Det var ingen dum avslutning på säsongen det där inte, eller vad säger ni?

Visst var det rätt intressant att se hur frustrerade båda två blev emellanåt? Superstor match för dem givetvis, det spelade säkert in, men mest av allt tror jag de blev oerhört frustrerade över att ha en jämlike på andra sidan nätet. De är båda vana vid att äga det mentala spelet, men nu blev det en helt otrolig kraftmätning på det området och inte ens de här två lyckades hålla ilskan borta. Men inte ens det påverkade ju. Det var knappast den bästa tennismatch jag sett spelas även om det var riktigt, riktigt bra. Den här måste komma högt upp på listan om man tar bort matcherna där Nadal, Federer, Djokovic, Murray och Del Potro varit inblandade. När det gäller vanliga tennisspelare brukar det inte vara såhär bra och ser man till den sista halvan av den här säsongen, det känns ju som att spelarna bakom de bästa tagit lite kliv framåt. Thiem och Tsitsipas har inte varit såhär bra förut. Medvedev givetvis också. De bästa är inte sämre, men de bakom börjar bli bättre, så litar börjar det nog jämna på sig. För det här, det man såg igår kväll, absolut. Om Nadal eller Djokovic spelar på sin topp, då räcker varken det Tsitsipas eller Thiem presterade. Men en normal Nadal eller Djokovic skulle få superproblem med det här och det såg vi ju tidigare i veckan. Nadal slog visserligen Tsitsipas efter mycket om och men. Djokovic föll mot Thiem. Som sagt, lite närmare har de kommit, spelarna bakom och det inte på att topparna blivit sämre. De här killarna har blivit bättre.

Och bäst har Tsitsipas blivit, i alla fall om man ska gå efter den här veckan. Thiem var nästan lika bra i finalen, men inte riktigt. Medvedevs prestationer från Wimbledon och framåt är bättre över tid, men jag tror han hade fått slita rätt bra mot Tsitsipas även med sin högsta nivå den här veckan.

Jag förstår faktiskt inte riktigt hur, men det har liksom börjat funka spelmässigt för Tsitsipas. Han gör ungefär samma sak som förut, och jag förstår inte riktigt hur han kan vara så trygg i bollandet med sin lätt fladdriga teknik, men han är noggrann, han håller sig borta från linjerna, han läser spelet bra, och han går aldrig ner sig under matcherna. Det är nog just det där sista som gör att det blir så pass bra som det blir spelmässigt. Att även om han inte riktigt hinner med någon boll, till nästa boll är han ändå fullt fokusera på att lösa situationen medan en annan spelare kanske hade känt att det börjat få lite åt fel håll spelmässigt det här och drabbats av panik.

Det är svårt för mig det här. För jag vidhåller att Tsitsipas till viss del är en bluff. Hans serve är inte bra nog för att ge honom den fantastiska utdelning han får på den och hans grundslag ska verkligen inte vara bra nog för att stå emot de bästa. Om man pressar honom tillräckligt ska det inte vara möjligt för honom att hålla emot. Så tror jag kanske det är också. Ett exempel på det att Nadal slog honom trots att han inte var i bästa skick den här veckan. Den spelstilen, att man maler och maler och maler och aldrig släpper greppet, det känns inte som att Tsitsipas med sin spelstil och sin position i banan ska kunna klara den. Samtidigt slog han Thiem som helst vill spela lite på samma sätt som Nadal men det är skillnad. Thiem har sin backhand som inte är så bra, och man kan väl säga att Tsitsipas var lite på det klara med det. Slog han ett slag i Thiems forehand i onödan igår? Det är nog inte helt säkert det. Han var så vansinnigt noggrann med att hela tiden ha tillräckligt tryck och placera sina bollar tillräckligt långt ut mot backhandshörnet utan att för den skullen ta några risker. Jag blir sjukt imponerad av att det är möjligt att ha så många tankar samtidigt i huvudet medan man spelar som Tsitsipas har. Det är inte särskilt lätt, troligen inte ens för honom. Jag tycker det syns hur han mellan poängen ofta går och sorterar tankarna för att få ordning på det. Hur som helst, han är rätt taktiskt slipad kan man säga utan att överdriva och i och med hans magiska mentala förmågas klarar han också av att hela tiden suga ut maximalt av att han vet exakt vad som ska göras.

Intressant med två enhandsbackhands i finalen, eller hur?

