Skallarnas dag

Vi kan väl ta lite höjdpunkter. Om nu någon mot förmodan lyckades missa någon av matcherna igår.

Svårt att inte börja med Tsitsipas seger över Federer. Det är inte särskilt ofta kan jag ju säga. Tennis är en så sjukt komplex sport att det är snudd på omöjligt att på förhand säga exakt hur det kommer se ut. Man kan plocka ut vissa delar där man kan ha en tes kring hur de kommer bli, men att få ihop alla händelser, det är inte lätt kan jag säga. Det är angränsande till omöjligt.

Tydligen kan det dock inträffa. Matchen mellan Tsitsipas och Federer blev så nära som jag trodde den skulle bli som man bara kan komma skulle jag säga, åtminstone i mitt huvud. Vad jag skrev igår, det minns jag inte. Jag minns att jag skrev att Tsitsipas skulle ha en väldigt fin chans hit och dit, men vad jag fick fram i övrigt, oklart. Men som jag såg det framför mig, det var sådär, även om verkligheten nog överträffade dikten lite grann. Det blev ännu mer som jag tänkte än vad jag tänkte.

För visst, jag tänkte att Federer skulle få det mycket svårare när han mötte någon som attackerade honom, men att han skulle få det så svårt? Kanske, men det var väldigt påtagligt.

Jag tänkte att Tsitsipas överlägsna mentala förmåga skulle bli ett stort problem för Federer, men att det skulle bli såhär, att jag i samma match fick se den kanske absolut bästa mentala prestation jag sett samtidigt som jag på andra sidan nätet fick se en av de sämsta mentala prestationerna jag sett, det är ju lite för mycket för att man ska kunna tro på det på förhand.

Viktig sak att slå fast det där. Federer var den bättre spelaren. Bortsett från de tre första gemen krossade han Tsitsipas i första set. Siffermässigt men framför allt spelmässigt. Han returnerade jättebra, Federer. Gjorde han förresten matchen igenom. Och i spelet hade han koll på Tsitsipas. Det var Federer som hade övertaget. Men vad hjälper det när tennis är ett spel som räknas med gem och set. Så fort Federer fick en möjlighet att komma tillbaka och eventuellt vända, ja då fokuserade Tsitsipas extra och gjorde inga misstag, samtidigt som Federer stelnade till fullständigt. Särskilt på backhandsidan är det fascinerande hur han kan bli så påverkad av nervositeten. Han liksom stelnar till och det känns emellanåt som att det inte kan bli så mycket annat än ramträffar med tanke på hur stel rörelsen blir.

Man ska hylla Tsitsipas mentala förmåga. Han spelade de flesta breakbollarna på ett otroligt bra sätt. Han gav sig hela tiden bästa möjlighet att vinna dem och han var otroligt medveten om vad som fanns på andra sidan nätet. Han kände garanterat ganska tidigt att han var på väg att tappa matchen spelmässigt, men han litade på att Federers nervositet hela tiden skulle hindra honom när det hettade till och han bidrog också själv till det genom att ha en så grymt positiv inställning som han har. Jag gillar inte Tsitsipas. Jag ska nog inte ens säga hur jag tror han egentligen är, men det hindrar mig inte att imponeras något alldeles sjukt av hans sätt att vara på tennisbanan.

Jag tror jag skrivit om det förut, men det finns inget negativt. Ingenting. Inte en procent. Han kan bli arg på något, reagera, men sen stänger han bara av och inför nästa poäng är det hundra procent fokus på möjligheten att vinna den. Det pratas ofta om Nadals fantastiska mentala förmåga och den är fantastisk på sitt sätt, men jag tror faktiskt aldrig jag sett en tennisspelare eller idrottsman i övrigt med en så perfekt mental balans som Tsitsipas. Det hjälper honom så otroligt mycket i just såna här matcher där momentumet egentligen hela tiden är emot honom spelmässigt, men han ser ändå till att utnyttja räknesystemet och sitt mentala övertag åt att hålla emot, och när han gör det, då påverkas motståndaren förr eller senare negativt vilket han i sin tur kan utnyttja. Det egentligen bästa exemplet är när Federer till slut bröt tillbaka i andra set. När det är så, att man varit bättre en längre tid och till slut får till breaket, jag ska inte säga 99 fall av 100 men så jäkla långt ifrån är det nog inte, som man sen håller serven enkelt i kommande gem då motståndaren tappar sin stridsmoral efter att ha hållit emot så länge men till slut inte klarat det. Tsitsipas? Han såg det gemet som en fantastisk möjlighet att ta tillbaka sitt break. Federer var inte alls förberedd på att få mothugg i det gemet, och plötsligt hade Tsitsipas återtagit det break som Federer kämpat så overkligt hårt för att ta tillbaka.

