på den jämfört med Sugitas serve ska kunna vara avgörande.

Ruuds siffror på hardcourt är inte roliga, men håll i år nu, hans siffror inomhus är faktiskt riktigt bra. Jag tror dock det till stor del beror på att Davis Cup-matcher räknas in och att han då spelar inomhus hemma i Norge mot riktigt svagt motstånd då Norge inte direkt är i elitdivisionen där. Jämnrankade spelare han och Krajinovic men jag tycker Krajinovic är klart bättre och det ska också vara rejäl underlagsfördel för Krajinovic. Ruud har fortfarande inte lyckats särskilt bra när han spelat i Sverige, men är det dags nu kanske ändå? Man vet inte. Krajinovic kan vara väldigt upp och ner, Ruud jobbar otroligt hårt. Har Krajinovic en medelmåttig dag blir det intressant.

Bana 1 då?

Paul-Andujar är faktiskt en rätt kul match. Andujar var i åttondelen i US Open och har efter det också följt upp med några grymma matcher på hardcourt. Paul ska vara bättre egentligen, men är han det just nu? Lite oklart hur Andujar klarar de supersnabba förhållandena på Bana 1 dock.

Schnur-Stebe, det är inte kul. Inte alls.

Och Otte-Popyrin är väl ingen superklass heller kanske. Hade matchen spelats på challengertouren hade knappast någon höjt på ögonbrynen över den.

När det gäller dubbeln på Bana 1 ska man hålla lite koll på Dodig/Polasek som varit ett av världens tre bästa par sen i somras. Spännande historia kring dem då de är två spelare som inte alltid haft det så enkelt. Dodig har kanske vissa av er hört om hur han kom från superfattiga förhållanden och åkte runt och bodde i sin bil under turneringarna på låg nivå han spelade innan han fick ett lyft ganska sent, som 25-åring någonting och spelade på atp-touren i några år. Sen tappade han allt, men har på senare år till och från kommit tillbaka som en av världens bästa dubbelspelare istället. Under flera år har han haft sjukt svårt att hitta rätt partner, men i somras dök han upp i Polasek. Polasek som höll uppe från tennisen i nästan fem år men som kom tillbaka förra säsongen och spelade lite challengers. Sen i år började det gå lite bättre och efter att han i somras fick nosa på atp-touren med Dodig har det gått bättre än någonsin och under stunder har jag känt att han kanske varit den bästa dubbelspelaren av dem alla de senaste månaderna. Så kolla gärna lite på dem om ni har lust. Bra är de.