Ingen höjdarkväll för svensk tennis

Det blev ju inte så bra det där. Tyvärr tv-bolagen inte så smarta. I det här fallet Eurosport som givetvis borde lägga ut ett litet videoklipp från haveriet och på så vis få ganska mycket uppmärksamhet för sina sändningar men inget klipp, så jag får försöka återberätta det istället.

Jag tror alla vid det här laget vet att jag inte alltid haft så mycket till övers för Mikael Ymer. Motvilligt har jag berättat om hur jag sett på hans uppförande, uttalanden, och allmänna uppenbarelse. Jag har hela tiden känt att jag så gärna skulle vilja beskriva Sveriges nya tennisspelare på ett helt annat sätt men tyvärr klarar jag inte att göra som i princip alla andra som skriver om sport gör. Man väljer, oavsett vad man tycker om spelaren egentligen, att skriva positivt om honom. Anledningen är att det är fler som klickar på positiva rubriker och kanske ännu mer, de vill vara kompis med spelaren för att i framtiden kanske få ut något av det. Jag klarar inte det. Tycker jag att någon uppför sig värdelöst så berättar jag det, oavsett vad folk tycker om det. Mikael Ymer har egentligen aldrig uppfört sig bra. Han har aldrig verkat som en idrottsman som det är möjligt att heja på, och gårdagskvällen cementerade onekligen den uppfattningen, åtminstone för nu. Jag håller det faktiskt inte för omöjligt att han en dag blir vuxen och då kanske lägger av med alla charader han ägnar sig åt, men det lär ta tid, för han är rätt djupt inne i sin alternativa, lite sämre, personlighet just nu.

Vad hände då?

Jo, han förlorade mot Stebe. Det är lite svårt att tycka illa om. Man kan säga att det inte är särskilt bra från en spelare som i min mening kanske är bland de 50 bästa spelarna i världen, men förlora, det måste man få göra.

Hade han förlorat om han gjort sitt bästa, Ymer?

Det är jag inte så övertygad om, och redan där börjar man väl närma sig något som inte är så trevligt. När man spelar på hemmaplan, och trots allt har något tusental människor som sitter och tittar på en, då kan man ju kanske ändå bjuda tillbaka genom att göra sitt bästa, särskilt nära man spelar en av sina första matcher där folk kommer och vill titta på en.

Sen är det ju det där. Som jag har lite svårt för. Om man kommer in på en ny arbetsplats som man kan beskriva det här för Ymer. Han spelade en av sina första atp-turneringar här. Brukar man inte då lägga lite fokus på att uppföra sig och liksom se till att bli en i gänget? Skulle det inte vara väldigt överraskande om någon kom in på ert kontor eller i er fabrik och började berätta hur värdelöst allt var och eventuellt också började slå sönder grejer? Det hade nog uppfattats väldigt, väldigt konstigt och jag skulle säga att det är något åt det hållet det är när Ymer kommer in och uppför sig som han gjorde igår.

Att han inte klarar av att spela med lite bakgrundsljud, det är väl kanske ett exempel på hur bortskämd han är. Att han inte blivit utsatt för så mycket jobbigt kanske, hur mycket han själv än skulle vilja att det vore på det viset så han kunde backa upp den underdogmentalitet som han jobbar så hårt för att ha. Men lite så är det väl, att om man kommer från misär, då är det kanske inte så jobbigt att spela lite tennis samtidigt som det är några människor som pratar med varandra en bit bort. Man borde kanske ha upplevt värre saker i så fall.

Det var torsdag igår, det var glädjande nog för turneringen lite folk på plats i Kungliga, men det var inte som att det på något sätt var stökigt. Baren var öppen, det var lite folk där, men det var inte stökigt. Det är direkt otroligt att Ymer lyckades bli så påverkad av att det skulle vara någon slags hög ljudnivå.

Jag tycker inte det är så charmigt att redan i matchens andra gem demonstrativt uppenbart sluta göra sitt bästa. Det kändes faktiskt som att folk som satt och tittade var lite chockade. De visste liksom inte vad de skulle göra. Om de bara skulle gå hem, om de skulle heja på honom, eller något annat. Det var lite surrealistiskt. Det är inte ofta man ser något sånt där i idrottssammanhang. Det är så otroligt oproffsigt att det är helt osannolikt att någon som idrottar inför publik skulle göra på det sättet.