Allt, precis allt inom tennisen går i cykler. Det är det som är så fantastiskt roligt. Jag har hållit på med det här dagligen i mer än 15 år och man kan lätt sortera ut hur det rört sig. Från den hutlösa offensiven som funkade för att nivån på tennisen var så pass låg, till den extrema defensiven som Nadal förde in och avslöjade hur dåliga de offensiva spelarna egentligen var, till något mittemellan med Djokovic under många år, och nu är det på väg mot offensiv igen då offensiv på något sätt alltid slår defensiv bara den är tillräckligt bra. Enhandsbackhands passar ganska bra in där. Tvåhandsbackhanden var helt överlägsen under många, många år och är det väl i någon mån fortfarande, men när man igår såg de här två stå och kunna sätta samma höjd, samma topspin, ha samma marginaler över nätet i sin backhand som i forehanden men ändå ha högt tryck på motståndaren, det är svårt att göra just de där sakerna med en tvåhandsbackhand. Grejen med spelarna som haft enhandsbackhand har i många år varit att de alltid haft en svag backhand. Det har funnits enstaka undantag, Wawrinka och Gasquet, men nästan alla som spelat med enhandsbackhand har haft den sidan som en jättestor svaghet. Thiem och Tsitsipas har den också som en svaghet, men ändå intressant att se hur mycket de kan göra med slaget när det väl fungerar.

Tsitsipas gjorde en i min mening bättre match än Thiem. Han var nästan perfekt. I första set var han sjukt bra och lite bättre. I andra helt överlägsen. I tredje också överlägsen skulle jag säga men något lite svagare gem och Thiem lyckades pressa sig tillbaka. Det kunde gått hur som helst till slut, men om Thiem vunnit hade jag sagt att det var rejält orättvist. Nu blev det inte så som tur var.

Inte mina två favoriter de här två, men det är ju egentligen det absolut bästa som kan hända. Om det nu är så att de närmar sig toppen så har jag tre att heja på och tre att inte heja på. Det är det som tennis i mångt och mycket handlar om. Man vill se matcher där man hejar på en spelare och inte hejar på den andra. Nu kommer jag förhoppningsvis ha Djokovic, Nadal och i viss mån Medvedev att heja på medan jag har Federer, Thiem och Tsitsipas att heja på. Och så kommer Zverev in som en fjärde gubbe i skitkategorin medan Del Potro fyller på som en fjärde i den goda kategorin. Det är liksom alldeles lagom. Det blir fint det.

I och med detta har vi rankingen klar till nästa säsong.

Nadal har ett ganska fint försprång på Djokovic som inte kan plocka särskilt många poäng innan våren. Så Nadal kommer få nästan ett halvår som världsetta skulle jag tro. Kan givetvis bli mer, men det ska mycket till om Djokovic ska kunna hota innan det börjar vankas sommar och värme.

Federer håller tredjeplatsen relativt komfortabelt. Får han vara nöjd med faktiskt tycker jag.

Thiem avslutar alltså före Medvedev. Det rasslade till bra i slutspelet för honom.

Tsitsipas klättrar ingen position, men han sätter sig med möjlighet att utmana uppåt istället för att försöka försvara sig neråt.

Zverev ganska säker som en topp-10-spelare, och sen kommer egentligen alla andra. Otroligt jämnt från plats åtta och neråt. Tidigare stadiga topp-10-gubbar som Nishikori och Wawrinka som inte spelat en full säsong i år kommer ha alla chanser att ta sig tillbaka till topp-10 nästa år om de bara lyckas hålla sig borta från skador.

Det var det. Det var den säsongen. Men vi har som sagt Davis Cup kvar. Startar idag. Jag ska skriva en införtext om det alldeles strax, men sjukt nog finns det knappt någon vettig information att hitta om det. Matcherna börjar om några timmar, men man vet fortfarande inte vilka som ska mötas. Vilket pajaseri. Men det tar vi som sagt i en egen text.

Tsitsipas mästare. Rättvis sådan. Han var bäst den här veckan.

Dubbeln förresten. Herbert/Mahut vann finalen hur enkelt som helst. Ingen setförlust under veckan, de var helt överlägsna. Och är egentligen överlägsna bara de spelar. Den där kombinationen av att vara lika bra som specialisterna på dubbelgrejerna samtidigt som de kan spela tennis också, vilket specialisterna inte kan, den blir väldigt svår att hantera för motståndarna. Sen har de något som de andra dubbelparen inte har också. De spelar så mycket för varandra att det liksom knappt finns någon jämförelse att göra. De verkar vara så vansinnigt bra kompisar och blir så genuint lyckliga när den andra gör något bra att det jag skulle säga att det är omöjligt för ett lag att fungera bättre än vad det gör för de här två. De höjer varandra, inte när det går bra, inte när det går dåligt, utan precis hela tiden. Deras samarbete är helt enkelt helt perfekt.