Det där var ju en lite otippad slutspelsmåndag ändå får man säga, eller vad tycker ni?

Först av allt så vill jag påpeka det jag gör ibland. Vill man läsa hejaklackande som konstant, utan undantag, fokuserar på glada tillrop och påhejande av fina prestationer, oavsett om de inträffat eller inte, då finns det ställen för det. Nu finns det väl visserligen inget annat som skrivs om tennis på svenska. Inget som håller någon slags nivå i alla fall, men det gå säkert att hitta någon notis någonstans om Zverevs enorma bragd och att Tsitsipas äntligen knäckt Medvedev.

Sån där lockar mig inte riktigt. den där fixeringen av godhet och positivitet. Jag tycker det är så mycket bättre och mer intressant att försöka beskriva saker som de är istället.

Vilket sömnpiller det var mellan Tsitsipas och Medvedev alltså. Hände det någonting? Och då menar jag det bokstavligt. Matchen liksom bara lunkade fram i sävlig takt och precis när alla nöjt sig med att det skulle bli tiebreak bröt Tsitsipas från ingenstans. Det var matchen det. Det var inget bra spel, det var inget som hände. Det bara lunkade på, och plötsligt hade Tsitsipas vunnit.

Det man ska säga om det är att den typen av match är exakt som Tsitsipas vill ha det, så det var en bra prestation av honom. Han fick det exakt som han ville. Han vill inte ha något bra, spektakulärt spel. Han vill ha korta, gärna konstiga, kantiga dueller så han får ut något av det han gör bra. Medvedev vill egentligen ha exakt motsatsen, så där ska man hissa Tsitsipas. Han lyckades få matchen exakt dit han ville.

Men Medvedev, vad är det här? Förlusten mot Chardy i Paris, den var inte bra. Absolut inte. Men han var mycket bättre och det kändes svårförstått att han lyckades förlora. Här skulle jag säga att han bara var märkbart sämre och inte på något sätt lyckades vrida matchbilden åt sitt håll. Jag är expert på att dra stora växlar på små saker, men jag tycker det här är klart alarmerande för Medvedev att det fortfarande kan vara såhär. Min poddkompis Sladjan har hittills beskrivit det som att det finns två olika Medvedev. Det finns den vanliga Dani och så finns det super-Dani. Det var inte mycket super över den här versionen kan jag säga. Det vara snarare väldigt, väldigt vanligt.

Det jag tänkte mest på under matchen var hur små marginaler det kan vara för Medvedev. Han spelar väldigt öppet egentligen. Ganska långt bak i banan, och han gör inte mycket med bollen. Han ger hela tiden sin motståndare chansen att spela bra. Det som gjort att han ändå hela tiden vunnit senaste tiden, ofta stort, är att han inte missat något. Han har haft en nästan omöjligt låg felprocent, även när han var ytterst pressad. När han nu istället missade en del under press, då ser han genast högst mänsklig ut och även om man inte kan snacka bort hans nivå senaste månaderna som en formtopp, lite måste man nog ändå fundera på om han verkligen är riktigt så bra. Jag kommer i alla fall göra det innan jag blir övertygad om motsatsen.

Stor skräll med Tsitsipas för mig. Stor skräll också på kvällen. Zverev slog Nadal.

Jag har verkligen svårt för Zverev. Hur han hela tiden söker efter saker han ska kunna jubla överdrivet åt för att få publiken att tro att han gör fantastiska saker. Det blir inte mindre möjligt i en match som den igår när han möter en spelare som knappt träffar bollen, ändå ska han söka upp de här grejerna som ska lura folk att det han gör är fantastiskt.

Gällande Nadal, väldigt enkelt skulle jag säga. Han är otränad. Vilket i sig är helt otroligt fascinerande, men jag kan inte hitta någon annan förklaring, och jag tycker det var exakt så det såg ut. Sen att det är möjligt att bli otränad på en vecka, det är rätt fantastiskt ändå och pekar på några rätt intressanta grejer. Dels pekar det på Nadal som idrottsman. Han är inte riktigt en Federer som plockade upp en racket och upptäckte att ”det här var ju inte så svårt, vad heter den här sporten?”, ungefär. Federer har tränat en del, kan man ju säga, men han är en gigantisk naturbegåvning som skulle kunna hålla uppe i fem år och komma tillbaka och på ett par dagar hålla en fullt vettig nivå. Nadal är själva motsatsen. Han har malts, pressats, arbetats, till att bli den han är och när han inte tränar, då spricker det. Jag kan personligen inte fatta hur det kan ske på en vecka, men tydligen är det så. När man tittar tillbaka historiskt också så kan man säga att så fort Nadal varit lite skadad, lite tveksam till start, och allt sånt. Jag kan inte komma på ett enda tillfälle där han kommit till en turnering med något frågetecken kring fysiken och presterat bra. Jag har oftast tolkat det som att han blir försiktig och inte vågar gå för fullt när det inte känns riktigt bra. Så är det nog till viss del, lite så den här gången också kanske, men det är nog också att när det finns frågetecken har han inte kunnat träna ordentligt och när Nadal inte kan träna ordentligt, då är han nog helt enkelt värdelös.

Den öppnade upp sig lite den här gruppen, eller vad säger ni?