Ena svensken ute

Då var tisdagen färdigspelad. Tre av åtta Stockholm Open-dagar klara och idag når vi alltså halvtid.

Svårt att inte börja med Ymer kanske. Vad nervös han blir alltså. Det är inte trevligt att se.

Man kan egentligen se det från två håll. Antingen så fokuserar man på att han ju är väldigt bra när han inte är nervös, Ymer. När man ser hans serve, hans grundslag, hans fysik, allt det där. Då är det omöjligt att förstå att han inte spelar på atp-touren redan. Han är en riktigt bra spelare.

Men så finns det ju ett svar på den frågan också och svaret är att det han mentalt inte håller för att spela tennis riktigt. Det är otroligt, otroligt ovanligt att man ser en spelare på den här nivån så tydligt tappa kontrollen av sina svingar enbart på grund av nervositet. För det kan knappast finnas någon som missade vad som hände vid 5-4 i första set där. Plötsligt blev han hyperaggressiv och skulle dels slå sin forehand extremt mycket hårdare än tidigare, men ännu mer, han tappade tekniken i slaget totalt och när det börjar se ut sådär, då kan det inte bli något annat utfall än att misstagen börjar hagla.

Som sagt, det är otroligt ovanligt det där. Det finns massor av ojämna spelare på alla nivåer, men att man så fullständigt tappar sin teknik av att man blir nervös, det är ovanligt och det måste vara jobbigt för honom. Han borde verkligen ha slagit Sugita och han slog honom så länge tankarna inte fladdrade iväg. När de började fladdra var han dock chanslös. Tråkigt, och vi får hoppas att han är medveten om det själv så han kan jobba på det.

Annars så, ja, det var en massa halvt om halvt hyfsade matcher.

Bra spel men också hysteriskt enkelspårigt mellan Albot och Nishioka. De bollade i jättehögt tempo men ingen kunde variera. Nishioka vann på att Albot var den som kände sig tvingad att avgöra och till slut började ta lite felaktiga risker. Fascinerande att man kan vara så bra i hörnen som Nishioka är, men när man vet hur mycket sämre det ser ut när han möter någon som klarar av att variera lite så blir det ju inte lika fräsigt. Mest fascinerande från den matchen var annars att Nishioka hade kunnat förlora på att de som hanterar hawkeye gjorde ett misstag. Nishioka slog en serve på linjen, Albot returnerade diagonalt, troligen ett par cm utanför sidlinjen. Albot utmanade. Domare Lahyani vimsade som han alltid gör, han kan göra kaos av det mesta på en tennisbana numera. De som sköter hawkeye trodde att Albot utmanade serven, som visade sig vara inne, men eftersom han och Lahyani sagt att utmaningen var på returen så tolkades det som att det var den som var inne. Albot vann bollen, som han egentligen förlorat, och Nishioka som inte är någon stjärna på engelska märkte inget.

Millman borde vunnit första mot Carreno Busta men när han inte fick med sig det var det kört. Då är vägen för lång till att besegra Carreno Busta.

Querrey kämpade och var helt okej.

Skräll av Mager, men Andujar börjar kanske bli lite mer mänsklig nu, och det gick för fort för honom här. Så inte sådär megakonstigt ändå. Skulle varit Paul där men han kastade in handduken. Den enda kvalförloraren som inte kommit in i huvudturneringen är nu Lucas Renard.

Ingen vinst på svensk mark för Ruud den här gången heller. Kanske inte chanslös, men inte långt ifrån. Mycket rättvis seger för Krajinovic. Ruud måste hitta ett lite högre tempo för att bli ett hot på hardcourt.

Stebe och Popyrin, väntade segrare i ganska sömniga matcher på Bana 1.

Det var tisdagens spel det. Snart dags att börja snacka igenom onsdagens matcher. Idag också podcastinspelning, så håll utkik på Spotify eller Itunes eller var ni lyssnar senare idag så har ni ett färsk avsnitt uppe.