Det är fel att hacka på Federer för den här förlusten. Tsitsipas är jättebra den här veckan medan Federer egentligen inte var så bra. Han gjorde en gym match mot Djokovic, en helt okej match mot Tsitsipas igår spelmässigt, och sen två direkt svaga matcher mot Thiem och Berrettini. Samtidigt måste man ju påpeka det här. Det kan inte finnas någon annan sport i världen där den som anses vara störst genom tiderna är så extremt mentalt svag som Federer är. För visst, jag har fokuserat mycket på Tsitsipas fantastiska förmåga i den här texten, men som jag skrev i början, det var kanske också den sämsta mentala insatsen jag sett det här, i alla fall på den här nivån. Att inte Federer lyckades spela sina breakbollar lite bättre än han gjorde, det är inte bra, och att han blev bruten i exakt fel tillfälle varje gång, inte så bra heller. Det var heller ingen slump som gjorde att det blev så. Det var han själv som påverkade det genom att spänna sig.

Så. Vi nöjer oss väl där om den matchen tycker jag. Det blev lite för långt det där för att vi ska kunna bygga på med spelmässiga detaljer, som det också fanns gott om, men vi stannar väl här.

Eller jo, en sak till måste jag säga. Federer måste få ordning på sina olika spelsätt. Att stå så extremt långt in i banan och försvara sig på uppstuds som han gjorde i sina matcher den här veckan, det ska han göra när han möter defensiva spelare. Typ Djokovic och motsvarande. Men när han möter motståndare som attackerar honom, typ Thiem och Tsitsipas, måste han hitta en annan position i banan. Det fungerar inte att stå någon decimeter från baslinjen när motståndaren pressar en ute i hörnen. Det är inte ett möjligt sätt att spela och Federer måste lära sig hålla isär det där och anpassa sin position i banan efter motståndet. Annars kommer han alltid vara extremt utsatt mot offensiva spelare.

Den andra matchen, det är ju inte lika många som bryr sig om den givetvis, men lika viktig så klart.

Tycker det var lite Thiem från start till mål, även om det var Zverevs svaga psyke som avgjorde i slutet av första set. Otroligt egentligen, och det säger en del om vilken tuff sport tennis är för psyket. Semifinal i slutspelet, det ska vara de fyra bästa spelarna i världen, och två av dem mer eller mindre föll igenom mentalt. Då är det inte lätt alltså.

Men som vanligt i år, Zverevs serve fungerar inte när han är nervös. Det avgjorde första set. Sen andra set, jag vet inte. Han känns lite valpig på något vis, Zverev. När han hade räddat breakbollarna i det gem där han till slut blev bruten. På sin egna gemboll, den som bara ska vinnas efter att han räddat flera breakbollar, väljer han att tappa fokus fullständigt och missar en smash som man ska sätta i princip varje gång bara man låter den studsa. Det känns inte som att han riktigt är med i skallen och jag tror det beror på att han helt enkelt tycker det är jobbigt att vara på banan. Han ser inte ut att trivas. Rätt imponerande att man ändå kan vara så bra får man säga.

Thiem, egentligen inte alls hans bästa match för veckan. Klart sämre igår än mot Federer och Djokovic, men det räckte ändå. Han var stabil i spel och skalle och det var tillräckligt.

Rättvist final va? Gruppspelets två bästa spelare, Thiem och Tsitsipas får göra upp ikväll. Man khade ju kanske velat se en annan match, det ska man inte sticka under stolen med, men det blir kul det här också och framför allt, rättvist att de får chansen.