Sen så, när han efter att ha förlorat, det var väl det tredje gemet, slår sönder sin racket och sen bara låter den ligga kvar så en bollkalle får plocka upp den åt honom, det är så jävla dåligt. Det är så, så, så, så jävla uselt beteende att jag bara blir mörkrädd. Man gör inte så, särskilt inte när man som sagt är helt färsk på nivån och förväntas rätta sig efter hur de andra uppför sig. Det finns ingen spelare på atp-touren som skulle uppföra sig på det här sättet, alla inräknade, och att det är vår nya svenska spelare som går längst fram när det gäller värdelöst uppförande, det är givetvis skittråkigt, jag kan inte säga något annat, för som jag tror jag skrev högre upp, tänk vad roligt det hade varit om vår nya spelare varit en spelare som var lätt att tycka om och som alla bara kunde sluta upp bakom och heja på.

Spela kan han, och när han började kämpa lite höll han på att vända matchen. Jag tror han hade vunnit om han tagit tiebreaket i andra set. Så mycket bättre än Stebe är han att han då troligen hade vunnit ett avgörande set ganska kontrollerat, men det gick inte. Han lyckades nog aldrig riktigt få irritationen ur huvudet och det påverkade honom nog en aning.

Som sagt, jag håller det absolut inte för otroligt att Ymer en gång kommer bli vuxen och lära sig hur man uppför sig. Det handlar nog mest om att han ska vara sig själv istället för att spela den roll han halkat in i. Jag tror inte han är såhär usel egentligen, han har bara hamnat lite snett. Sen måste jag erkänna att det oroar mig lite när jag ser vilka människor han har runt sig just nu. Han har två ungdomar som tränare, ungdomar som annars knappast hade haft något annat jobb än som tränare i någon svensk tennishall. Dessa personer kommer aldrig våga säga åt honom, för de har precis huggit i en guldåder. Att lyckas hänga kvar och hjälpa Ymer är nästan bättre än det bästa som skulle kunna hända dem och som sagt, de kommer aldrig någonsin våga säga åt honom och troligen heller aldrig kunna berätta för honom hur man ska uppföra sig eller lära honom något om livet. Ymer skulle givetvis behöva en äldre spelare som redan har sitt på det torra ekonomiskt och som skiter i vad Ymer tycker om det som sägs, för att det inte finns något att förlora. Lite som när hans storebror Elias lyckades få Söderling som tränare en tid. Söderling hade inget att förlora. Han berättade hur saker och ting skulle göras, Elias lyssnade och tog stora kliv framåt som spelare och jag tror också lite som person. Han uppför sig åtminstone markant bättre än vad lillebror Mikael gör numera.

Ingen svensk kvar i Stockholm Open. Det är vad vi kan konstatera och vi kan väl också konstatera att de som fanns på plats i Kungliga eller satt framför tv-apparaterna inte har fått någon ny svensk idrottshjälte att ta till sina hjärtan direkt.

I övrigt under gårdagen då?

Fognini landade tyvärr på de där 40 procenten, att han sket totalt i det. Kanske lite skadad, men mest att han inte orkade bry sig. Tipsarevic fick en fribiljett till kvarten. Båda toppseedade spelare därmed utslagna.

Sugita slog Travaglia i en lite märklig match. Sugita började bäst men fick inte med sig något break. Travaglia var den klart bättre i slutet av första, men fick inte med sig något break och förlorade sen också tiebreaket. Tidigt break för Sugita i andra som han sen höll matchen ut. Höll sin serve genom hela matchen, Sugita. Helt otroligt sett till hur spelet såg ut. Och sett till hans svaga serve. Kan inte vara många gånger han hållit serve matchen igenom.

Rätt bra match faktiskt mellan Carreno Busta och Mager. Bra gjort av Mager att hänga med så pass och långt ifrån att knipa ett set var han inte, men Carreno Busta stabil och svårslagen, så han vann givetvis till slut.

Och Shapovalov klarade sig mot Popyrin, relativt enkelt åtminstone. Tur det kanske, att det finns något lite större namn när det idag ska spelas kvartsfinaler.

Kvartar ja. Börjar klockan 14. Jag återkommer givetvis inför det.