Fräsigt, Federer!

Vilken jävla smäll. Det var mer än en chans på fyra att det skulle lyckas, och är det någon som lever sitt liv efter odds så är det jag. Att det här skulle vara möjligt, det var man högst medveten om, men det är ändå något helt annat att se det hända. Roger är hövding igen, åtminstone för någon dag.

Han har en räv bakom örat, gubben. Det var ju liksom den här matchen han gick och laddade för, eller hur?

Svagt mot Thiem, lika svagt mot Berrettini egentligen, men det var den här matchen han ville vinna, och satsningen var plötsligt en helt annat.

Vi kan väl börja med det sista förresten innan jag glömmer det. Hur ofta ser man Djokovic ge upp de sista poängen? Inte helt vanligt kan jag säga. Och hur ofta ser man honom i så liten utsträckning gratulera sin motståndare? I princip alltid. Nästa gång någon säger att det inte finns något mellan de här två som inte är helt bra kan ni väl hänvisa till mig så ska jag berätta för vederbörande att Djokovic inte riktigt gillar att förlora mot Federer, och att Federer tycker ganska mycket om att slå Djokovic.

Det var väl det bästa som kunde hända det här egentligen. Federer måste få hur mycket råg i ryggen som helst efter det här. Den stora smällen i Wimbledon där han antagligen gjorde sitt livs match men ändå föll i finalen och efter det har det inte varit så jättebra. Att gå in i uppehållet med vetskapen att han kan slå den bästa av dem alla, det borde stilla oron inför nästa säsong en aning. För jo, det är nog Djokovic Federer oroar sig över. Nadal vet han att han alltid har en bra chans att slå på ett någorlunda snabbt underlag.

Varför kan han inte spela såhär alltid då, Federer? Så är han bara bäst hela tiden?

Det kan man fråga sig. Jag tror att svaret är att han inte känner sig särskilt säker på att det ska fungera när han spelar såhär. Det gör det fascinerande ofta när han möter någon av de bästa, men svårighetsgranden är inte precis låg så mot sämre spelare väljer han ett annat spelsätt med lite lägre svårighetsgrad. För svårighetsgraden på det här spelet, den är inte direkt låg om man säger så. Jag tycker dock att han verkligen är så mycket bättre när han har den här inställningen, att försöka göra något med precis varje tillslag. När han står och säkerhetsbollar blir han väldigt ofta osäker innan motståndaren, så jag tycker han borde spela lite mer såhär lite oftare. Har man det skarpaste attackspelet av alla spelare, då ska man ju utnyttja det liksom.

Hur bra var då detta?

Djokovic hade väl ingen superdag, och blev snabbt störd av publiken. Jag skulle säga att det är direkt svagt att han blir så påverkad av att han inte får det stöd han tycker sig förtjäna. Det är bara trams det där. Stöd av människor förtjänar man inte genom att vara duktig, det får man av att folk gillar en. Folk gillar Djokovic, men de gillar Federer oändligt mycket mer, och jag tycker att han borde svälja att någon procent av åskådarna jublar när han gör dubbelfel. Jag förstår verkligen inte att han ska haka upp sig så mycket på det men det är något slags mindervärdeskomplex han utvecklat och när det gick emot i den här matchen påverkade det honom negativt. Han lyckades inte vända det till att vilja vinna mer utan det blev snarare att han till liten del struntade i det. I sista gemet kunde man se det rätt tydligt. Han var less på det, han ville inte vara där. Inte vanligt att se Djokovic på det sättet, särskilt med tanke på att vändningar han stått för mot just Federer.

Men helt fantastiskt av Federer givetvis. Han var uppe på en otroligt hög nivå. Man såg det redan precis i början av matchen. Han fick en kort boll mot sig, tog ett beslut på någon hundradel att attackera och komma fram, och det såg helt perfekt ut. Man såg att han var så mycket på tårna som det bara är möjligt och att han var beredd att pressa upp tempot och trycka tillbaka Djokovic maximalt, kosta vad det kosta vill.

Djokovic, hans enda problem som tennisspelare skulle jag säga. Att han inte märker när han blir tillbakatryckt och att det inte riktigt fungerar. Han gillar inte att använda sig av sitt offensiva spel men i den här matchen borde han verkligen gjort det och framför allt börjat göra det när han märkte hur matchbilden var. När Federer står sådär vansinnigt långt in i banan och spelar krävs det inte ens några vidare skarpa attacker för att han inte ska vara ens i närheten av att hinna med. Om man däremot inte attackerar honom alls, då är det man själv som blir av med tiden istället och precis så var det i den här matchen. Federer stod extremt långt in i banan. De får gånger Djokovic tryckte till bollen hann Federer antingen inte ens svinga eller så sprang han inte på bollen. Djokovic borde märkt detta och försökt möta Federers offensiv med offensiv istället för att försöka försvara sig mot Federers offensiv som han nu gjorde.

Federer vann det taktiska kriget denna gång och hade en fullständigt magisk dag, som han faktiskt haft i stora matcher på senare tid. De gånger han förlorat mot Djokovic eller Nadal har det ofta handlat om att han presterat och de varit bättre eller att hans skalle sänkt honom.

Jag höll på Djokovic, tror jag. Jag satt och skickade lite meddelanden med en kompis under matchen och kom på mig själv med att jag plötsligt skrev som att jag hejade på Federer. Man kan ryckas med ibland. Jag hejar väl i princip aldrig på Federer, tror jag. Men slutspelet är nog en turnering jag personligen inte bryr mig så mycket om vem som vinner. Det är mer som en vanlig mastersturnering för mig än något annat i status och i och med att jag så otroligt gärna vill ha Federer kvar inom tennisen och i toppen, jag kanske innerst inne hoppades att han skulle vinna den här matchen, och gå vidare och vinna hela skiten. Jag tror nämligen att Federer emellanåt kommer behöva lite uppmuntran om han ska orka fortsätta. Går det för lång tid mellan det att han blir påmind om att han kan slå den bästa kan det till slut bli jobbigt.

Fantastisk kväll, fantastiskt match, fantastisk Federer.