Ymer chanslös men fortfarande med kanonchans

Idag dags för gruppavslutning i knatteslutspelet, men först ska vi givetvis prata om vad som hände igår.

Först ut var Ruud och Davidovich där Davidovich bröt knät, ungefär, i mitten av matchen men trots det kämpade han sig tillbaka och fick stryk i skilje. jag vet inte, jag tror ju personligen inte att man i princip kan behöva bäras av banan som var fallet här, och sen kunna spela vidare och göra det rätt bra några minuter senare. Såg väldigt märklig ut själva skadan också. Han kröp liksom på marken i slowmotion och skulle ha gjort illa sig där. Vi får väl se om han kommer till start idag eller inte, jag tror väl det, det var nog inte så mycket till skada egentligen kanske. Ruud får vara nöjd med att ha fått med sig en vinst här. Det blixtrande snabba underlag som är i den här turneringen, det passar honom inte som handen i handsken så att säga, och han lär åka ut när han idag gruppavslutar mot De Minaur. Davidovich har faktiskt fortfarande chansen till avancemang, precis som Ruud, men det troliga är att det är de här två som åker ur.

Som väntat var det lite bökigt för Kecmanovic spelstilsmässigt mot de Minaur. Vad skulle han göra liksom? Han hade inte offensiven för att slå igenom De Minaur, och om han var för försiktig tryckte De Minaur till honom ute i hörnen, och där är Kecmanovic faktiskt nästan pinsam. Eller pinsam är fel ord, man kan inte hjälpa att man inte har de fysiska förutsättningarna, men att det är möjligt att vara så långsam och klumpig som Kecmanovic är ute i hörnen och ändå vara en otroligt duktig professionell tennisspelare, bortser man från servekanonerna har jag faktiskt aldrig sett något liknande. Han är som en traktor, kort och gott.

Jag hade lite på känn att Tiafoe kanske skulle slå Humbert och så blev det. Lite mindre jämnt än jag trodde dock. 3-1 i set, det kunde lika gärna varit raka. Humbert är gåtan den här veckan skulle jag säga. Han är den av alla spelare i slutspelet som borde gynnas mest av att underlaget är så snabbt att det i en vanlig atp-turnering knappast hade blivit godkänt. Han kan det här. Han är grym i de challengers som spelas på liknande underlag, medan de flesta andra spelarna i det här slutspelet borde ha problem med det, men han har bara inte fått till det. Kanske att det ändå är någon slags skada som stör honom. Han har inte spelat bra.

Och så det som var mest intressant förstås, Ymer mot Sinner. Jag tror jag skrev något i stil med att det skulle bli åka av för Ymer inför matchen och åka av blev det. Ska sägas dock att de stora siffrorna ljuger något. Andra set skulle jag säga att Ymer mycket väl kunde, kanske borde, fått med sig. Han hade chanser och han var med bra spelmässigt där. Första och tredje set däremot, nja, där såg man väl kanske att de trots allt är på lite olika nivå talangmässigt, kvalitetsmässigt, tempomässigt, allt sånt. Det kommer inte vara länge till som Ymer ens är någorlunda jämn med Sinner. Sinner kommer bli helt overkligt bra kan jag meddela. Det ska bli extremt intressant att följa honom nästa säsong. Jag tror kan kommer slå igenom snabbare och mer rejält än vad väldigt många andra tror. Det är liksom så modernt allting. Trots att han är som ett sugrör i kroppen servar han redan hårdare än två tredjedelar av spelarna på atp-touren, och att vara så snabb och rörlig när man är så pass lång som han är, ovanligt. Han står listad som 188 cm på atp:s hemsida. Låt oss säga såhär, han har växt en del sen dess. Han är nog inte två meter, men han har precis fyllt 18 år och har antagligen inte slutat växa. Han kan nå upp till två meter och i så fall börjar vi snacka någon slags uppdaterad version av Berdych eller nåt åt det hållet. En Berdych med bolltalang, typ.

Vi får väl säga något om Ymers uppförande också så det inte blir någon slags elefant i rummet här. Jag tycker det var bra. När man såg honom sitta och gnälla i panik till sin tränare i setpauserna så tycker jag att man såg vem han egentligen är. När fasaden liksom inte håller, och den personen känns väldigt mycket enklare att gilla än den person han annars försöker spela. Han kändes som en vilsen liten pojke som ville så mycket, men det gick inte riktigt, och jag tror också det är lite så det egentligen är. Han är lite vilsen, han vet inte riktigt hur han ska vara, och har skapat en person utåt som han nog inte är egentligen. Sen så, det är ju rätt ovanligt att en tennisspelare som är en av de bästa i världen vilket Ymer numera är, han är snart bland de 50 bästa, uppför sig som en liten juniorspelare som i desperation efterfrågar hjälp från en vuxen, som det igår kändes när han pratade med Daniel Berta. Överraskande och mycket positivt hur Berta hanterade det förresten tycker jag. Han sa helt enkelt bara åt Ymer hur det var och sket i att lyssna på honom när han sa dumheter. Det är utan tvekan precis det där som Ymer behöver, någon som bara idiotförklarar honom när han uppför sig dåligt eller har dumma idéer. Tyvärr är det ju Ymer själv som bestämmer vilken tränare han ska ha, eller om det är hans föräldrar, och därmed tror jag inte att han/de kommer behålla en person som säger sanningen till honom när det börjar bli lite jobbigt, men det där är helt rätt, det skulle vara helt rätt sätt att hantera honom är jag övertygad om, och stort plus till Berta där. Bra gjort.

Fortfarande kanonchans på semifinal, Ymer. Helt avgörande match mot Tiafoe. Jag tror han har en kanonchans där. Men det pratar vi mer om i dagens införinlägg om en liten stund.