63, (50) Juan Ignacio Londero

Vilket genombrott. Vilken fantastisk säsong. Vilken nivåhöjning. Det här var verkligen riktigt sjukt det som hände med Londero under 2019.

Han har under flera år segat sig uppåt på challengertouren. För bara ett par år sen hade han svårt att få vara med i turneringarna där men under 2018 fick han med sig några riktigt bra resultat och var nästa topp-100 inför den här säsongen. Det kändes märkligt, jag tyckte då inte han var en av de bästa på challengertouren och det var han nog inte heller.

Men han gjorde i år det som alla borde drömma om. Han hade ett riktigt bra rankingläge, och i exakt rätt tid förbättrade han sig själv rejält. Han vann turneringen i Cordoba hemma i Argentina. Det var starten på allt. Det var en av de första atp-turneringarna han kom in i på sin ranking och han klättrade med hjälp av den titeln till runt 70 på rankingen vilket gjorde att han plötsligt var en atp-spelare.

Sen titeln i Cordoba har han egentligen enbart ägnat sig åt att jobba så extremt hårt att han hela tiden vunnit de matcher han kunnat vinna. Har det varit en match där han har chansen har han sett till att göra allt som krävs för att vinna och det har ofta lyckats. Grym insats i Franska Öppna där han gick till åttondelen, final i Båstad, och sen blev det inte mycket mer, men det är egentligen anmärkningsvärt att han vann tre matcher på hardcourt också under sensommaren och hösten. Han är liksom inte mycket till hardcourtspelare den här killen men återigen, han jobbar fantastiskt hårt.

Inte mer än 26 år gammal och det känns som att han nu är bra nog för att kunna försvara sin plats på atp-touren. En otrolig utveckling sett till var han var för bara ett par år sen.

Han pratar inte ett ord engelska. Det kan ju verkligen inte vara jättekul att resa runt i världen året runt då. Men det går visst det också.