70, (60) Joao Sousa

När man skriver om spelarna mellan 50 och 100 på rankingen så här så blir man ganska tydligt påmind om att det inte riktigt är de här killarna som får en att följa tennisen. Det är ett konstant tjat i tennisvärlden om att de lite sämre spelarna inte tjänar särskilt mycket pengar. Jag ställer mig konstant frågan hur mycket de egentligen bidrar jag med och ta Sousa till exempel, hur många biljetter säljer han till turneringar över en säsong? Hur många företag pytsar in pengar i turneringar för att han är med?

Svaret på de där frågorna är väl något i stil med att precis lika många människor hade varit lika intresserade av tennis som de är nu även om Sousa lagt av.

Det låter elakt, och har egentligen inte med Sousa specifikt att göra även om han symboliserar den här typen av tennisarbetare väldigt väl.

Han är inte spektakulär, inte sevärd, inte så bra att man blir imponerad, han är inte mycket. Han är en arbetare som tar sin tennis på absolut största allvar och med de kunskaper han har så har han fått ut väldigt mycket av sin karriär.

Som bäst har han varit topp-30 för drygt tre år sen. Så bra var han aldrig. Så bra kommer han aldrig bli. Topp-50? Det är han inte heller. Men han är väldigt safe på att vara topp-100, för han är rejält bättre än spelarna på challengertouren och om han någon gång skulle tvingas flytta ner där skulle han vara i princip oslagbar.

Klarar grus och hardcourt nästan lika bra, gör sällan dåliga matcher, kämpar, sliter, inga större hål i spelet. Han klarar sig, Sousa.